Så blev Anna Anka-debatten bara tragisk

Lyxhustrun Anna Anka fick i förra veckan hela den svenska opinionen att dansa efter hennes pipa när hon rörde upp både himmel och helvete med sin hemmafruartikel på Newsmill. Jag såg den som ett extremt lyckat pr-drag från den tevekanal som precis var i färd med att börja sända en dokusåpa där fru Anka spelar en framträdande roll. Men så plötsligt har det hela rusat iväg och blivit politik på riktigt.

Och när jag läser dagens Newsmill blir jag plötsligt genuint störd. För där publicerar idag Anka tillsammans med konservative timbroiten Roland Poirier Martinsson någon sorts blandning av pudel, försvarstal och motattack som gör mig direkt illa berörd.
För å ena sidan hävdar de nämligen att Anna Ankas ursprungsartikel var fråga om satir. En drift med hemmafruidealet, alltså. Eller en drift med yrkeskvinnan. Eller med jämställda män. Vilket är oklart. Men så kan det ju naturligtvis vara (och att den var överdrivet spetsig tror jag att de flesta förstod, det handlade ju trots allt om att sälja in en teveserie).
Men å andra sidan tar de det faktum att folk reagerade på denna satir som en intäkt för hur inskränkt och otillåtande det svenska folket är. Den svenska offentligheten målas ut som en skock älgjägare som skjuter på allt som rör sig. Och nu börjar det drag av lite frejdigt glimten-i-ögat som trots allt präglade den första artikeln tunnas ut. Istället framträder en bitter offerroll. Titta så arga ni blir bara för att vi fördömer ert sätt att leva. Stackars, stackars oss.
För det är ju det som är pudelns kärna här. Ankas artikel är inget försvar för hemmafrulivet – det är en attack på yrkeskvinnan, och på den jämställda mannen. Och så länge man kunde se den som just en satir, en provokation, så fyllde den kanske till och med en positiv funktion. Folk tänkte verkligen efter och konstruerade till och med väldigt lyckade försvarstal (som till exempel Nalin Pekgul här) för varför ett samhälle där vi alla oavsett kön försöker bete oss som individer faktiskt är ganska bra.
Låt oss nämligen titta på vad som är den sakliga kärnan i kritiken mot Ankas ursprungsartikel. Jo, det säger en sak: att välja ett liv som hemmafru får framtida konsekvenser som du inte alltid kan se i nuet. När du ger upp din självständighet kan det komma surt efter. Detta handlar inte om fördömande. Det handlar om lite gammal hederlig varudeklaration. Det är denna varudeklaration Anka och Martinsson idag gråter offertårar över.
“Skentolerans är när man tillåter alla att leva precis som de vill - så länge de vill leva precis som alla andra” avslutar de två författarna dagens försvarspekoral. För att komma från en skribent som bara några dagar tidigare skrev att “Svenska pappor är tragiska med sina blöjbyten och sin jämställdhet” så blir det naturligtvis löjligt i all sin uppskruvade högstämdhet.
När detta vara underhållning var det faktiskt lite kul. Nu känns det bara sunkigt. Och jag upptäcker plötsligt att jag blir provocerad på riktigt.
Mathavare.se ser dessutom ett än större spel bakom gallerierna. Läs här för massor av bakgrund.
(hoppas du tyckte detta var intressant)

Technorati-taggar: politik,Anna Anka,hemmafruideal,newsmill,timbro,offerroll,jämställdhet,satir