söndag, december 07, 2008

Det kalla kriget är (faktiskt) över

Jag tror inte att man kan förstå vad som händer i svensk politik just nu om man inte anlägger ett generationsperspektiv. För det trepartisamarbete som idag presenterades för media och allmänheten består ju av utöver socialdemokratin ett miljöparti som springer ur den relativt nya miljörörelsen och ett reformerat kommunistparti som överhuvudtaget är tänkbart i regeringsställning just därför att det kalla kriget faktiskt är slut.

Jag tillhör den generation som i huvudsak blev politiskt medveten efter att muren hade fallit. För mig har det därför alltid varit svårt att på något sätt koppla vänsterpartiet till östblocket eller den reellt existerande kommunismen. Visst har där alltid funnits ett vurmande för diverse vänsterradikala rörelser och regimer runt om i världen, men detta har som jag har kunnat se det alltid handlat mer om romantiska svärmerier än någon sorts realpolitisk övertygelse. Föreställningen att någon verkligt existerande vänsterpartist på något sätt någonsin faktiskt skulle ”vilja ha det som i sovjet” har för mig alltid varit fullständigt bisarr.

Så är det naturligtvis inte för många av den äldre stammens socialdemokrater. Och det är därför dagens besked om att även vänsterpartiet kommer att vara en naturlig part i ett framtida regeringsarbete är så omvälvande. Därför att det på något sätt visar att Mona Sahlins ledarskap tar sin utgångspunkt i dagens och inte gårdagens omständigheter.

Samma sak gäller egentligen även miljöpartiet. Spänningarna mellan den ”gamla” arbetarrörelsen och den ”nya” miljörörelsen har ända sedan kärnkraftsfolkomröstningens dagar varit påtagliga. Det har delvis handlat om klass men också om politisk kultur och någon sorts värderingsgrund som egentligen mest bottnar i synen på tillväxt och moderniseringen som sådan.

Men sedan 70-talet har mycket hänt med själva sakfrågorna. Socialdemokratin har förstått att i det framtida moderniseringsprojeketet måste ligga ett ekologiskt perspektiv, och miljörörelsen har förstått att det gröna för att bli framgångsrikt måste vara framtidsintrikat och inte bakåtblickande nostalgiskt. Vi har ju idag till exempel en bred enighet om att den gröna omställningen inte hotar jobben utan tvärtom, att det är där de nya jobben faktiskt finns. Här finns alltså all förutsättning att bygga en verkligt långsiktig allians.

Det riktigt stora med dagens trepartisamarbete är alltså inte det kortsiktigt taktiska, utan vad detta säger på ett djupare plan. Och då tror jag att det som nu håller på att hända kan vara startskottet för en ny svensk vänsterrörelse i ordets bredaste bemärkelse. Tillförsikt, är väl det ord som bäst fångar mitt eget stämningsläge för stunden.

Mer om detta skriver tex Maria Ferm , Anna Wikström, Adrian Kaba, Kjellberg, Per Westberg, BoM, Lasse Eriksson, Ankersjö, Morian, Jinge (ett måste-läsa), Åsa Westlund, Fredrik Lundh, Helle Klein, Johanna Graf och Krassman. För att ta några exempel.

Som en sorts illustration på det moderna draget i hela detta samarbete, självklart presenterades det hela på YouTube också. Och så här såg det ur då:



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , och annat intressant

13 kommentarer:

Hogrelius sa...

Hur kunde Sahlin?



Här står Ohly och hångrinar åt alla dumskallar som släppte in honom i denna röra av motsatta åsikter.
Om denna "allians" vinner valet, vad ska han då få för ministerpost? Försvarsminister kanske?
Eller Polisminister?

Ohly och hans kamrater vet att ge löften , de har lärt av historien. Alltså att man kan lova vad som helst därför att man inte tänker hålla något ändå.
Hans lärofäder tex. DDR:s ledare Honecker lovade sitt folk så mycket och hur blev det ? Jo , landet blev ett fängelse med en mur runt om!

