måndag, juni 14, 2010

En osedvanligt klok analys

Diskussionen om svängningarna i opinionsläget blir lätt till någon sorts banalt sportrefererande. Nu leder den ena sidan, nu kvitterar den andra, och nu verkar det som om de där är på väg att göra mål. Den typen av resonerande kan vara kul för den politiske nörden, den kan påverka sinnestämningen bland aktiva inom respektive block men de säger handen på hjärtat inte särskilt mycket om svensk politik som sådan. Samtidigt känns det också märkligt om den politiska diskussionen inte skulle ta hänsyn till vad som faktiskt är demokratins kärna, nämligen vad folk tycker. Därför är det kul när någon lyckas dra några riktigt vettiga slutsatser ur materialet.

Statsvetaren Henrik Oscarsson gör det i i ett inlägg angående de senaste veckornas opinionsturbulens. Delvis är det ett intressant inlägg eftersom det tar loven av en del av de mer högljudda metoddiskussionerna som präglat debatten (dvs, frågan om vem eller vilka som är “rökta”). Men det är inte den stora behållningen.

Oscarssons analys är att det – föga överraskande – under senaste tiden mycket riktigt har skett en rörelse där det borgerliga blocket har stärkt sig relativt det rödgröna. Denna rörelse har till stor del med moderat mobilisering att göra. Orsakerna till genomslaget just den senaste tiden är två: dels Greklandskrisen som gjort att framförallt de moderata regeringsföreträdarna kan mobilisera en del av de förtroendekapital de har på den fronten. Och därutöver även diskussionen som följt på presentationen av den rödgröna skuggbudgeten.

Och det där sista är mycket viktigt. För vad Henrik Oscarsson säger är inte att det är sakinnehållet i den rödgröna budgeten som är problemet, utan det perspektiv utifrån vilket dessa sakförslag har diskuterats. “Gestaltningen av de rödgrönas politik har kommit att fokusera helt på privatekonomiska effekter och höjda skatter, vilket sannolikt missgynnar dem, istället för ideologiskt utfall i termer av ökad jämlikhet, mindre inkomstskillnader och ökad social trygghet (som är huvudavsikten med utspelen)” skriver han.

Många politiska strateger har genom åren refererat till Drew Westens läsvärda “The Political Brain”. Man kan säga att huvudpoängen med den är att slå fast vilken oerhörd betydelse känslor har för den enskilde väljaren som ska fatta sitt beslut. Det är lika mycket en sanning i dagens svenska politiska klimat.

Där har den svenska politiska debatten de senaste veckorna spelat på helt fel känslosträngar för den rödgröna oppositionen. Debatten om fastighetsskatten är, för att ta ett talande exempel, fel fråga för de rödgröna oavsett sakinnehållet i de förslag de olika partierna står för. Eftersom du aldrig på ett känslomässigt plan skulle kunna tänka dig att engagera dig för socialdemokraterna för att de inte vill höja din villaskatt (vilket de förmodligen inte heller vill, för att kort kommentera sakfrågan). Ett politiskt engagemang eller en röst måste helt enkelt bygga på något annat än att partiet eller politikern i fråga lovar att inte jävlas med dig.

Alltså har Oscarsson rätt. Ska de rödgröna komma tillbaka in i matchen så måste den politiska diskussionen handla om någonting annat än privatekonomiska effekter av det ena eller andra skatteförslaget. Den måste handla om samhällsutvecklingen, värderingar, jämlikhet, hur vi egentligen tycker att det är rimligt att vi förhåller oss till varandra. Inte om skatter, utan vad skatterna går till.

Det är någonting att ta fasta på för de rödgröna valledningarna. Låt oss hoppas att de gör det.

12 kommentarer:

Amanda sa...

