torsdag, november 20, 2008

Är arbetartjejer naturligt elaka, eller beror vårdskandalen på något annat?

Debatten om äldreomsorgsskandalen i Halmstad rasar vidare. Anders Nilsson lägger i ett välformulerat och tänkvärt inlägg skulden på det politiska systemet, där ”politikernas och administratörernas intressen har fått gå före brukarnas”. Svenska Dagbladets Sanna Rayman lägger i ett eget litet inlägg istället skulden på undersköterskornas klasstillhörighet, eftersom hon under sin högstadietid blev mobbad av några tjejer som sedan kom att gå omvårdnadsprogrammet (vilket alltså måste förstås som att det bevisar att arbetarklasstjejer när någon sorts i bitterhet marinerad ondska i sina hjärtan, precis som den obildade pöbeln i alla tider har gjort, får man anta).

Jag tror att en viktig fråga vi måste ställa oss innan man rusar iväg alltför långt är om vårdskandalen i Halmstad är en regel eller ett undantag. För om det fungerar så här jämt, överallt, ja då är det en typ av åtgärder som behovs. Men om det ”normala” tvärtom är att det fungerar riktigt bra och den typ av elände vi nu sett uppdagats är en avvikelse, då är det något annat vi måste göra.

Jag har själv jobbat inom äldreomsorgen och mött på både bitterhet och frustration inför bristande resurser, låga löner och tunga arbetsuppgifter. Aldrig var jag med om att detta fick gå ut över de boende (däremot kunde frustrationen under de obligatoriska rökpauserna ibland vara påtaglig). Tvärtom kunde jag ofta imponeras över vilken yrkesstolthet, vilken empati och vilket engagemang som de flesta av mina kollegor uppvisade när det gällde själva arbetsuppgifterna.

Därför lutar jag nog åt att det som hänt i Halmstad måste ses som en anomali, ett undantag från regeln. Med det säger jag inte att fallet är unikt, eller ens så värst oerhört ovanligt. Tvärtom så är det en påminnelse om hur lätt det faktiskt kan gå fel, inte minst när du har med väldigt gamla och sköra människor, som dessutom befinner sig i en tydlig beroendeställning gentemot personalen och därför har svårt att göra sina egna röster hörda, att göra.

Därför delar jag Anders Nilssons grundläggande inställning att huvudansvaret för att se till att sådana här saker inte inträffar ligger på det politiska systemet. Framförallt handlar det då om kontroll och uppföljning. Men också om ledar- och chefsskap, samt inte minst vikten av att värna enskilda medarbetares möjlighet och skyldighet att slå larm när det går fel (utan att riskera att drabbas av någon typ av hämndåtgärder).

Sedan finns det en annan diskussion som handlar om vilken kvalitet som är den normala vi erbjuder inom äldreomsorgen. Och det är i väldigt stor utsträckning en fråga om resurser. Alltså; hur kul är det att bli gammal även om du inte drabbas av så uppenbar vanvård som här varit fallet?

Men det är faktiskt en lite annan diskussion, som tjänar på att föras i egen ordning. Det här är för övrigt mitt andra inlägg i den här frågan, det första hittar du här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , och annat intressant

14 kommentarer:

Sanna Rayman sa...

Nej men nu läser du verkligen konstigt!
Om det nu ska spela någon roll. De där tjejerna jag skriver om var i allra högsta grad medelklasstjejer, därtill med betydligt mer stabil ekonomi än vad min familj hade.
Den här texten handlar överhuvudtaget inte om klass och jag skyller inte på någon. Jag påstår inte att jag har upptäckt ett allmängiltigt förhållande om marinerade människor. Jag luftar en tanke och ställer en väldigt öppen fråga.

Jag har fått oerhört många reaktioner på texten per mail, men få i bloggosfären. Det säger väl mest om vilken ålderskategori som intresserar sig för frågan.
Många som hört av sig har egna erfarenheter av äldreomsorgen som antingen brukare eller anställda, och alla utom en ser ett korn av sanning i den där lösa tanken, som förstås till syvende och sidst landar i att andra problem än huruvida driften är privat eller offentlig kan vara exempelvis låga intagningskrav och vad som sker när detta kombineras med yrken där det är en fördel om man gillar människor och gillar att vara snäll mot dem.
Det är klart att man kan hävda att detta bara var ett undantag och en avvikelse. Men det sker ju titt som tätt. Avvikelsen i detta fall var att det knappast går att hävda tidsbrist eller överbelastning. Det hänger inte ihop med att välja en tv-kväll framför det jobb man ska göra.

