onsdag, april 30, 2008

När dammet börjar lägga sig – några reflektioner runt vårbudgeten

Nu har partierna visat korten inför det närmsta halvåret i svensk politik. Regeringen har lagt sin vårproposition och de tre oppositionspartierna har svarat med varsitt motförslag. Den politiska kartan börjar så smått klarna.

Oppositionens kritik mot regeringen är hyfsat samstämmig: regeringen är passiv, förlitar sig på högkonjunkturen och tappar därför fokus på jobbpolitiken. Långtidsarbetslösheten tillåts bita sig fast, trots de goda tiderna. Orättvisorna ökar när skattesänkningar tillåts gå före välfärd.

Högern lyfter å sin sida fram splittringen mellan de tre oppositionspartierna, illustrerat genom att det är olika budgetar som läggs och kanske framförallt med det öppna ordkrig som har förts mellan vänster- och miljöpartiet. Ärligt talat tycker jag att detta försök att blåsa upp skillnader är lite överdrivet, och glädjs en smula åt att åtminstone Dala-Demokratens ledarsida istället väljer att fokusera på det som förenar och skriver om ”tre visa vänsterbudgetar”.

Annars verkar den röda – eller kanske blå – tråden i kritiken mot vänstern vara skattefrågan (se tex här och här). Lite får jag känslan av en massa opinionsbildare och politiker som desperat klänger sig fast vid ett sjunkande skatteskepp i tron att detta är vad som ska rädda den borgerliga regeringen kvar vid makten. Men då ska man komma ihåg att frågan om skatt kontra välfärd är väldigt speciell i just Sverige. Många kan nog skriva under på vad bloggaren Svensson uttrycker när han skriver att ”skattehöjningar är bättre än sociala nedskäringar”.

Med detta inte sagt att skattefrågan är oproblematisk för oppositionen. Det är klart att en borgerlig skräckpropaganda där både skattehöjningarnas omfattning och deras konsekvenser överdrivs kan få effekt även på den svenska valmanskåren. Och det är klart att ingen tycker att det är särskilt lattjo att betala skatt, om man inte samtidigt kan känna sig säker på att man verkligen får något av värde tillbaka.

Men i jämförelse med jobben och välfärden så tror jag ändå att skattefrågan får ses som en smula sekundär. Därför är det en riktig prioritering av oppositionen att lägga kraften på dessa första två frågor. Och det kommer att göra det lätt att demonstrera på första maj imorgon.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , och annat intressant

Inga kommentarer: