torsdag, februari 26, 2009

Det blir nästan lite tragikomiskt att läsa om den borgerliga arbetsmarknadspolitiken

Socialdemokratin har länge anklagats för att ha haft en arbetsmarknadspolitik som bara går ut på att hålla folk sysselsatta och som inte hjälper människor tillbaka till arbete. Detta har till viss del varit en rättvis kritik. Inte minst under nittiotalskrisen var det uppenbart att det gamla systemet som var anpassad till några få procents arbetslöshet inte klarade trycket från helt andra volymer arbetssökande. Det blev dåligt. Även efter krisen kvarstod stora brister. Att göra upp med detta har varit en viktig del av den socialdemokratiska förnyelseprocessen. Därför blir det nästan lite tragikomiskt att se att det nu istället är den borgerliga regeringen som gör om precis samma gamla misstag.

Ta regeringens satsning på coacher till exempel. Nu är det verkligen inget fel på coacher som sådana. Det är säkert en hedervärd yrkeskår. Men personligen har jag mina egna prioriteringar rätt klara för mig. Om jag blir arbetslös, vill jag ha ett nytt jobb. Och finns det inga jobb att få för mig med den kompetens jag har just nu så vill jag kunna få stöd att lära mig någonting nytt som gör mig mer anställningsbar. Det sista jag behöver är någon typ av lågkvalitativa massåtgärder som bara fungerar som terapi. Men risken är att det är precis det som blir resultatet av regeringens mängdsatsning på just coacher för att möta jobbkrisen.

Och dag kan vi i DN läsa att det inte bara är den socialdemokratiska oppositionen utan även helt andra aktörer som riktar hård kritik mot regeringens politik. "Det är svårt att rekrytera så många [nya coacher, min anm] utan att det går ut över kvaliteten" säger exempelvis Tomas Petti som är vd för Trygghetsfonden TSL och fortsätter: "När arbetsmarknaden blir kärvare behövs mer tid och mer omfattande insatser." TRR:s vd Carl-Gustaf Leinar konstaterar i sin tur att "[n]är jobben blir färre ger inte enbart fler coacher nya anställningar. Arbetsförmedlingens pengar skulle användas bättre om de gick till utbildning."

Mot bakgrund av det är det lätt att stämma in i vad socialdemokraten Sven-Erik Österberg säger i samma artikel. Vad som behövs är en "kompetenslinje" som kompleterar arbetslinjen. För arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan hjälpa människor tillbaka till arbetsmarknaden. Till riktiga jobb. Men då måste det vara bra åtgärder.

Det är en läxa som socialdemokratin har lärt sig. Men uppenbarligen inte den borgerliga regeringen. I någon sorts desperat försök att undvika allt som låter som "åtgärder" åstadkommer man nya system som förmodligen blir mer meningslösa och gör mindre nytta för de arbetslösa än den politik som man försöker komma bort ifrån.

Och de stora förlorarna blir såklart de arbetslösa. Som alltid, frestas jag nästan att tillägga.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , och annat intressant


2 kommentarer:

Anders Nilsson sa...

Utmärkt Johan, att arbetsmarknadesn framtid hör förändring och utveckling till borde omfattas av flera inom socialdemokratin. Låt oss inte hamna i den tröstlösa "bättre förvaltare än borgarna"-politiken. Ju fortare vi inser att framtiden bara kan vinnas genom att fullfölja den strukturomvandling som den nuvarande krisen kommer att tvinga oss till. Det finns bra en vinnare i krisens spår och det stavas BRICT+T med ett extra T för Turkiet. När de bestämmer är en fortsatt satsning på trögmanövrerad svensk storindustri typ SAAB, rena vansinnet.

Så Österberg och Astudillo har nog rätt ändå.

Anonym sa...

Regeringens senaste idé om att rekrytera coacher bland de arbetslösa och ge dem en veckas coachutbildning är ett hån mot hela tanken på coachning.

Bristyrkesutbildning står inte i motsättning till coachning. Däremot leder inte utbildning automatiskt till nytt jobb.

Erfarenheter från Storbritannien och Australien visar att man kan hjälpa långtidsarbetslösa, långtidssjuka, funktionshindrade och missbrukare tillbaka till arbete i en utsträckning som vi inte är i närheten av i Sverige.

Om Du fixar ett möte kan jag gärna berätta mera.