Det var självfallet under viss vånda jag skrev texten och jag förväntade mig faktiskt många fler reaktioner liknande din. Men. Om jag inte trodde att det fanns något att tänka på här, ett problem med djupare rötter än vad en värdegrundskurs eller en policypärm kan lösa, så hade jag inte skrivit texten.
Seriös och grundlig analys börjar ibland i aningar, man måste våga sig på dem också. Det är med stort intresse jag läser alla de mail jag nu får. Så kan också ett analytiskt arbete ta sin början. Om man är intresserad av att ta intryck från andra och inte bara arbeta efter färdiga mallar om tex klass, dvs.

De vänligaste!

Sanna Rayman

Johan Sjölander sa...

Hej Sanna, och tack för din kommentar. Alltid kul med feedback, även på feedback så att säga.

Och det är möjligt att det är lite oklart i din text om människor blir elaka för att de ärarbetarklass eller om de blir arbetarklass för att de är elaka (du pendlar ju lite mellan båda förklaringarna: tjejerna mobbade ju dig - något jag beklagar, för övrigt, det suger att bli mobbad - innan de blev vårdanställda men å andra sida skriver du ju om bitterheten inom sektorn som en förklaring till att folk blir som de blir).

Hade du fokuserat på den senare förklaringen och drivit någon sorts tes om att det är de dåliga arbetförhållandena inom äldreomsorgen som gör att folk beter sig så här så hade man kunnat föra en seriös diskussion. Jag tror - inte minst efter mina egna erfarenheter som anställd inom äldreomsorgen - inte att det håller som generell förklaring (de flesta är nämligen inte elaka utan precis tvärtom). Men visst, det är något vi kan diskutera.
Men nu gör du inte det. Nu pekar du på någon sorts generell tendens hos den kortutbildande delen av arbetskraften inom vård och omsorg. Och det gör att jag tycker det är relevant att - även om du själv inte använder ordet - prata om klass. Eftersom det är det det handlar om.
Och då tycker jag att du landar rejält snett. Vilket jag hoppas framgår av texten ovan.

Vänligen, Johan.

Anders Nilsson sa...

Det här är ju detklasssiska dilemmat, men jag tror att människor blir onda i onda situationer, och precis somi mobbingfallen så växer den utanför kontroll och får sin egen dynamik.

Men jag kan ändå inte låta bli att notera att avdelningen hade 5 Lex Sara-anmälningar innan någon an svarig griper in. Det om något bekräftar systemfelet.

För det är inte alldeles uppenbart; en kvinna som hade sin dementa mor på avdelningen sa sig ju inte sett något.

Så därför är jag rädd för att det både innehåller delar av normalitet och samtidigt är ett exeptionellt fall. Inte minst för att det blev offentligt.

Politikerna har ju hamnat i den märkliga situation att de samtidigt sitter som verkställande ledning och som styrelse för den verksamhet som de är på folkets mandat satta att hantera.

Det blir att försöka sitta på två stolar med alltför stort avstån mellan.

Anonym sa...

På varje äldreboende bör man utarbeta en gemensam målsättningsplan/värdegrund för verksamheten och alla måste ges/ha utbildning i "omsorg". Det är inte fler kontrollanter vi behöver utan kanske en yrkesstolthet grundad på personalens intellektuella förståelse för äldre människor och därmed en annan människosyn och en annan kunskap om sitt arbetsområde.

Nils Dacke sa...

OM man vill motverka sådant här måste man jobbar med värdegrunden HELA tiden och inte vid några enskilda tillfällen och även införa en matrisorganisation så att inte samma personer går på samma arbetsplats hela tiden utan att det skiftas ibland. Att förlora respekten för de patienter/åldringar/barn som man har hand om är tyvärr väldigt lätt och det finns många exempel som aldrig kommer upp till ytan. Låg lön är inget problem i sig men däremot att det är ett jobb som man tar för att man inte får något annat är ett reellt problem då alla inte är lämpade.

