Man ska aldrig skriva så, men ändå. Jag tänker verkligen komma igång med bloggandet nu efter en längre paus. Verkligen. Jag lovar.
För det finns mycket att skriva om nu i dagarna. Efter partiledardebatten igår kan vi skönja konturerna av den ideologiska kamp som kommer att utspela sig fram till valet. Tror vi att den socialdemokratiska välfärdsmodellen även förmår skapa jobb, eller måste vi backa och acceptera ökande klyftor i en växande låglönesektor som enda alternativ till långvarigt utanförskap och arbetslöshet. Det är den egentliga undertonen i debatten och i politiken, det är vad valet kommer att handla om.
Det ser också ut att bli en mycket spännande filmsommar med filmatiseringen av Frank Millers synnerligen hårdkokta Sin City som något av en höjdpunkt. Läste även att Allan Moores fullkomligt briljanta serieepos ”V for vendetta” ska bli film. Runt detta och annat på filmfronten kommer det finnas anledning att återkomma.
Såg förresten den sista (?) Star Wars-filmen häromdagen. Bara slutscenen var värd biljettpengarna många gånger om. Så vackert. Snyft.
Så där ja. Nu är jag igång igen. Huka er.
6 kommentarer:
Svårt att kommentera inlägget då jag är totalt ointresserad av fiction-film (kan däremot rekomendera Hotell Rwanda som jag såg i lördags). Tillhör dessutom en av få sossar som missade partiledardebatten...
Men det hindar mig inte från att skriva. Jag tycker faktiskt att det här med bloggande är ganska kul, i lite lagom takt. Om man har tur kanske man till och med får besök av nån vanlig väljare nån dag ;-)
Ja, vem vet? Underligare saker har hänt...
Gick och kollade på Star Wars efter spelet. Vilken j-a smörja. Den känsla av western som fanns i de gamla filmerna är helt dränkt i någon slags tv-spelsestetik. Det enda som fanns av behållning var: "Det är så här friheten dör, till ljudet att stormande applåder" och "Antingen är man med mig eller emot mig" (Inget av dessa exakta citat, men typ). Och det faktum att den onda sidan föredrar röda ljussvärd, vilket ju är Republikanernas färg i USA. Fast jag vet inte om man ska dra för långtgående slutsatser av det.
Jag vet inte. Jag tycker den var riktigt bra i den meningen de första filmerna var riktigt bra (vilket de naturlgtvis inte var i någon egentligen mening, men åndå, om ni förstår vad jag menar).
Vad gäller parallellen till republikanerna. Ond härkskare provocerar fram krig, får parlament att överlåta absoluta befogenheter, applåderas när han utnämner sig till envåldshärskare. Tja, vad säger man.
Att den var snäppet bättre än de två föregående filmerna i den nya trilogin får man väl erkänna. Men samtidigt krävs det mer än ett snäpp för att få näsan över gyttjeytan. Och ettan och tvåan var så ebarmligt dåliga att man fortfarande behöver dykarklocka om man befinner sig på senaste filmens nivå.
De gamla filmerna hade en ruffig yta som gjorde dem trovärdiga (nåja). Att sedan Luke Skywalker gled omkring i en helt vanlig judojacka och ett par beiga Lee Jeans i första filmen för att budgeten inte räckte till enorma specialdesignade kostymer är kanske nödvändigheten upphöjd till dygd.
När jag var tio år eller vad jag nu var och första gången såg Star Wars var det iochförsig inte de dåliga specialeffekterna som imponerande. Däremot är det lätt att hålla med om att möjligheten att dataanimera inte direkt har bidrag positivt till star wars sagan. Skulle dock vilja påstå att det är betydlgit mer kulisser och fysiskt i den senaste filmen än i de två tidigare, vilket är bra.
Skicka en kommentar