En av de tydligaste skiljelinjerna mellan höger och vänster ligger i hur man ser på arbetslivet. Högern ser en fri arbetsmarknad där självständiga individer tecknar jämlika avtal med varandra. Perspektivet är ofta arbetsgivarens: som just ”skapar” jobb och därför ”möjliggör” lön för den anställde, ”löntagaren”.
För vänstern är det lite annorlunda. Istället ser man arbetsmarknaden som ett antal sociala relationer som präglas av en väldig ojämlikhet. Perspektivet är här istället den anställdes; som genom att ge av sin tid, sin energi och ofta sin kropp genererar vinst åt arbetsgivaren, kapitalisten.
Jag tänker på det när jag läser en artikel på Arvid Falk, signerad ett antal tunga fackliga företrädare med LO:s andra vice ordförande Ulla Lindquist i spetsen. ”Arbetsmiljön för LO-förbundens kvinnor blir allt sämre” är rubriken och texten handlar om LO:s rapport ”Trender i arbetsmiljön 2007 – klass & kön” som släpps klockan tio idag.
Och det är en nedslående bild som framträder. Den dåliga arbetsmiljön ökar, exempel som nämns är utsatt ensamarbete, obekväma arbetstider, osäkra anställningsförhållande. Tre av fyra kvinnliga arbetare inom offentlig sektor och privat service har inte möjlighet att ta en kort ”pratpaus”. Löntagarna pressas helt enkelt tillbaka, och tydligast är detta hos kvinnliga arbetare.
Perspektivet i artikeln är utpräglat politiskt. ”Den förda politiken [syftande på regeringen Reinfeldt, min anm] gynnar inte LO-kvinnorna. Det är LO-förbundens kvinnor som själva får betala med sämre hälsa och ekonomi för arbetsgivarnas slarv och regeringens bortvända ansikte inför problemen. Detta kommer att bli mycket kostsamt för såväl enskilda företag som hela samhället” skriver debattörerna. Men de hymlar inte heller med var det verkliga ansvaret ligger. ”Det är arbetsgivarna som är ensidigt ansvariga – om detta råder inget tvivel! Det krävs ett systematiskt arbetsmiljöarbete på våra arbetsplatser, bättre bemanning och arbetsorganisation samt företagshälsovård för att komma tillrätta med problemen” slår de fast.
Under allt detta kokar en insikt som är i ordets bästa mening ideologisk. Insikten att det både på arbetsmarknaden och i politiken handlar om så grundläggande ting som makt, klass och kön. ”LO-förbundens kvinnor är en grupp som är utsatt för ett ökande klass- och könsförtryck. Det är en utveckling som är oacceptabel och ovärdig ett land som kallar sig ’världens mest jämställda’” avrundar skribenterna.
Och det kan jag inte göra annat än skriva under på. Och understryka. Rapporten som helhet presenteras klockan tio idag, du kan se presskonferensen på LO:s hemsida.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, arbetsliv, lo, makt, klass, kön, arbetsmarknad, jobb, ideologi och annat intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar