måndag, september 14, 2009

Vad skiljer en socialdemokratisk partinörd från en vanlig människa?

Det finns ett lackmustest som tydligare än något annat reder ut huruvida en socialdemokrat tillbringar sitt liv i interna maktkamper eller tvärtom försöker befinna sig ute i någon sorts verklighet. Det är vilken vikt han fäster vid den sägenomspunna Stockholms arbetarekommuns betydelse. Den riktige partinörden drar sig nämligen sällan från att förklara inte bara storstadens, utan hela länets, ja alla Sveriges tillväxtområdens problem för socialdemokraterna med snart hundra år gamla missförhållanden i Stockholms kommuns partidistrikt (eller, för den delen, tvärtom).
Faktum är att det här är en del i en gammal intern partitradition som fostrats av generation av SSU:are på båda sidor Stockholms kommungränser. Och den har naturligtvis väldigt lite med verkligheten att göra. Mats Hulth, Annika Billström och nu senast Carin Jämtin kan säkert beskyllas för mycket, men att de på ett avgörande sätt bidragit till betongmärkningen av socialdemokratin i landets storstadsområden tycks kanske lite långsökt.
Nu har jag själv så mycket nörd i mig att jag också kan älska att kasta mig in i djuplodande diskussioner om arbetarekommunens för- och nackdelar. Paradoxalt nog tror jag där att det lite vildvuxna storstadsintellektuella som fått generationer av sossar runt om i landet att se rött när de tänker på “helvetets förgård” är precis vad partiet idag behöver mer av. Och att de verkliga problem som arbetarekommunens ibland dras med är när hon tvärtom förfaller alltför mycket till den mer auktoritära tradition som också finns inom de mer “traditionella” delarna av arbetarrörelsen runt om i hela landet.
Men hur viktigt detta än är – och det är viktigt, inte minst för oss som bor och verkar politiskt i Stockholm – så tror jag min faktiskt ha fötterna tillräckligt mycket på jorden (utanför partimötena) för att förstå att den som söker förklaringar för socialdemokratins ställning i tillväxtsverige i gamla ssu-strider inte har mycket att hämta. Faktum är att jag nog skulle vilja påstå att diskussionen är förlorad i samma ögonblick som den förfaller till den nivån.
Detta inlägg är för övrigt författat med anledning av morgonens Stockholm City om “klyftan” inom den stockholmska socialdemokratin. Hittar någon en länk får ni gärna ange det i kommentarsfältet nedan.
(hoppas du tyckte det var intressant)

1 kommentar:

Johan Ingerö sa...

Ur ett helt och hållet valtaktikt perspektiv är jag helt enig med dig. Mer Stockholms AK till folket!