I samband med årets Pride-festival har Bengt Held återigen listat riksdagspartier efter hur progressiva de är i HBT-frågor, och det är en ljus bild som framträder. Största förändringen kan iakttas hos (s) som gå från ”möjligen” till ”ja” på ett stort antal områden, möjligtvis beroende på den nya partiledaren. Men undersökningen ger också upphov till funderingar om vilken tyngd dessa frågor egentligen har. För samtidigt är det exempelvis inget problem för två av dem mest ”HBT-vänliga” partierna – folkpartiet och centern – att glatt bilda regering med den enda riksdagsparti som fortfarande sticker ut negativt – kristdemokraterna.
Annars är det ju glädjande nog detta som är det stora intrycket av Pride; denna i stort sett totala (ja, förutom delar av regeringen då) samhälleliga uppslutning bakom någon sorts grundläggande idé om att alla människor är lika mycket värda oberoende av hur de väljer att leva sina sexliv. Detta har det och kommer det utan tvekan att raljeras och diskuteras runt. Hur djupt ligger denna övertygelse, är det inte så att politiker vill frottera sig, etc, etc. Men jag tänker på alternativen, som Ryssland och Polen, och tycker att detta trots allt är rätt bra.
Sedan är det ju naturligtvis så att denna uppslutning på intet sätt omfattar hela befolkningen. Homofobin existerar där ute, och den tar sig tyvärr alltför ofta rent våldsamma uttryck. Men även om det inte går så långt som till rena våldshandlingar existerar trångsyn, fördomar, utfrysning och mobbing. Att årets Pride-festival fokuserar på idrotten är därför både klokt och logiskt. Om idrottsrörelsen skulle kunna bli en plats där alla kan känna sig hemma och inte behöver vara rädda för tråkningar eller värre saker på grund av sin sexualitet vore det en stor frihetsvinst, inte minst för våra unga.
Så Pride fyller fortfarande en funktion. Inte för att alla gillar festivalens budskap. Utan för att vissa faktiskt inte gör det. Då behövs fortfarande det självförtroendestärkande festivalen innebär för Sverige HBT-personer. Och då behövs dess opinionsbildande budskap. Några av höjdpunkterna i programmet hittar du för övrigt här.
Andra bloggar om: pride, pridefestivalen, stockholm pride, HBT, politik, och annat intressant
11 kommentarer:
Om två lika meriterade personer söker jobb på en arbetsplats med få invandrare ska den som heter Mohammed få jobbet.
Mona Sahlin (dåv. integrationsminister) i en intervju i Göteborgs-Posten, 22 oktober 2000.
Känner inte till något parti i det här landet som arbetar för att man ska ha lika rättigheter oberoende av sexuell läggning.....exempelvis har personer som är asexuella, eller som inte har en sexuell relation inte tillgång till exempelvis äktenskapslagstiftning eller parternskapslagstiftning som ger många fördelar och juridiskt skydd för personer man älskar. Dessa är lagstiftningar som särbehandlar vissa sexuella läggningar...och därmed underkänner exempelvis relationer utan sex
Alla får ha sin sexuella läggning men snälla, tryck inte upp det i mitt ansikte. Jag tar illa vid mig. Det är inte roligt när en kille tafsar för att se vilken läggning jag har. Nuförtiden är det plötsligt tillåtet. Säger jag något i den situationen riskerar jag att bli dömd för hetsmotfolk..
Så nog har politikerna förändrats.
Johan, är du ens intresserad av vad andra tycker om pride?
Din rubrik är: "Alla gillar Pride – eller?"
och vid första anblicken tänker jag att du kanske vill diskutera seriöst. Men sen kommer det i din text: "Homofobin existerar där ute, och den tar sig tyvärr alltför ofta rent våldsamma uttryck. Men även om det inte går så långt som till rena våldshandlingar existerar trångsyn, fördomar, utfrysning och mobbing."
