söndag, februari 21, 2010

Klassamhället sitter i köttet

Klass är någonting väldigt kroppsligt. Det märks i utslitna ryggar, stressjukdomar, förslitningsskador, psykisk ohälsa, övervikt. När vi på olika sätt tar del av och försöker sätta oss in i hur gamla tiders klassamhälle såg ut och fungerade så är det de fysiska delarna vi oftast fastnar vid; armod, povra levnadsförhållanden, dålig tillgång till medicin och läkare. Ja, det är ju till och med så att de som med viss regelbundenhet tenderar att förklara klassamhället för dött brukar hänga upp det på att det rent fysiska lidandet i dagens moderna välfärdssverige inte går att jämföra med andra delar av världen eller hur det sett ut tidigare även här. 

Marika Lindgren Åsbrink har senaste dagarna skrivit några oerhört angelägna texter om just klass och hälsa (på bloggen och nu senast även på SVT debatt). Med en gedigen avstamp i fakta och statistik visar hon det moderna svenska klassamhället i all sin obarmhärtiga klarhet. Och inläggen ger också perspektiv på den borgerliga sjukvårdspolitik som bedrivs idag, inte minst i mitt hemlandsting Stockholms läns landsting.

Det Marika skriver om är nu egentligen inget nytt. Människor är sjukare och dör tidigare i vissa områden än i andra. Två stopp med tunnelbana ger två år kortare förväntad livslängd, för att låna ett slagkraftigt exempel från texterna. Denna kunskap är som sagt varken ny eller kontroversiell. Vi vet att det är på det här sättet.

Själv är jag sedan många år tillbaka sjukvårdspolitiskt aktiv. Och jag vet att det faktum att klass skapar ohälsa och i förlängningen alltså dödar i förtid inte är något vi kan lösa inom ramarna för vårt sjukvårdssystem. Däremot kan vi kanske i någon mån motverka och mildra effekterna. Om vi gör rätt. I Stockholms läns landsting har vi de senaste åren haft en politisk ledning som satt en politisk ära i att göra precis tvärtom.

Genom prestigeprojektet Vårdval Stockholm har ett system satts i sjön som gör allt annat än att ta hänsyn till att människor är olika, har olika förutsättningar och därmed kräver olika resurser.. Enligt någon sorts millimeterrättvisa ersätts varje besök exakt lika; oavsett behov, oavsett situationen i övrigt. Resultatet har blivit en massiv omfördelning; bort från områden där behoven är stora.

Vi kan aldrig vårda bort klassamhället. Men vi kan förhålla oss till det. Den debatt Marika Lindgren Åsbrink för är därför i ordets verkliga mening livsnödvändig. Inte för att kunskaperna är nya, utan för att detta är sanningar som vi på något sätt tenderar att hela tiden glömma bort. Och de ger två sjukvårdspolitiska slutsatser vid handen. 

Den första är att vi måste förhålla oss till de ojämlikheter i hälsa som klassamhället ger upphov till. Den politik borgerliga partier med moderaterna i spetsen driver i exempelvis Stockholm måste bekämpas, ersättas med en politik som kompenserar för och motverkar orättvisorna istället för att förstärka och understryka dem. 

Men den andra är minst lika viktig. Och den säger oss att de viktigaste hälsopolitiska åtgärderna vi kan vidta antagligen inte alls har med vad vi vanligtvis kallar sjukvårdspolitik att göra. Ett samhälle med mindre klyftor där människor i ökad utsträckning har makt över sina egna liv är också ett friskare samhälle. Det handlar om arbetsmarknad, ekonomi, trygghetssystem, fördelningspolitik - ja egentligen hela politiken som sådan.

Det är ett närmast hissnande perspektiv. Inte minst eftersom det visar hela vidden av den utmaning en modern vänster som menar allvar med samhällsförändringen fortfarande har framför sig. 

Mer om Marika Lindgren Åsbrinks text skriver bla Ali Esbati.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , och annat intressant

3 kommentarer:

Michael sa...

Dom pengar och medel som förskingas i detta land genom tiderna hade räckt till att tbyta ut asfalten på vgarna till guld.

klass gör skillnad ja.
men kunskap gör mer skillnad.
visdom gör desstå mer skillnad.

Därav finns det smarta människor, kloka människor, och (visdomliga) människor.
En tänker på sig själv.

En tänker på dom närmaste.

Den tredje tänker på alla för han uppfattar samband mellan orsak och verkan.

Därav har visdolmliga människor svar på hur man ska leva för en hållbar utveckling.

I sverige skulle jag tippa på att det möjligtvis med mycket tur och mer tur därtill kanske finns runt 1000 riktigt visa människor.
Och dom lär du hitta som läkare, städare,parkarbetare,bonde,och någon enstaka forskare pilot professor.

För människor att leva i klasser är inget anant än en produkt av Girighet kontrol propaganda okunskap avundsjuka självgodhet.

Alla männsikor vill sammma saker att förneka detta vore en lögn.

Och lögnen är även nyckeln till osämja, konfikt av alla slag, avundsjuka osv osv osv.

Därav är vi all födda in i synden.
Pga okunskapen och lögnen som i slutändan är till för att gynna en handfull människor till att kontrolera jorden med ytterligare lögner.

Varav människan inte förtjänar jorden.

Långt ifrån.

Den männskliga rasen bör självrannsaka sig själv djupt och ordentligt så inte det inte leder till globalt självbedrägeri med undergång som kostnad.

när mänskligheten slutar agera komemr männskligheten gå under.

Och jorden komemr bebos av vandrande döda männsikor med tomma skal.

Oscar Peterson sa...

Vad härligt att alliansen halverat sjukvårdsköerna i Stockholm. Då slippa arbetarklassen lida under väntan på att få sin remiss. Det klarade inte sossarna av.

Johan Sjölander sa...

Oscar - köerna har ÖKAT under den borgerliga landstingsledningen. Det enda man lyckats med är att gömma undan människor i vad som kallas "självvald väntan" - ett byråkratiskt trixande som får tom den borgerliga regeringen att ändra på regelverket för att komma åt. Detta är fakta.

Sedan kan man resonera om varför köerna har ökat. För mig är en uppenbar orsak att vården inte fått tillräckliga resurser eftersom majoriteten prioriterat skattesänkningar.