onsdag, november 24, 2010

Lyssna på TCO

Den socialdemokratiska eftervalsdiskussionen rasar på. Vissa saker börjar utkristallisera sig. Samsynen verkar stor om att partiet riskerar allt som gjort det unikt om lösningen nu skulle tillåtas förenklas till något banalt “höger om” eller “vänster om” enligt de senaste tjugo årens falangstrider. Istället handlar det med en formulering klichétyngd som få om att någonstans gå framåt: om att inse på djupet att oavsett vad vi tycker i sakfrågan så har socialdemokratins nuvarande problem inte med hållningen i RUT-frågan att göra. Ett bra inspel i vad detta “framåt” skulle kunna vara kommer idag lite från sidlinjen, från tjänstemännens fackliga centralorganisation, och det handlar om utbildningspolitiken.

Jag har tidigare här på bloggen formulerat det dilemma socialdemokratin kommer att stå inför i valet 2014. Vi kommer möta väljare i ett politiskt klimat som förmodligen är ännu borgerligare än det var i september i år, samtidigt som behovet av att gå till val på en politik som på riktigt ökar jämlikheten kommer att vara stort och vår fömåga att lyckas med det fullständigt avgörande för om vi över tiden ska ha någon möjlighet att fortsätta existera som politisk kraft. För att uttrycka sig rått måste vi få stöd för en vänsterpolitik i ett opinionsklimat som förmodligen kommer att vara ännu mer höger. Hur lösa detta?

Ett sätt kan vara att närma sig jämlikhetsfrågorna på ett nytt sätt. För jämlikhetspolitik handlar också för att låna en formulering från Maryam Yazdanfar om att ge människor tillgång till egna framgångsverktyg. Alltså om att lämna den i grunden socialliberala föreställningen om att jämlikhetspolitik är det sätt vilket staten tar hand om dem som det är synd om, och istället återknyta till en mer ursprunglig tradition som bygger på makt, frigörelse, och naturligtvis också eget ansvar och en egen ansträngning. Vi kan kalla den arbetarrörelsens bildningstradition.

TCO presenterar idag ett förslag som ligger mycket väl i linje med ett sådant tänkande. Grunden är att samhället skärper kraven men också ökar stödet så att alla unga faktiskt uppnår gymnasiekompetens innan de fyllt 25. Jag tror att det är precis den här typen av förslag vi måste titta på om vi ska kunna hålla ihop Sverige och samtidigt stå oss väl i en allt hårdare global konkurrens. Och det är också ett i grunden väldigt progressivt förslag eftersom det i sin förlängning tar sikte på maktförhållanden på arbetsmarknaden och risken för en lågproduktiv låglönesektor som människor annars stängs inne på.

Sedan är bildningstraditionen naturligtvis mycket större än att alla människor ska ha en gymnasiekompetens vid fyllda 25. Den handlar om demokrati, delaktighet, om mänskligt växande även utanför de snäva ramar arbetsmarknaden erbjuder. Men detta kan vara en viktig del i det hela.

Socialdemokratin måste bli mer nyfiken. Att lyssna noga på vad TCO har att säga om det framtida kunskapssamhället kan vara en viktig del av den nyfikenheten.

Uppdatering: ser att Veronica Palm också uppmärksammat förslaget.  
Technorati-taggar: ,,,,,,,, och annat intressant

5 kommentarer:

Anonym sa...

Trodde aldrig att socialdemokration skulle ställa sig bakom uttalanden som:

"Garantin bör dessutom omfatta en uttalad skyldighet för unga att fullborda en utbildning – och denna skyldighet ska kopplas till rätten att få full ersättning från de sociala trygghetssystemen."

Dvs, lägre socialbidrag, sjuk och arbetslöshetsersättning för de som inte klarar av att ta en gymnasiexamen. Sinnessvagt.

Johan Sjölander sa...

Men redan idag finns ju möjligheter att villkora olika typer av ekonomiskt stöd från det gemensamma med krav på aktivtet. Det är ju egentligen inget nytt i TCO:s förslag. Det nya är kraftigt utökat stöd till utbildningen, rimliga ekonomiska villkor för ungdomarna, ett tydligare åtagande etc. Jag tror personligen också att det bör kompleteras med en öppenhet mot andra utbildningsanordnare som med olika pedagogiska ingångar kan nå olika typer av människor.

Men varför ska det vara ok att villkora ekonomiskt stöd till en ung människa med att hon ska sitta hos en jobbcoach eller söka X antal jobb, men inte med att skaffa sig själv den gymansieutbildning som - vet vi - mer eller mindre är en förutsättning för att klara sig själv på arbetsmarknaden? Jag ser inte den där enorma skillnaden i negativ mening, snarare tvärtom.

Johan Sjölander sa...

Men för att vara tydlig: jag är inte säker på exakt vad det är TCO tänker sig, men att exempelvis sjukersättning skulle vara kopplat till om man väljer att fullfölja gymnaiseutbildning eller inte är naturligtvis helt befängt. Sjukersättning ska man ha om man är sjuk, då ska man ha den, annars inte. Så det är klart; man kan läsa meningarna i artikeln som en väldigt radikal omläggning av politiken som jag inte alls stödjer. Och det är klart; att med den borgerliga regering vi har nu så är det alltid en fara att spela upp sådana idéer.

Jag tror dock det är möjligt att hämta mycket ur förslaget utan att gå till sådan överdrifter som att ge sig på sjuka människors sjukersättning (och jag förstod det faktiskt inte heller som att det var det TCO menade).

Johan Sjölander sa...

En mycket bra kommentar om "kravställandet" i TCO:s förslag, för övrigt:

http://www.arbetarrorelsenstankesmedja.se/blogg.aspx?id=53

Anonym sa...

Börjar ni bli liberaldemokrater?