Det är alltså vad du anser om alla som är emot pride. Vi som tillhör din "eller?"-grupp.
Snacka om fördomsfullt.
"Det är alltså vad du anser om alla som är emot pride. Vi som tillhör din "eller?"-grupp?"
Stefan. Nu läser du mig nästan löjligt. Det är klart att det finns andra skäl att vara emot Pride. Min poäng var att festivalen behövs eftersom homofobin existerar. Dels för att stärka självförtroendet hos de som är utsatta för hatet, dels för att väcka opinion.
Men varför är du mot? Det kanske du skulle kunna tänka dig att berätta, istället för att anklaga mig för att dra alla över en kam.
Johan:
Om du anser att det finns andra skäl att vara emot pride så varför inte redovisa dem också?
Jag är emot pride eftersom jag, likt många hbt-personer faktiskt, anser att vi redan är så nära lika rättigheter i samhället som det någonsin går.
Pride har blivit en lekstuga för vuxna som i en vecka får använda alla de ord som man på dagis hänför till kiss och bajs åldern.
Vad sägs t.ex om "Fittkubb", "Knullborgarmärket" m.fl.?
Man kan också lyssna till bandet "Fitt Crew" på Zinkensdamm.
Den återstående delen av pride har övertagits att politiker som ser tillfället att plocka billiga poäng genom att frottera sig.
Stefan: du skriver: "Jag är emot pride eftersom jag, likt många hbt-personer faktiskt, anser att vi redan är så nära lika rättigheter i samhället som det någonsin går."
Och då är vi alltså inte överens. Jag tror att vi kan minska våldet, mobbingen, trakasserierna etc ytterligare. Och däför anser jag att Pride behövs.
Vilket var det jag skrev. Så då var det nog så, att mitt inlägg faktiskt var riktat mot dig ändå. Inte för att du ägnar dig åt homofobi, det tror jag inte. Utan för att du inte verkar vilja se att den faktiskt existerar.
Johan:
På vilket sätt tror du att Pride kan minska våld, mobbing och trakasserier? Kan det möjligen vara tvärtom, att människor irriterar sig på den här hypen?
Jag skulle också vilja ha din kommentar till det jag skrev om Knullborgarmärket, dildokubb, Fitt Crew mm.
Och så vill jag återigen be om de skälen mot pride som du skrev att det är klart att de finns, gärna med motargument från dig.
Hittills har du bara skrivit saker som vilken populistisk politiker som helst.
Ett relevant lästips: Aqurette
Tilläggas ska att jag sällan håller med Aqurette i många frågor men här verkar vi närmast rörande överens.
Jag har också svårt i att se poängen, det verkar mer vara en lekstuga. Finns det en bevisad koppling mellan Pridefestivalen och ökad respekt för HBT-personer i samhället?
Den stora poängen med Pride är återigen att den stärker självförtroendet hos dem som faktiskt utsätts för "våld, mobbing och trakasserier". Inte minst för en person som tex är uppväxt på en mindre ort kan det kännas väldigt befriande att man verkligen inte är ensam.
Men det finns även en opinionsbildande effekt. Att lagstiftare och makthavare trängs för att få vara med må man raljera över. Men som jag skrev i inlägget, då ska man nog fundera över alternativet - när politiker istället plockar populistiska poäng på att vara mot homosexuella (titta på Polen tex.)
Faktum är därför att "invändningen" att många politiker är där är i bästa fall snobbig. Att makthavare faktsitkt träffar och pratar med många aktiva och engagerade HBT-personer borgar istället för en bättre politik på området.
Sedan avkräver du - Stefan - mig någon typ av långa utläggningar om relevant kritik mot Pride med genomarbetade svar. Och till att börja med tycker jag denna inställning är lite märklig (framförallt som jag får känslan av att bakgruden är att du läste mitt inlägg i tron att jag var mot Pride och sedan blev förbannad när jag visade mig inte vara det - något som knappast kan vara mitt fel!)
