torsdag, maj 26, 2005

Funderingar över morgonkaffet

Jag har en gång poserat för ZTV iklädd en ”gör sjätte juni till helgdag” t-shirt. Som tur var sändes det aldrig. Men nu är den snart här. Sveriges nationaldag. Som helgdag.

Frågan är, vad innebär det? I stadshuset presenterar kulturborgarrådet Roger Mogert planerna för Stockholms stad. I Södertälje har ett bisarrt politisk bråk uppstått, då oppositionen rasar mot att statsminister Göran Persson är inbjuden att tala. Argumentet tycks vara att det är viktigt att sjätte juni inte blir ett nytt första maj. Från de allra flesta hörs ännu, för att travestera Ebba Grön, ingenting.

Den politiska temperaturen stiger i hela samhället. Blir sjätte juni ytterligare en arena för politisk kamp? Eller bara ytterligare en skön dag på balkongen? Fortsättning följer.

3 kommentarer:

Anonym sa...

För smånassarna och afaisterna verkar det bli det förra. För typ alla andra det senare. Fast jag har ingen balkong förstås. Och så är det ju inte ytterligare en dag utan 2/7-delar mindre ledig dag med den här puckade förändringen. Även om man bortser från det absurda med nationaldagar i sig.

Roger sa...

Fast man kan ju tycka att det ändå finns lite att fira i Sverige. Den svenska modellen kanske?

Johan Sjölander sa...

Jag höll på att svara att det har vi väl första maj till. Men föralldel. Jag tror att det finns en poäng med en "svenskhet" som varken är inskränkt, uteslutande eller reaktionär. Kan sjätte juni bli ett tillfälle att manifestera en sådan så är det gott.