Är det inte precis det de rödgröna valledningarna försökt göra? Att förslagen trots aldrig så goda bakomliggande mål trots det inte går hem i stugorna måste nog sägas peka på att det är budgetinnehållet i sig som inte riktigt lockar.
Men det är väl alltid sant att mer kan göras för att få ut tankar och idéer.

Johan Sjölander sa...

Visst - den stora förklaringen till att debatten kommit att handla så mycket om fastighets- och bensinskatter och så lite om infrastruktursatsningar, jobbskapande och förstärkta välfärdssystem handlar inte om bristande medvetenhet från de rödgröna utan om att man fått spö i det mediala slaget. Men inte bara. det finns exempelvis någon sorts längtan från exempelvis vissa socialdemokrater att i tid och otid föra in diskussionen på skattefrågor, fastän vi vet att det inte är en fråga som vi kommer att kunna mobilisera våra väljare runt oavsett vad vi sedan råkar tycka i sak.

Rent sakligt innebar ju den rödgröna budgeten i princip att man la sig så nära borgarna i skattefrågorna som man bara kunde. Syftet med detta var också rimligen att slippa de frågorna och kunna fokusera på viktigare saker. Det syftet verkar ju inte riktigt ha uppnåtts.

David sa...

Det kan ju vara så att ganska många Svenskar inte vill ha mer politiskt petande i "ökad jämlikhet, mindre inkomstskillnader och ökad social trygghet" i ett av de jämlikaste och tryggaste länderna i världen. Om väljare uppfattar det som att dom har att välja mellan bättre privatekonomi eller "bättre ideologi" ser nog många valet som ganska enkelt...

Johan Sjölander sa...

David - nä, det tror jag faktiskt inte. Då skulle väl exempelvis inte det mest framgångsrika (i praktiken enda framgångsrika) borgerliga partiet vinnlägga sig om att rent retoriskt profilera sig så mycket till mitten som möjligt? Och då borde väl partier som ändå försöker låta lite höger som till exempel centerpartiet gå rätt bra. Vilket de ju inte gör.

David sa...

Nja, att mitten vinner val är väl ingen nyhet precis. Min tanke var snarare att när världen just håller på att kämpa sig ur den värsta ekonomiska krisen på över 70 år så vill de rödgröna partierna driva som huvudfrågor (upplevda huvudfrågor i alla fall även om de nog själva tycker att de har en mycket bredare plattform) att Sverige är ojämlikt och otryggt och att det är bäst om vi låter staten detaljstyra våra liv för att snygga till statistiken. Jag har inte svårt att förstå om många människor inte vill höja sina skatter på bred front för att Lars Ohly ska få leka samhällsingenjör (sarkastiskt menat, men med ett rejält korn av sanning).

Det handlar inte om att "det blåser högervindar" eller liknande töntigt resonemang, utan att det rödgröna programmet på många punkter upplevs som att "vi vet bättre än folket" och innehåller förmyndermässigt petande i folks privatliv och ekonomi.

Bengt Nilsson, sosse sa...

"Fattigdomen bland landets unga har ökat, enligt en ny rapport från Ungdomsstyrelsen. Andelen unga med en inkomst under 60 procent av medianinkomsten har närapå fördubblats sedan 2001."

Det är inte lätt för dagens ungdom att få ihop till en privatekonomi att leva på när högerns ideologi blommar ut för fullt i dagens allt mer ekonomiskt och socialt segregerat vinstprivatiserande och raserade (o)välfärdsland!


Bengt Nilsson, röd gråsosse

Jonas N sa...

Johan S

Du har förstås rätt i att de röda och de gröna (numera 'de rödgröna') alltid har spelat på valboskapens känslosträngar i syfte att få denna stora andel där sådant fungerar, att rösta fram dem så de kan komma åt makten och resurserna.

Och (s) har alltid varit skickliga på detta. En av de slagkraftigaste slogans de körde var den totalt innehållslösa frasen 'Jag är så hjärtligt trött på egoismen' ...