Ohly har rest mycket i österled när han var ung och kom aldrig hem med någon kritik. Jag var med i VPK i sex år och kommer ihåg alla jävla resor de gjorde från ledningen . Kyssar hit och dit med alla dessa groteska figurer som var partichefer. Ett parti med denna historia borde för länge sedan ha förpassats ut ur riksdagen!
Jag litar inte ett skvatt på honom och hans parti!

Att Socialdemokratin nu tillåter denna allians är ett svaghetstecken som de aldrig visat förut!
Aldrig någonsin under hela sin långa historia!

Jag hoppas innerligt att detta samarbete kommer att straffa Mona Sahlin och partiet.

Johan Sjölander sa...

Det är det här jag menar - den där typen av retorik biter helt enkelt inte längre. Man kan ha många synpunkter på dagens vänsterparti men att de skulle vilja förvandla Sverige till ett Östtyskland känns helt enkelt verklighetsfrämmande.

Fredrik Jansson sa...

Jag håller med. Att tro att ett eventuellt k hos Vänsterpartiet idag skulle stå för något som har med Sovjetunionen att göra är bara fånigt. Står det för något idag så är det Keynesianism, Vänsterpartiet Keynesianerna helt enkelt. Att den gamla "vill ni ha det som i Sovjet"-retoriken är död fick vi bevis på när man försökte skrämma de amerikanska väljarna i presidentvalet med, "Vill ni ha en marxistiskt, socialistiskt samhälle som... Sverige". Det är dags att gräva ner det där spöket nu och fundera på hur man skapar en rödgrön politik som är just det.

Kraxpelax sa...

Från landets bäste ekonomianalytiker:

http://www.newsmill.se/artikel/2008/10/21/ekonomins-elande

http://www.newsmill.se/artikel/2008/09/02/om-de-okande-klyftorna-i-det-svenska-samhallet

http://www.newsmill.se/artikel/2008/10/21/ekonomins-elande

http://www.newsmill.se/artikel/2008/09/02/om-de-okande-klyftorna-i-det-svenska-samhallet

Anonym sa...

För det första är miljörörelsen inte ny. Redan på 60-talet fanns det miljögrupper vid de flesta universitet och högskolor. För det andra oroas jag och flera med mig av den fundamentalism som V fortfarande praktiserar. S-ledningen i Göteborg hade lovat skattebetalarna att sänka kommunalskatten när så var möjligt. Man föreslog efter valet 2006 en sänkning på 25 öre. Då lämnade V ett påbörjat samarbete med S och Mp under förevändning att V av princip var emot skattesänkningar.
V tog sin Mats ur skolan och undandrog sig både inflytande och ansvar. Pålitliga partners?

Niklas Lindgren sa...

”Föreställningen att någon verkligt existerande vänsterpartist på något sätt någonsin faktiskt skulle ”vilja ha det som i sovjet” har för mig alltid varit fullständigt bisarr.”

Det verkar på sin plats att påminna herr Sjölander om att Eva Björklund, ordförande i Svensk-Kubanska föreningen, sitter i vänsterpartiets partistyrelse, och att Ohly själv kallade sig leninist fram till 2002.
Alltså det finns inget verklighetsfrämmande eller otidsenligt med att år 2008 vara djupt skeptisk mot ett vänsterparti som i modern tid hade djupa kontakter med diktaturer. Vad som är otidsenligt är att rösta på vänsterpartiet efter murens fall. Partiet borde vara ett kalla krigs-fenomen.

Johan Sjölander sa...

Fredrik - håller med.

Anonym - "ny" är naturligtvis relativt. Men jämfört med arbetarrörelsen så vill jag nog hävda att miljörörelsen är rätt ung, och miljöpartiet än yngre. Men det är klart, jag pratar ju i generationsperspektiv här och inget annat.

Niklas Lindgren - man kan vara hur skeptisk man vill till vänsterpartiet. Och än mer till de mer revolutionsromantiska delarna av detsamma. Men faktum är att partiet post kalla kriget faktiskt är något helt annat: snarare ett uttryck för en samlad och lite spretig alternativ-vänster än ett gammelkommunistiskt avant garde.

Ser man inte det så tror jag inte riktigt att man har hängt med i sin tid.

