Utgångspunkter för Gudmundssons resonemang är ett diagram som visar att utvecklingen i ekonomin (gällande antalet anmälda jobb till arbetsförmedlingen respektive varsel) vände trendmässigt uppåt någon gång mellan 2002/2003 (då antalet varsel började minska, även om utvecklingen sedan svallade en hel den upp och ner) och 2004/2005 (då antalet nyanmälda jobb mer stadigt började öka). Under 2006 sköt utvecklingen i höjden radikalt (ni minns Göran Persson: "jobben kommer") för att sedan vända neråt igen någon gång i slutet av 2007.
Ur folkbildningssyfte är det naturligtvis hedervärt att publicera sådana diagram. Det är bra att svenska folket får information så att de kan bilda sig en korrekt bild av när jobben har kommit. Framförallt illustrerar ju diagrammet att den borgerliga regeringens kritiker har i stort sett rätt: det kan omöjligen vara effekter av den nya regeringens politik som gett de senaste årens jobbtillväxt, däremot finns det all anledning att vara orolig över vad som nu - när politiken rimligen har börjat få effekt - händer på arbetsmarknaden.
Men det är såklart inte en sådan diskussion Gudmundssons kompisar på regerings- och riksdagskansli är ute efter. Nej, vad de vill göra är att bortförklara ett kommande misslyckande på arbetsmarknaden med att allt - som vanligt - egentligen är sossarnas fel.
Nyckeln till detta resonemang heter förväntningar. Enligt den teori som enligt Per Gudmundsson "analyseras ... i dessa termer inne i regerings- och riksdagskansli" berodde nämligen den rekordartade jobbtillväxten under 2006 (den förra s-regeringens sista år) inte på effekter av den då sittande regeringens politik, utan på att aktörerna på arbetsmarknaden förväntade sig en kommande borgerlig regering. Och på samma sätt höjer ledarskribenten ett varnande finger för vad som kommer att hända när företag och anställda istället kan komma att förvänta sig en vänsterregering i landet.
Och frågan är om jag någonsin sett en mer elegant teori - om syftet är att omöjliggöra all typ av ansvarsutkrävande alltså. Det är bara att välja och vraka vems fel eller förtjänst en viss företeelse är. Jobben under 2006 - det är borgarnas förtjänst tack vare det starka opinionsläget. Och under 2007, då det var tydlig s-majoritet i opinionen då? Nä, men då var det nog trots allt den framgångsrika regeringspolitiken som fick effekt. Fram tills det vände, det vill säga. Då började folk tydligen lusläsa opinionsundersökningar igen.
Men tittar vi på diagrammet så ser vi ju att utvecklingen 2006 inte var något trendbrott, utan bara en förstärkning av något som redan var på gång. Förefaller det då inte troligare att det var erfarenheter från de senaste åren som låg till grund för företagens beslut att expandera än några abstrakta förväntningar på en eventuell politisk framtid? Och när vi nu idag kan se att svenskarna har en mer pessimistisk syn på ekonomin än vad ekonomerna kan förklara - ligger det inte närmare till hands att koppla samman det med den dokumenterat impopulära regering som faktiskt sitter än att skylla på någon sorts långsiktiga förväntningar om vad som kan tänkas hända om dryga två år? Jo, så är det naturligtvis.
Den borgerliga regeringen har misslyckats med det mesta den företagit sig sedan den tillträde. Nu har det gått så långt att borgerliga opinionsbildare påhejade av politiska tjänstemän istället försöker definiera de borgerliga framgångarna till innan dess att Fredrik Reinfeldt ens blivit statsminister.
Och detta kan man såklart raljera över. Samtidigt ser jag också fröet till en möjlig gemensam ståndpunkt här. Borgare passar bäst i opposition. Det kanske är något vi skulle kunna enas om.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, ekonomi, gudmundsson, arbetsmarknad, förväntningar, skylla ifrån sig och annat intressant
8 kommentarer:
Ja, jag vet inte vilket som är värre: att en borgerlig skribent efter två år skyller på sossrna som regerade i 13 år eller at en sosseregering fortfarande efter 13 år skyllde på en borgarregering.
Det verkar vara en sjuka det där, att se grandet i andras öga men inte bjälken i sitt eget.
