Ok, min slagverkarkarriär tog aldrig riktigt fart. Höjdpunkten blev en jazzkonsert på en femtioårsfest i en PRO-lokal i Vällingby (om vi bortser från ett inte föraktligt antal studentskivor, dvs). Trots det var alla de timmar jag tillbringande intensivt hamrandes på trummorna i den kommunala musikskolan allt annat än bortkastade. Att lära sig hantera ett instrument är en bildning som borde vara tillgänglig för alla.
Men kulturskolan som den ser ut idag måste såklart också utvecklas. Det får inte vara så att de kommunala resurserna riktas in enbart till att ge mer till de som redan har det största kulturella kapitalet hemifrån. Istället måste verklig bredd eftersträvas. Där gjorde det mycket bra under den förra socialdemokratiska mandatperioden i Stockholm.
Idag rullas allt detta tillbaka. Avgifterna höjs, vilket leder till elevflykt. Färre får chansen. Det är tragiskt på ett individplan, och det underminerar över tiden förutsättningarna för Sverige som ett framgångsrikt kulturland.
För vissa tar sig faktiskt längre än till den där femtioårsfesten. Bredd och spets hänger samman. Precis som när det gäller idrotten. Därför är det läge att ta strid för den kommunala musikskolan.
Och behöves det en trummis i kampen så ställer jag upp. Vem vet, kanske är det för tidigt av helt avskriva den där musikerkarriären när allt kommer omkring?
Läs mer i DN: Kulturskolans elevflykt allt värre
(hoppas du tyckte detta var intressant)
1 kommentar:
I Sundsvall är den kommunala kulturskolan avgiftsfri och öppen för alla. Det är en politisk prioritering som även ligger fast även i dessa kristider.
Om du inte får ditt förstahandsval gällande instrument blir du erbjuden att prova ett annat, vilket gör att många ges möjlighet att vidga vyerna lite.
Ha det så bra!
Johanna
Skicka en kommentar