Men bara för att jag är en sådan rekorderlig hedersknyffel (dumsnäll, skulle någon kanske säga), så ok då.
Jag har respekt för två typer av kritik mot Pride. Den första är egentligen inte en kritik mot Pride som sådan, utan mot gay-rörelsen. I detta att det uppstår en "kultur" runt en viss sexuell läggning kan vissa som delar sexualiteten men inte gillar kulturen känna sig främmande. En vanlig radhusbög från Farsta kan därför känna sig främmande inför alltför extravaganta (och sexualiserade) inslag i firandet. På samma sätt som en lesbisk kvinna som gillar härdrock kanske kan bli lite irriterad på att "schlagerbögen" på många sätt kommit att symbolisera "den homosexuella".
Den andra kritiken hänger samman med detta, och det är att pryda människor kan tycka att det är lite väl mycket explicit sex och att detta skymmer de viktiga frågora om rätten att leva jämlikt. Eventuellt skulle man också kunna fundera på om dessa saker också gör att Pride-festivlen liksom inte når ut till de som verkligen skulle behöva nås, eftersom de bara - som du uttryckte det - blir mer provocerade.
Men problemet med dessa invändningar - även om de som sagt må innehålla korn av sanning - är att ingenting skulle bli bättre av att Pride avskaffades. Att HBT är större än schlagerbögar är sant och riktigt. Men då ger Pride faktiskt snarare en möjlighet att visa upp denna mångfald. Och pryda människor kommer att bli provocerade av andras sexualitet, i det läget tror jag bara att så många som möjligt som visar på tolernas är bra (samt, att man under festivalen också visar upp en helt annan sida, vilket jag tycker görs). Och så behöver man inte försöka ta ett knullborgarmärke, om det inte känns bra.
Och så visst, sedan kan man alltid diskutera alla typer av stora arrangemang eller "jippon". Alla fester går att surt betrakta från sidan och tycka att de som roar sig är "fåniga". I Sverige går det som bekant lätt att plocka poäng på att vara emot slikt.
Men då säger jag som man säger till de som kritiserar det ena eller andra teveprogrammet. Det är väl bara att stänga av. Och låta de som tycker det är kul göra sin grej.
Så, där fick du ett långt svar. Nu förväntar jag att se dig i tåget på onsdag...
Tack Johan för ett långt och bra svar.
Jag tror att du missförstod min fråga. Jag undrade på vilket sätt pride kan förhindra våld, trakasserier och mobbing? Om hbt-personer får stärkt självförtroende så är det jättebra men det hindrar inte att någon ger sig på dem.
Utan att ha tillgång till statistik, skulle jag vilja påstå att sk. hatbrott närmast ökar under och i tiden efter pride.
Detta angående Polen är intressant. I ditt resonemang angående politiker som plockar poäng på att vara emot homosexualitet lyser partiskheten igenom.
Får man inte vara emot homosexualitet enligt dig? Är man då automatisk homofob? Det är detta jag vänder mig mest emot.
Visst är det alltid lättare att vara emot något men hur skulle det se ut med en festival för heterosexuella eller asexuella mm.
Där skulle heterosexuella kunna tävla i både den ena eller andra tävlingsgrenen med de mest provocerande namnen. Och så skulle alla som var där hylla heteronormen och kärnfamiljen.
Du säger att så många som möjligt bör visa tolerans men jag är osäker på att din egen tolerans räcker särskilt långt.
Jag kan ärligt erkänna att jag blir både pryd och provocerad av pride. Och jämförelsen med att byta kanal på tv:n är larvig eftersom det knappast går att undvika hysterin runt pride. Om jag vill slippa detta, kan jag inte åka in till stan denna vecka.
Nej, du kommer inte att se mig i tåget. Lika lite som du någonsin kommer att se mig i nazisternas tåg den 30 november.
Skicka en kommentar