Men oavsett blir det lite sten i glashus över ditt blogginlägg. I övrigt så håller jag ju med dig i stort, borgarna passsar bättre i opposition, för där är vi sossar verkligen usla.
Men Anders, poängen med Gudmundssons inlägg är att han efter 12 år (var det väl, och inte 13) vill ge en borgerlig regering äran av vad som hände innan den ens tillträtt, i syfte att sedan kunna skylla det som faktiskt hände under den borgerliga regeringen på sossarna!
12 är så rätt så, var väl för ivrig att komma till 2010 bara.
Jo jag är enig i att det är härliga tankeskapelser som Gudmunsson kommer med, men det gör inte våra egna mycket sämre.
Problemet med den här typen av "analyser" är att de bara fyller en en agitatorisk funtion, de hjälper inte människor att förstå. Och människor som inte förstår kan inte heller förändra. Så när du talar om hur dum Gudmundsson är så har du visserligen rätt, men du gör ingen klokare.
2007 var världens energilösning etanol, 2008 är samma etanol orsaken till en kris i världsekonomin som kommer ur matbristen. Världsmarknaden går på tomgång, börserna störtdyker, man talar om 1929. Fastigheter var 2006 den säkraste investeringen idag går botten ur, 2007 och 2008 har arbetare för första gången på mannaminne högre löneökningstakt än tjänstemän och högutbildade.
Vad är borgarnas fel, och vad är vårt ? Vad är borgarnas förtjänst och vad är vår? Vad beror på världsekonomin och vad beror på svensk ekonomi? Det är frågor som man kan basera politik på, det är frågor som kan förändra världen. Men dit hör definitivt inte frågan om huruvida Gudmundsson på SvD är en knäppgök eller inte.
Don Quixote är visserligen en fantastisk roman men knappast en manual för politiskt arbete och debatt.
Till att börja med vänder jag mig nog lite mot beskrivningen av Gudmundsson som en "knäppgök" - skulle nog vilja hävda att han är en av Sveriges tyngsta ledarskribenter (han skriver dessutom bra - även om han har fel, gubevars). Dessutom så kommer teorin jag sågar ovan inte från hans egen hjärna utan är efter vad som framgår något som diskuteras i regerings- och riksdagskansli. Det innebär att detta förmodligen är första snarare än sista gången vi kommer att stöta på den. Vilket fick mig att tycka faktiskt var värt lite möda att skriva om den (förutom att det var kul, såklart, och jag har drabbats av en förkylning som gör att jag ändå inte kan njuta av det fina vädret ;-).
Sedan har du helt rätt i att mitt inlägg ovan inte förklarar hur världen fungerar. Det var heller inte syftet. För slika informationer får du söka på andra ställen på denna blogg...
Ja, egentligen är vi väl så eniga som man kan bli i den här saken, här på västkusten störtregnar det så det blir lite mer tid än vanligt att skriva, kanske en och annan bloggkommentar för mycket :).
Det är ju seriöst allvarligt om borgarna inte kan försvara sin nuvarande situation på något annat sätt än det som du beskriver.
Men å andra sidan var jag ute i växthuset och skördade ett kilo tomater, en två kilos squash och lite annat smått och gott, så jag borde kanske ägna mig lite åt det. Skör om din förkylning.
Vi får väl vänta på en poll som frågar företagarna som skapade de nya jobben hur de tänkte och vad som sporrade dem? Tills dess kan man bara spekulera, eller?
A-K Roth
AK Roth, Om man nu SKA spekulera så tror jag att företagare är bra på att läsa orderingångar och fakturering som ligger på deras skrivbord men usla på att förutspå ekonomiska eller (ännu värre) politiska framtida förändringar.
Att företag skulle börja massanställa /avskeda efter ha läst opinionsundersökningar är oerhört långsökt.
Gudis artikel är såklart nonsens. Lika mycket nonsens som att skylla den nedåtvändande konjunkturen på borgarna (även om det är skoj).
pelle, mycket av det vi skriver är förstås spekulation och nonsens. Skribent spekulerar och läsare spekulerar tillbaka. Men skulle det vara så ointressant att polla företagare? Nämndes f.ö. ens orden massanställa/avskeda i PG's artikel? :)
A-K
Skicka en kommentar