Fear and loathing in Almedalen

Det finns tusen fallgropar. Strulande teknik (troligt). Strulande uppkopplingar (ännu troligare). De dryga 165 seminarier jag vid en första genomläsning i programmet prickade för som "intressanta". Andra åtaganden. Men vadå. Jag försöker väl. Mest för att det händer så mycket som borde kommenteras. Live från Visby. Bloggen återuppstår.

Och inte bara det. Dessutom med någon form av pretention. Lite lagom förmätet. En ambition att se bortom sakfrågor och skvaller. Någonstans vara på jakt efter the big picture. Kanske till och med större än hela Littoringate (eller borde vi kalla det Littoringate 2 - återkomsten). För de säger att Almedalen ska handla om politik. Vad är då det politiska?

Jag förutspår en ganska loj Almedalsvecka. Att veckan inleddes med en repris på förra årets skandal känns på det sättet talande. Sakfrågor drivna av enskilda intressen kommer dominera volymmässigt, i antalet arrangemang etc. Partiernas ledarskap kommer att diskuteras. Men inget nytt kommer att hända.

För sanningen är att svensk politik står och väger just nu. Vi har en minoritetsregering som alldeles nyss förstått att de faktiskt är en minoritetsregering. Både miljöpartiet och socialdemokraterna har nytt ledarskap, i socialdemokratins fall kan man dessutom säga att partiet nyss gått igenom en djupgående kris. Ekonomin tuffar på, men det går inte en dag utan att vi skymtar någon form av orosmoln vid horisonten. Åtminstone inte om vi höjer blicken bortom de svenska territorialgränserna.

Då ligger de stora frågorna snarast under ytan. Socialdemokratin och vänstern är helt uträknad över i stort sett hela Europa. Hur ser den svenska strategin för come back ut? Och hur ser utvecklingen för svensk höger ut? Vi ser idag i tomrummet som uppstår efter regeringens uppenbara idéfattigdom allt tydligare tecken på en öppen konflikt mellan mer liberala och mer konservativa element (förmodligen föranlett av att det på det idépolitiska planet tycks vara konservatismen som har initiativet). Går det att spåra något av detta mellan rosevinsminglen i Almedalen? Och så jokern i leken - vad händer med de gröna? Och vad händer med Sverigedemokraterna?

Bakom detta: det ännu större dramat. Världen efter kapitalismens (senaste) kris. Ett Sverige under omvandling, där någonting håller på att hända med de grundläggande sociala relationerna. Kapitalismens andra - och kanske mer djupgående - kris, klimatutmaningen. Den dimhöljda framtiden, frågan som dagens generationer är de första på länge att känna tvekan inför: är en annan, bättre, värld egentligen möjlig?

Förmodligen är det sämsta stället i världen att försöka blogga om svensk politik på just Visby, just nu under Almedalsveckan. Men vad tusan. Varför inte försöka. Om inte annat kanske det kan bli lite skvaller.

Nu drar jag. Packningen är klar. Från Hässelby, mot Visby. Vi hörs.

Detta blogginlägg tillägnat Marta Axner, som skrev så snällt på twitter.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, almedalen, almedalsveckan, bloggar, politiska bloggar, och annat intressant