Niklas Lindgren sa...

Johan,
men om det nu vore sant, att vänsterpartiet förändrats, hur kan de då välja in Eva Björkklund i partistyreslen? Hon är ju inget annat än en ren stalinistkramare.

Johan Sjölander sa...

Därför att det inom vänstern "vänster-om-s" finns en utpräglad Kubavurm, och Eva Björklund är ett uttryck för den. Samtidigt ska man ju komma ihåg att v på sin senaste kongress skärpte tonen mot den kubanska regimen rejält, med krav på mänskliga rättigheter etc.

Så ja, jag tycker Eva Björklund har väldigt fel i sin syn på Kuba. Jag tycker det är bra att vänsterpartiet som parti också tycker att Eva Björklund har fel i sin syn på Kuba.

Samtidigt handlar försvaret av Kuba mer om att man relativiserar, jämför med andra fattiga länder och pekar på USA:s skuld, än att man säger att en kommunistisk enpartidiktatur som sådan är en särdeles bra idé. Ungefär som när många på andra sidan häromsistens försvarade Georgien, utan att man för den sakens skull skulle tycka att det vore en särdeles klämmig idé om den svenska staten gick in och stängde ner oppositionella media (inga jämförelser i övrigt, naturligtvis...)

Niklas Lindgren sa...

Johan,
Svensk-Kubanska föreningen och Eva Björklund försvar av Kuba är inget relativiserande. De har försvarat diktaturen där i decennier med huvudlösa påstående om att de har någon annan form av demokrati än oss, att alla oppositionella som spärras in är CIA-agenter och att kubaner lever i fantastiskt välstånd. Det ÄR att påstå att kommunistisk enpartidiktatur är en superbra idé.

Faktumet för er socialdemokrater är att ni samarbetar med ett parti i vars partistyrelse en person är invald som förespråkar totalitär diktatur och har djupa kontakter med en diktatur. Om något liknande hade existerat i något annat parti i Sverige så hade det utbrutit ett ramaskri och partiet hade splittrats. Att så inte sker är ett direkt bevis på att vänsterpartiet inte är ett seriöst parti.

Johan Sjölander sa...

Niklas, jag tänker inte försvara Eva Björklund ety jag inte delar hennes uppfattningar (tycker att det är minst lika illa som när Johan Stael von Holstein försvarar auktoritära kapitalistiska staterm något jag skrivit om en hel del här på bloggen). Men jag måste ändå konstatera att det känns som ett halsbrytande påstående att dagens vänsterparti inte skulle stå upp för demokratin som vi känner den. Vilket faktiskt gäller även om du tittar på vad partiet faktiskt säger om exempelvis Kuba (där de är rätt tydliga på att de inte accepterar brott mot mänskliga rättigheter osv).

Niklas Lindgren sa...

Men varför är det halsbrytande? Det är ju sant.
Vänsterpartiet har valt in Eva Björklund i partistyrelsen. Samma Eva Björklund har i decennier stött den kommunistiska diktaturen på Kuba, och har till och med starka band till diktaturen där.
Tydligare kan det inte bli. Om något liknande hade ägt rum i något annat parti i Sverige så hade det skapat ett mediamässigt ramaskri, och personen ifråga hade blivigt utesluten. Men inte i vänsterpartiet, för där är diktaturstöd naturligt. Vänsterpartiet är helt enkelt inte ett seriöst demokratiskt parti.

KarlOskar sa...

VP(K) har undvikit att tvätta sin skitiga byk i årtionden.
Det är rent ut sagt fantastiskt hur lätt man från visst håll (Sjölander et consortes) "förlåter" lite "ungdomssynder" bara för att få med det gänget i en s-ledd folkfrontsregering.
Fru Björklund är inte den enda överlevande stalinisten. Det finns tvättäkta kommunister i det bandet - tom dess nuvarande ordförande betecknade sig så (efter partiskolebesöken i Moskva). Det är bara ett par år sedan ett flertal kända VP:ister lämnade partiet för att det var kommunistiskt infiltrerat. ÄR det glömt redan?
Måna måste vara fruktansvärt desperat för att satsa på ett så kasst kort!