fredag, september 18, 2009

Kultur och mediepolitik i praktiken

Via Jonas Morian läser jag om det samarbete ett antal kulturtidskrifter ingått i för att kunna runda Tidsams distributionsmonopol genom att bygga upp egna kanaler. Även i Resumé och Journalisten uppmärksammas detta. Än så länge är samarbetet i blygsam skala men initiativet bör ändå applåderas.
 
Verkliga marknader är ofta väldigt långt från skolböckernas idealmodeller. Sällan är det lika påtagligt som på kultur och mediesidan. För marknader handlar också om makt. För samhällstidskrifter att kunna komma ut och nå sin publik är faktiskt en demokratifråga. Det är bra att det händer saker på det området.
Nu väntar jag bara på att någon på allvar tar tag i frågan om biografmonopolet också. Men det kanske är en nåd att stilla be om…
(hoppas att du tyckte att detta var intressant)

2 kommentarer:

Kerstin sa...

Tacka vet jag den gamla goda tiden då Pressbyrån var statligt ägd och var skyldig att föra alla tidskrifter, lönsamma som olönsamma (för att kunna göra det hade kioskerna returrätt).
Detta var under den tid som av Timbrohögern beskrivs som ofri och som att vi saknade valfrihet och olika röster i media - Bah!
Det var i själva verket precis tvärtom. Tala om skicklighet vad gäller historieförfalskning.

Ola Berg sa...

Det statliga ägandet kom med kostnader.

För det första kunde ingen konkurrera med Pressbyrån inom kioskverksamheten.

För det andra var man inte alls skyldig att föra alla tidskrifter, i synnerhet vänsterpolitiska tidskrifter undantogs. Ett statligt åsiktsmonopol mao.

Alternativtidskrifter hade det inte lättare på gamla Pressbyråns tid.

Däremot hade de inte haft möjligheten att starta konkurrerande verksamhet.