Anonym sa...

Det går reklam film på svensk tv om "svart får" som sviker fårflocken (herden) och vallar dom svarta fåren i näringslivet

Såg star trek på tv 4 sci-fi om Kapten Janeway som mötte en överlägsen tidsfiende och skeppet nästan gick sönder (men det kraschade mot fienden och vann tiden)

Som sd och nazityskland (4%) som tog över

Ryssland (våldtog ju tyska flickor etc)
En gård till varje soldat som deltar i kriget mot rysska fjollorna (pedofilerna, våldtäktsmännen, horbrännarna och sadisterna)

http://www.dagobertsbloggen.blogspot.com/

Anonym sa...

Nils Bejerot var kommunist och läkare som i slutet av sitt liv engagerade sig hårt mot narkotika.
Han lär någon gång ha sagt att hur ett socialistiskt samhälle kan fungera överdrivs - från både anhängare och motståndare. Han sa att entligen är det i princip att likna vid de svenska landstingen (det var på hans tid!): de uträttar vård efter behov som bekostas av en skatt som är solidarisk, dvs efter medborgarnas betalningsförmåga (inte exakt återgivet)
Det är tänkvärt. Kommunismen är en helt annan sak - en utopi att sträva mot. Men först ska socialismen åstadkommas.
En vän påpekade att under socialismen som inte är idealsamhället kan fortfarande skandaler typ felaktig medicinering inträffa (det i Halmstad är ännu värre!).
Min slutsats är att översyn, ansvar ska krävas och att det behövs Lex Maria - även under socialismen.
Sixtens funderingar

Catti Ullström sa...

Det här den bästa rubriken på länge. Man behöver egentligen inte säga så mycket mer.

Sanna Rayman sa...

Hej igen. Som sagt. Arbetsförhållandena var väl inte direkt problemet här, eller hur? De verkade inte direkt tyngda av stress och press.
I stället är problemet något så abstrakt som att det "utvecklats en dålig kultur". Och så får vi veta att den här personalstyrkan av just den anledningen måste splittras upp. Det kan dels ses som ett ledningsproblem förstås, men redan den där argumentationen...splittras upp. Det är som de stökiga ungarna i klassen som inte får sitta bredvid varandra för att de stör resten av klassen. Och då är detta de här vuxna människornas jobb.

Jag vet mycket väl att det finns en massa bra människor i äldrevården. Men det är också ett område som är ovanligt känsligt för förekomsten av dåligt folk, till skillnad från callcenters, butiker - you name it. Här blir en felplacering väldigt snabbt personlig och oerhört drabbande.

Sen tror jag i och för sig att vi alltid kommer att bli besvikna på äldrevården. Själv begriper jag inte varför inte motsvarigheten till föräldrakollektiv uppstått på det här området för längesen. Om jag och mina vänner kunde gå ihop och skapa ett gemensamt boende för våra föräldrar skulle det vara en enorm trygghet.
För till syvende och sidst så går det inte att möta de krav de flesta av oss vill ställa. De är i någon mening orimliga. För ingen kan uppamma det enorma tålamod som i alla fall mitt hjärta kräver om du frågar mig om hur jag vill att min mor ska bli bemött om hon blir, säg en dement eller alzheimersjuk eller bara vanligt åldersvirrig, annat än jag - som gör det av ren och skär kärlek.

Det är en del. Och om vi bortser från de orimliga kraven ur hjärtat så är det också ett problem med yrken som har med människor att göra och som görs oattraktiva genom låga yrkeskrav - just på områden där vi alla faktiskt vill ställa väldigt höga krav.

Du skriver att jag pendlar mellan förklaringsmodellerna "de blir elaka för att de är arbetarklass eller om de blir arbetarklass för att de är elaka".
Nej, jag gör inte det. Igen. De tjejerna jag beskriver var definitivt inte arbetarklass. Så den första är utesluten.
Återstår den andra - att man blir arbetarklass av elakhet. Nej. Det tror jag naturligtvis inte. Men en hög EQ är minst lika bra att ha som en hög IQ. Jag skulle rentav påstå att det finns en positiv samverkan, särskilt om man ska jobba med människor. Och våra antagningskrav till de här utbildningarna ser för lite till bådadera.