Borgerliga värderingar bygger ju mer på förnuft, rationalitet och anständighet, än på uppbragda emotioner, vi-mot-dom-tänkande, gruppidentiteter och klasskamp.

Borgerligheten kommer alltid att ligga i lä vs (s) när det gäller att spela på dom emotionella strängarna ...

Men i ett läge där man upplever både kris och hot från sådan och även från kollapser utanför och man ser allvarligt på detta funkar indignationsargumenten förstås sämre.

Men jag förstår inte hur du kan få för dig att (s) inte just vill beskatta folk som sitt främsta politiska medel. De smartare bland dem som håller i trådarna vet förstås att de enda de kan ta tillräcklgit med pengar ifrån med någorlunda uthållighet är just vanligt folk, och det är ju just därför de så högljutt måste låtsas om att allting handlar om 'dom rika' ... just för att hålla emotionerna (avvundsjukan) varma, och hindra väljarna från att (tänka rationellt och) inse vem som får notan i slutändan.

Hela politiken bygger ju på att folk inte skall få veta vad det kostar ... och var och hur de betalar, och för vad.

Begrepp som "samhällsutvecklingen, värderingar, jämlikhet, hur vi egentligen tycker att det är rimligt att vi förhåller oss till varandra" är ju just bara osepcificierat, nästan innehållslöst fluff som folk skall kunna projicera sina önskningar och sin frustration på ...

.. ja, på precis samma sätt som 'Jag är så hjärtligt trött på egoismen' ;-)

Du är ju för övrigt själv väldigt känslostyrd i dina politiska resonemang, där kärleken till partiet är det rättesnöre som överskuggar allt annat ... Och inte främst medborgarnas väl. Även om du ibland visat att där föreligger en intressekonflikt.

Johan Sjölander sa...

David - det är möjligt att den typen av känslor du beskriver förklarar en del av dem moderata mobiliseringen. Men jag har väldigt svårt att tro att det förklarar senaste veckornas rörelse i opinionen. Det parti som tydligast talar i de termer du använder dig av - centern - går ju milt uttryckt inte särskilt bra. Moderaterna pratar ju snarare ansvar, attackerar giriga bankdirektörer, försöker profilera sig på jämställdhetens området och så vidare. Och det är de som ligger bakom det borgerliga lyftet.

Dessutom - i sak - var vad den rödgröna budgeten faktiskt innebar var betydligt mindre skattehöjningar (och dessutom på sådant som borgarna helt klar också är beredda att höja skatten på, tex bensin) än vad de enskilda partierna föreslagit tidigare. Problemet för de rödgröna är att hela den politiska diskussionen kom att hamna på dessa kvarvarande rester.

Jonas - he he. Du förnekar dig aldrig. Det finns faktiskt en intressant passage i "the political brain" där forskare lyckade visa att personer med starka politiska sympatier tenderde att helt omtolka fakta så att de gynnade dessa sympatier, istället för tvärtom. Jag får ibland den känslan när jag läser dina kommentarer.

Att borgerligheten är mer "saklig" och oppositionen mer "känslostyrd" är naturlgitvis inte sant. Däremot har borgarna de senaste veckorna varit bättre på att sätta den känslomässiga agendan. Och vi är alla påverkade av våra känslor när vi gör våra politiska val.

Jag anser för övrigt att en välfärdsstat där vi betalar för gemensamma nyttigheter tillsammans kan vara ytterst rationell. Men den diskussionen känns lite för stor för att väva in i denna diskussionstråd som faktiskt handlar om Henrik Oscarssons analys av det politiska läget.

Jonas N sa...

Johan du får läsa lite noggrannare och kanske även tänka till ett extra varv, och då gärna utanför din egen 'political brain'.

