torsdag, januari 28, 2010

Ett urgammalt krig på ett nytt slagfält (om de sociala medierna och politiken)

När det gäller vilken roll sociala medier kommer att spela under valåret 2010 är det egentligen två frågor vi måste ställa oss. Den första är också den vanligaste: hur kommer de sociala medierna påverka politiken och inte minst valrörelsen? Men det finns också en annan fråga som är minst lika intressant. Nämligen den om hur politiken kommer att påverka de sociala medierna. 

Det finns ibland en föreställning om teknikutveckling som någon sorts objektiv kraft som rasar framåt med sin egen inneboende logik och som det bara är att förhålla sig till. Antingen förstår man, eller så förstår man inte och då tillhör man med automatik fienden. Detta underliggande tankesätt är ytterst vanligt när det gäller frågan om "den nya tekniken". Egentligen lite lustigt; eftersom en av de avgörande faktorerna för att förstå poängen med de sociala medierna är att de är just sociala.

Men kod är ju som Lawerence Lessig brukar betona ingenting annat än lag, en lag som skrivs av människor. Inte samma människor som de som stiftar den "vanliga" lagarna, förvisso, men ändock människor. Och de sociala medierna är heller inget annat än program, regelverk, system skapade av människor använda och utvecklade av människor.

Politisk makt är i mycket en fråga om organisation. För den svenska arbetarrörelsen - som jag själv känner väl - var detta i början en otvetydig insikt som kanske något har gått förlorat (skrev mer om det här, det organisatoriska perspektivet har också belysts när det gäller andra mer obehagliga rörelser exempelvis här). Men det grundläggande faktum kvarstår. Om den ena sidan av myntet alltså är att teknikutvecklingen rejält skakat om förutsättningarna för politisk kommunikation och organisation så är den andra sidan då alltså hur de gamla makterna, de gamla strukturerna, i sin tur försöker organisera detta nya. 

För något år sedan var socialdemokratin och arbetarrörelsen hopplöst efter på nätet. Idag ser det inte alls ut så, till stor del beroende på det arbete som utförts av inte minst Johan Ulvenlövs-buzz. Den senaste tiden har vi också kunnat läsa om flera spännande rekryteringar på detta område, senast var det utmärkte Martin Gelin som ska arbeta för de rödgröna med just sociala medier. Det är väl heller ingen högoddsare att hög kompetens när det gäller hur man hanterar sociala medier kommer att vara en eftersökt ja kanske till och med livsnödvändig egenskap hos politiska funktionärer framöver.

Så om den krigiska liknelsen ursäktas kan vi alltså konstatera att det öppnats en ny front. Ett nytt slagfält har tagits i besittning. Men det är i grunden samma urgamla krig som rasar på. Vilket alltså leder oss tillbaka till våra två ursprungsfrågor. Hur kommer politisk krafter förmå använda och omvandla denna terräng till sin egen fördel? Och på vilka sätt kommer krafterna/partierna/rörelserna själva tvingas förändras för att anpassa sig till dessa nya miljöer de måste fungera i?

Svaren på de frågorna kommer inte att vara uppenbara på många år än. Det enda vi kan säga med viss säkerhet är att det är något stort som är på väg att hända. För oss som råkar tycka att det hela dessutom är hejdlöst roligt kanske det egentligen är den enda insikten vi behöver.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , och annat intressant

1 kommentar:

Anonym sa...

Definition på "sociala medierna"? Sociala kommunikationer via press och tv? Kan man inte politik-lingo så är det svårt hänga med. Är en tidning som undersöker sociala förhållanden ett socialt media? I så fall hoppas jag att tidningsmediet Skånskans undersökning av ett socialt förhållande, antisemitism i Malmö, uppblåst av en politisk ledare, ger utslag via ett bakslag för socialdemokraterna i valet.

Johan: Till stor del allvarligt menat då det är fula sidor socialdemokratiska företrädare alltför ofta visar mitt i sin strävan att göra gott, och det utan minsta knäpp på näsan av högsta hönsen. Vad i himmelens namn händer i Malmö och i Sverige? Ingen socialdemokrat kan ta officiellt avstånd från Repaalus repulsiva och illvilliga uttalanden? Inte en, medan många judar flyr Malmö, ofta för sina barns skull? Tycks minnas att andra partier kan ge knäpp på näsan åt egna småpolitikers dumheter som drabbar människor, t.ex. i Vellinge.

Ledsen att vara så enveten. Om du väljer att inte ta in detta förstår jag men hoppas du läser det och inser att det som händer under socialdemokratisk vakt ibland är bortom anständigt. Jag finner det outhärdligt svårt att ta in hur partiet ignorerar somliga händelser och ställningstaganden. När så media äntligen tar upp långt groende "varbölder" som Repaalus' ageranden och uttalanden sedan länge, då är partiet fortfarande tyst, om inte Mona uttalt sig eller jag missat nånting. Är verkligen partipolitik viktigare än människors liv för socialdemokraterna?

A-K Roth