Av ditt resonemang att döma menar du i stora drag att så snart en utbildning är kort så blir det relevant att tala om klass - alldeles oavsett personens tidigare bakgrund? Det är för mig ganska barockt. Då finns det inget utrymme för kritik av de här personerna. Det enda som återstår är systemkritik av arbetsförhållanden och inget personligt ansvar? De kan inte skuldbeläggas för sina val, som faktiskt var elaka, pga klasstillhörighet?

@ Catti
Jo, mycket mer behöver sägas. Mycket mycket mer. Men visst, rubben är effektfull och snygg om det bara är blockfajten vi vill åt.

Anonym sa...

Jag skiter i vem jag spelar åt (väst eller tex Indien)

Ryssland (brytit mot folkrätten och får G för det) = bättre å sätta in kärnvapen mot packet (med biokemiska vapen)

Listan

Dödsstraff (proportionsbestämt dvs tortyr)

Präster (predikat skit etc) ska ej ha pension eller lön (bibeln brännas på bål)

Nyliberalt= väck med passiviseringen i väst framförallt

Starka arméer

Outsourcing= bästa ska ha jobbet helt enkelt

Väck med diktaturer= döda dvs som "USA doktrinen" om man vill vara rolig (Putin tex krävs ju lite psykologi för att räkna ut denna falske skitstövel)

Var är psykologerna idag? Indiana jones film "läste av psyket" (sånt kommer ju i framtiden= partiklar med informationsinnehåll etc även sånt datasystem)

För mänskligheten (och se vilket komplex det blir i framtiden= vilket hopp det blir)

Alla marknader ska öppnas upp för investeringar (rationella som ger mervärden och vinst)

Anonym sa...

USA
Den som vill förgöra oss ska vi besegra sa Obama (USA:s doktrin mot "onda" makter)
USA har ju alltid byggt på expansion (amerikas öde)
Och kapitalismens idé om utopia (lag och välstånd)

Biochips är ju lite från den andliga byggstenen i konstitutionen (biochips)
Framgångsvariant i en värld som trots allt INTE har någon Gud (de flesta upplysningsamerikaner var ju deister)
Ni har blivit kidnappade av religiösa jihadister

Skit i arabstaterna (vinn ert imperium)

Rysslands President ska ju utöka mandatperioden (ondskans axelmakter)
Och geostrategiskt med vapen

http://www.dagobertsbloggen.blogspot.com/

Nicklas Eriksson sa...

Jag hittar inget i Raymans text som faktiskt berättar att de här tjejerna ens gick klart vårdutbildningen..?

Min ex-fru är utbidad undersköterska OCH dito lärare och svarar idag i telefon på ett finansbolag.

gina sa...

Suck! Hur skulle det vara om man helt enkelt lade skulden där den hör hemma dvs på de personer som gravt misskött sitt arbete. Varför måste man "förstå" i det oändliga när sanningen är att det var fel man/kvinna på fel plats.

Anonym sa...

Som svar till Sanna Rayman angående äldreomsorgens motsvarighet till föräldrakoperativ: Vem har råd att köpa en större herrgård med egna lägenheter till alla gamla föräldrar och sen anställa sjukvårdspersonal?
Kanske SVDs läsare...?
Sen pratar Rayman om den fina kombinationen EQ och IQ. Det pratas om detta även på vårdutbildningarna.
Kombination EQ IQ kanske skulle betalas mer, kanske skulle uppskattas med högre lön. Fan det är fel att det ska krävas så mycket av sjukvårdspersonal som inte krävs av bankdirektörer och andra näringslivstoppar.
Nä du Rayman det är nog svårt att testa människors empati vid ett antagningstest till en utbildning.
Ifall man gör det på vårdpersonal så ska man också kräva samma test på handelshögskolan.

Det verkar som om att vårdskandalen uppstått genom att helt fel kultur odlats. Samma sak har hänt inom Carnegie. Man blir fartblind, lägger fokus helt på sig själv.