Dom smartare sossarna vet förstås precis hur det ligger till och vad som funkar för de röster man vill vinna. Jag sa heller inte att sossarna är mer känslostyrda och borgerligheten mer förnuftig. (Tvärtom: (s) har ju vunnit otaliga val, medans borgerligheten mestadels suttit på läktaren)

Nej Johan, vad jag sa var att (s)-kampanjer och vadbudskap mer appellerar till känslor, emedan borgerliga och ffa liberala argument mer appellerar till fornuftet, rationalitet och eftertanke (och därför både skulle ta mer utrymme och tid att framföra, och inte alls fastnar lika lätt mha stark sinnesrörelse).

Och nej, dom borgerliga partierna försöker också med klatschiga ganska tomma argument i sina kampanjer, dvs göra vad (s) länge har gjort framgångsrikt.

Jag tycker inte de lyckas så väl. På mig verkar det bara taffligt, men det är ju inte riktat till mig heller.

För egentligen håller jag ju med dig: (s) behöver vinna ngt, en fråga som de kan elda känslor med. Och rädsla för en greklandskris är inte vad de behöver ...

Sen har du nog missuppfattat en sak riktigt grundligt: Jag har inga starka politiska sympatier. Möjligen då snarare motsatsen, dvs en ganska cynisk bild på all politik.(Det trodde jag jag hade klargjort för länge sedan, men du kanske hade glömt!?)

Och nej, vi diskuterar inte välfärdsstatens vara eller icke vara. Det är ingen i Sveriges reala politik som gör över huvudtaget. Att påstå att 'den andra sidan' nedmonterar och tom raserar välfärden, eller 'ökande klyftor' eller 'samhället slits isär' är just den sortens känsloagiation som (s) mfl försöker besvärja fram ...

Och om du frågar mig så glädjs jag åt att sådant fungerar allt sämre ..

Får jag förresten fråga hur du tror det går i valet, en gissning om hur många % blocken resp (s) får?

Jonas N sa...

Förlåt Johan,

Jag inser att min avslutning är en helt omöjlig fråga för dig att besvara (annat än på ett enda sätt: Att du redovisar dina önskningar om utfallet)

Men jag vet ju redan vad du hoppas på, och jag frågade eg om ngt annat.

Sorry ...

Johan Sjölander sa...

Jonas: det sista först, jag tror det blir en knapp rödgrön seger. Skulle inte förvåna mig om vi landar någonstans i häradet den senaste SCB:n, kanske någon procentenhets mindre klyfta mellan blocken. Tror inte SD kommer in.

Om vilken sidas argument som appellerar till vad kan vi nog träta i evinnerlighet. Jag kan ta kriminalpolitiken som ett område där skickliga borgare gärna plockar poäng på rena känslor (rädsla för brott, behov av hämnd etc). Jag menar också att det finns en ordentlig känslmässig klangbotten i hela resonemanget om utanförskapet. Eller i kritiken av den rödgröna ledarskapet. Etc etc. Men det hör egentligen inte till saken. Ett bra politiskt argument måste appellera till både känsla och förnuft för att kunna fungera. Och det gäller oavsett avsändare.

Min poäng med min avslutning om välfärdsstaten var bara att understryka att det finns kallt rationella arguement för en utbygd välfärdsstat med relativt höga skatter (alltså rena nyttoargument, både för samhället som sådant och de enskilda individerna). Och känslomässigt starka argument som appellerar till ett sinne för moral och rättvisa (och även medkänsla).

Och nej, jag vet att du inte är partipolitiskt aktiv men jag tycker mig ändå notera en tydligt borgerlig tyngdpunkt i dina resonemang. Det är för övrigt ett ganska vanligt fenomen; personer till vänster är gärna öppna med att de har ett ideologiskt präglat synsätt medan personer till höger gärna uppfattar sina egna (lika ideologiskt färgade) åsikter som enbart "förnuftiga".

Jag sticker inte under stol med att jag bygger mina åsikter på vissa värderingar. Tycker nog att de kan vara förnuftiga ändå. Och jag respekterar att andra personer med andra ideologiska/värderingsmässiga utgångspunkter utifrån lika förnuftiga resonemang kan komma fram till helt andra slutsatser.

