Jag antar att de flesta av er inte riktigt förstår vad som är grejen. Men det borgerliga sveket mot Allhuset Mitt i Byn i Hässelby handlar om mer än en samlingslokal, ett café, en mötesplats. Det handlar någonstans på ett djupare plan om en hel förort. Ett område där det står och väger. Om fina ord ska vara värda någonting eller inte. Men låt mig ta det från början.
Hässelby gårds centrum är inte känt som Stockholms tryggaste miljö. Nu ska man inte demonisera. Det är ett vanligt förortscentrum, och folk skjuter inte på varandra med UZIs. Men det har till och från varit lite stökigt. För någon sommar sen var det riktigt illa. Flera mord i närområdet, och det hela avrundades med någon form av mindre ungdomskravall. På lekplatserna gick snacket mellan föräldrarna att det började bli läge att dra. Sticka därifrån. Vi var många som var oroliga. Känslorna delades av den lokala borgerliga stadsdelsnämndsmajoriteten. Åtminstone sa de det.
Mycket gick åt fel håll. Nattvandrarna som länge hade kämpat på ideellt försvann. Företagarna klagade på att det var elände att ens få ordning på en belysning som gått sönder. Men det hände några bra grejer. Ett privat gym öppnade upp, och blev snart en mötesplats för hela närområdet. Och så hade vi Allhuset.
Allhuset är ett café, en samlingslokal, en mötesplats. Drivet av idealister. Där hänger ungdomar och spelar kort. Föreningarna kan låna lokaler för sina möten. För att attrahera fler unga tjejer fixade man en sminkstudio. Och dessutom blev man till ett centrum för lokala konstnärer, med vernissager, utställningar, en möjlighet för icke etablerade talanger från närområdet att möta en publik.
Finansieringen kom ursprungligen från bostadsbolagen. Jag antar att de såg det som en långsiktig investering i området. Men så såldes allmännyttan ut. Ingen hade längre lust att betala. Och det är nu det börjar bli tragiskt.
För det handlar inte om några extrema pengar. Men de har inte gått att få fram.
I den lokala nämnden har socialdemokraterna tillsammans med vänster- och miljöparti försökt ta initiativ till samlad aktion, att de lokala politikerna tillsammans ska uppvakta stadshusledningen för att hitta en lösning. Det har röstats ner. Tiden har gått. Ansökan efter ansökan har avslagits. Med hjälp av ett imponerande stöd från det lokala näringslivet (särskilt ICA-affären bör lyftas fram) har man desperat lyckats hålla näsan över vattnet. Men nu närmar sig gränsen.
I kväll var det stadsdelsnämnd. Jag var tillsammans med många andra där under den öppna delen.
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det. Men frågestunden känns ungefär som i en amerikansk film, med nämndens presidium längst fram i lokalen. Flera frågor ställdes till politikerna. En man frågade om hur det gick med någon typ av förbindelse till Lambarön (en liten ö i Mälaren precis utanför Hässelby) och fick i ett svar med klara strindbergska kvaliteter veta att tre eller fyra kommunala förvaltningar efter intensivt samråd nu till slut hade lyckats komma överens om att frågan - helt klart - inte rörde någon av nämnda förvaltningar utan låg och bör ligga under landstingets domsvärjo. Utan att ställa ut några direkta löften kunde man tänka sig att nämndens tjänstemän nu kunde ta initiativ till ett möte för fortsat dialog etc etc. Frågestunden gick vi vidare till en fråga om bostadsbyggande, var och till vilket pris. Brukare inom socialpsykiatrin som - med all rätt - var oroliga för sin verksamhet. Den typen av frågor.
Så kom vi till Allhuset. Det är inte vår fråga, försvarade sig nämndordföranden. Irritationen bland flera av besökarna var påtaglig. En efter en började även de borgerliga ledamöterna bedyra hur viktig de tyckte denna verksamhet var. Bara från den moderata bänken kunde man uppfatta någon typ av kritik eller åtminstone antydan av en annorlunda uppfattning (dock inte från alla ledamöterna där heller). Oppositionen rasade. Den centerpartistiske nämndordföranden svarade på en direkt fråga från mig att han hade försökt men misslyckats med att få med sig sina partivänner inne i stan, som jag tror han uttryckte det, så långt som han hade önskat. Däremot bedyrade de moderata politikerna att ansvarigt borgarråd Joakim Larsson (M) var synnerligen insatt i frågan och kände till verksamheten väl. Vilket för de flesta i lokalen kändes som en klen tröst, då borgarrådet Larsson trots detta intresse inte orkat lyfta ett finger för att verksamheten faktiskt skulle överleva.
När frågestunden var över var det också ett modstulet gäng som lämnade lokalen. Den sista februari är det slut. Lokalerna ska vara utrymda och flyttstädade. Hässelby gård tappar ytterligare en samlingsplats. Ytterligare några eldsjälar falnar.
Som sagt. Jag antar att de flesta er kanske fortfarande inte fattar riktigt vad som är grejen. Men det handlar om min hembygd. Om att Stockholms stad går med rekordöverskott. Om att det finns områden där det står och väger. Där några eldsjälar och ett sminkrum faktiskt kan göra skillnaden.
Och det handlar om att det enda som förmodligen hade behövts är någon form av ledarskap. Det är det som känns så bittert. Vi hade kunnat fixa detta. Om vi bara hade velat. Om de som sitter på makten bara hade velat. Hässelby gård kommer bli tomt utan sitt Allhus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar