Förra gången det begav sig var jag i Köpenhamn på den socialdemokratiska valvakan. Det var en dyster tillställning. Själv kände jag mig väldigt pessimistisk på två plan; dels handlade det om den danska socialdemokratins möjligheter att komma tillbaka (där var det inte så farligt, många kände ändå optimism och "nästa gång tar vi dem" och det var någonstans hoppfullt), men framförallt handlade det om det omöjliga opinionsläge danskarna försatt sig i när det gäller synen på invandrare och invandringspolitik. Så här - dagen efter ett danskt val med klara antirasistiska strömningar i väljarkåren som lett till såväl regeringsskifte, en socialdemokratisk statsminister och att Dansk Folkeparti (DF) lyfts bort från direkt politiskt inflytande - ser det ju milt uttryckt betydligt ljusare ut. Men fortfarande kvarstår problem, och fortfarande finns det saker här i Sverige att lära sig av den danska erfarenheten.
Låt oss först räkna upp det självklart positiva; till att börja med slutet på en tioårig politisk era av borgerlig politik understödd av partier som DF. Det är inte oviktigt. Inte för danskarna - såklart - men heller inte för oss i Sverige. Det finns en symboliska kraft i detta som kommer att påverka även oss.
Den skandinaviska socialdemokratin har också fått en ny ledargestalt i regeringschefsställning i form av Helle Thorning-Schmitd. Vid sidan av exempelvis Jens Stoltenberg innebär detta en omprofilering av och en vitamininjektion i en internationell rörelse som många ansett vara i fritt fall. Att Thorning-Schmidt dessutom är kvinna får också ett stort symboliskt värde (som till exempel gör det ytterligare en smula mer pinsamt att vi i Sverige aldrig har haft något annat än en man på motsvarande position).
Samtidigt kvarstår problem, även efter valsegern. Jag är ingen expert men det tycks uppenbart att det kommer krävas rätt tuffa förhandlingar om den ekonomiska politiken. Och - vilket jag på något plan tycker är än mer besvärande - invandrings- och flyktingspolitiken kommer också den vara en fortsatt mardröm i dansk politik.
Så den grundläggande insikt jag tog med mig hem från Köpenhamn den där förra gången kvarstår. Låt oss aldrig hamna i detta läge hemma i Sverige. Låt oss aldrig tro att vi kan bekämpa främlingsfientliga krafter genom att anamma deras agenda, lägga oss nära deras förslag, tro att vi kan trumfa över dem i deras egna frågor. Acceptera aldrig falska motsättningar mellan infödda och invandrade, utan se till att den politiska debatten hela tiden går tillbaka till vad som är de verkliga kärnfrågorna. För svajar vi på den vägen, börjar vi vackla, ja då kommer vi falla. Och det kommer att ta lång tid att komma tillbaka.
Idag gratulerar vi Danmark. Och vi hoppas att det nya politiska ledarskapet ska lyckas med vad de verkar ha föresatt sig, att inte bara byta regering utan även politisk kurs. För första gången på länge kan jag ärligt säga att jag ser fram mot att följa dansk politisk utveckling framöver.
Och det är inte det sämsta.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, danmark, invandringspolitik, valg2011, Helle Thorning-Schmidt och annat intressant
6 kommentarer:
Och alla vi som inte är högavlönade
villaboende politiker. Vi som ser våra bostadsområden bli zoner där ingen vågar gå in. Vi skall bara hålla käften?
Nej. Verkligen inte. Men de idioter som försöker skylla otryggheten i våra förorter på invandrarna döljer de verklige problemen, och sviker därmed dem som drabbas.
Det är nämligen ingen slump att DF i Danmark är starkast på landsbygden där det knappt finns några invandrare. Det handlar inte om att ta verkliga problem på allvar. Det handlar för dessa politiker (DF, eller SD i Sverige) om att skaffa sig politisk makt genom att måla upp falska motsättningar.
Det tror jag de flesta av oss som växt upp i Stockholms förorter förstår.
Och kolla här vem vinnaren "Gucci-Helle" vill samarbeta med:
http://www.youtube.com/watch?v=fC_O5yQPVbI&feature=player_embedded
...Men de idioter som försöker skylla otryggheten i våra förorter på invandrarna(?)
Jag har kompisar som bor i Södertälje. De är kristna syrianer.
Dagligen får jag höra jur jävligt det är i de förortsområden de bor i runt stan. Inbrott, hot, bilbränder, bilinbrott, utpressning, hån av flickor/kvinnor, förstörelse i skolorna m m. Och mina kompisar (Ja, dom finns IRL) säger: "Varför gör inte politikerna något och tar tag i detta? Varför är dom så rädda för att trampa på fel tå?" Mina kompisar skäms över sina landsmän som tagit över stan och skapat så dåligt rykte. Och DU som har denna blogg vill inte se detta.
Och precis dessa flyktingrupper i Södertälje använder sig SD av som röstboskap.
http://www.sydsvenskan.se/sverige/article880592/Flort-med-kald%C3%A9er-ogillas-i-SD-leden-Svart-nar-udda-sangkamrater-ska-samsas.html
Var det inte samma grupper som låg bakom kravallerna 2005 också?
Ännu märkligare är att Åkesson lovat dessa grupper en ganska stor invandring, kan inte förstå hur någon kan ta detta oseriösa parti på allvar.
Otrygghet beror på maffiabildning som beror på arbetslöshet som beror på obefintlig industripolitik och nyliberal ekonomisk politik.
Och det har vi haft sen 1992, oberoende av vad det regerande partiet har kallat sig.
Skicka en kommentar