Jonas N sa...

Du har rätt i och jag håller med dig om att även borgerliga kampanjer appellerar till känsloargument. Just för att de ffa mer lättrorliga (och påverkbara) väljarna är dem man riktar sig mot främst.

Och jag har aldrig sagt eller trott att där inte finns kloka sossar som kan argumentera rationellt för sina ståndpunkter. Dom finns och dom har intressanta saker att säga, men det är inte dem eller deras argument du hör i debatten och än mindre i kampanjerna.

Vidare, angående välfärddsstatens existens, dess omfattning och syfte osv, där ligger alliansen väldigt nära (s) och det är bara finjusteringar som skiljer (iaf de forna) blocken åt. Vpk skulle nog vilja ändra på den saken, men det tror jag inte de får annat än något enstaka köttben, skulle de rödgröna nu vinna valet.

Men du får hålla med om att vi får höra mer 'samhället slits isär innifrån' eller 'raserad välfärd' eller 'ökande klyftor', Sverige har blvit ett hårdare kallare land' 'där människor som slås' osv som argument för en (s)-ledd välfärd än rationella argument varför just (s) skall få ratta samma välfärdsstat igen.

Men jag tror vi är ganska överens om hur bra politiska kampanjer fungerar, vad bra sådana måste innehålla. Jag byter därför infallsvinkel så att du bättre förstår vad jag menade innan.

Jag hävdar att där inte finns några bra känslomässiga argument för tex marknadsekonomi eller kapitalism (men en hel radda emot).

Bla för att det är stört omöjligt att göra poängen att ifall ICA-handlaren får ta ut det absolut högsta priset han öht kan för sina bananer/köttfärsen/mjölken etc .... då blir det faktiskt billigast för dig som kund (i längden)

Däremot hävdas väldigt ofta och l'ttvindigt motsatsen (vilket alltså är fel) vilket är vad jag bla syftar på med känsloargument.

Dessutom kan ovanstående sanning göras om (av samma vänstersida) till ännu ett känsloargument:

'Ni vill ju bara gynna dom rika, dom som redan har (bananer/köttfärs/mjölk etc) så att dom kan bli ännu rikare'

Detta var ett lite förgrovat exempel, men eg just det jag syftade på med känslo- vs förnuftsargumentation.

Både dom borgerliga, och (s) är väsentligen för marknadesekonomi, men ingen av dem argumenterar någonsin för denna (av bla den anledningen) utan utgånspunkten är, från båda håll, oftast känslomässig kritik eller skepsis mot marknaden. Reinfeldt och Borg spelar båda skickligt på detta (ngt som tidigare (s) kunda göra utan konkurrens(!) :-) )

Sen finns det ju dessutom bra och starka känslomässiga argument för att marknaden skall sköta livsmedelshandel och distribution. Tex 'moral och rättvisa' men inte heller dem får du höra (från någondera)

Sen, jag kan förstås bara tala för mig själv, men självklart finns där också starka värderingar i mina ställningstaganden. Vilka jag iofs kan argumentera för och ffa utifrån på förnuftsbasis. Och jag har aldrig försökt dölja, eller antyda ngt annat, än att jag kritiserar politken (allians- eller sosseversionen) från liberalt håll.

Min kommentar avsåg att du tycktes mena att jag var för en viss sorts politik, och därför 'omtolkade fakta' ...

Om du menar att jag har fått fakta om bakfoten är det bara att påpeka det, Johan!

PS Jag tror att dom borgerliga kommer att öka ledningen i opinionsundersökningarna fram till valet, men att dom rödgröna kommer igen och förlorar ganska knappt (samma marginal som förra valet). (sd) kommer inte in har jag hävdat länge, men måste erkänna att jag blir alltmer osäker om det nu DS