Debatten om jobben är igång efter Perssons come-back i söndags. Mest förutsägbara är såklart moderaterna. Partisekreterare Littorin skriver på sin blogg:
"Detta är helt fel väg att gå. Istället borde vi, som vi sagt tusen gånger hittills, se till att det blir mer lönsamt att arbeta än att inte arbeta genom att sänka skatten på arbete och strama åt bidragssystemen. Därtill måste naturligtvis statens finanser hållas i strikta tyglar så att inte räntorna börjar pila iväg igen. Och slutligen måste en näringspolitisk offensiv till. Vi måste se till att de mindre företagen har goda villkor för expansion. Det handlar såväl om regler och skatter som om tillgången på riskkapital, infrastruktur, utbildad personal och kunder med riktiga inkomster."
Det är intressant. Runt de två sista punkterna, är nog alla överrens. Ett gott näringslivsklimat och låga räntor är liksom ingen emot (numer, vi vet all vad moderaterna har i ryggsäcken vad gäller att hålla ordning på statens finanser). Hur det står till med näringsklimatet i Sverige idag kan man också få en liten hum om exempelvis här.
Men det riktigt viktiga är den första punkten. För i praktiken är det också där alla skarpa förslag från moderaterna ligger; när det gäller att sänka ersättningsnivåer och göra det jävligare att vara arbetslös. Det bygger på grundsynen att folk är arbetslösa, inte för att det inte finns några jobb, utan för att det är för bra att gå arbetslös. Perssons analys är istället att problemet är att det finns för få jobb att söka, och att politiken därför måste fokuseras på att åtgärda detta.
Skapa nya jobb, eller sänk ersättningen för de arbetslösa. Två analyser, två verklighetsuppfattningar och två politiska alternativ. Svensk inrikespolitik börjar ta mig tusan hetta till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar