Efter stormen, måndag morgon

I helgen slutfördes den månadslånga valberedningsprocess som kallas mellanledsförhandlingar i Stockholms arbetarekommun. Syftet var att ta fram ett förslag till listor inför valen till kommunfullmäktige, landsting och riksdag. Det förslag vi enades runt i helgen ska sedan på olika sätt underställas medlemmarna; dels på öppna medlemsmöten, dels på arbetarekommunens representantskap.

Jag har varit med och tillsammans med min kollega Gun Risberg företrätt Hässelby-Vällingby området. Vi har framförallt haft att göra med de övriga områdesföreningarna i den ”sjätte valkretsen”, dvs Kista, Spånga-Tensta och Rinkeby. Trots stundvis hårda förhandlingar har vi hela tiden haft en fantastiskt god och öppen stämning mellan föreningarna. Jag tycker också att vi i slutändan fick god utdelning, och att många av de duktiga kandidater vi förde fram också fick plats på det slutliga förslaget.

Det går mycket myter och rykten om de så kallade mellanledsförhandlingarna. Personligen tycker jag att det inte är så dramatiskt; det handlar i grunden om den omöjliga uppgiften att bland hundratals ja kanske tusentals nomineringar försöka få fram listor med så bra och representativa kandidater som möjligt. För i våra fullmäktigegrupper och i riksdagen vill vi ju täcka in så många erfarenheter och kompetenser som möjligt; då handlar det om att få en balans mellan nya och erfarna, gamla och unga, kvinnor och män etc.

Och för att lyckas med detta så för valutskottet (dvs. valberedningen) samtal med representanter från både de geografiska föreningarna, och andra mellanled (ungdomar, kvinnoförbund, invandrare, broderskap, fackliga utskottet etc). Sedan ”förhandlas” det; dvs vi som känner en viss kandidat eftersom hon är aktiv i vårt område kanske pläderar för den; olika intressen vägs samman; de lokala intresset att få in en viss kandidat ställs mot det gemensamma att till helheten få en så bra grupp som möjligt.

Grunden är dock alltid en lokalförening som har nominerat: och i slutändan är det medlemmarna som bestämmer; antingen på ett medlemsmöte där alla får vara med och rösta (när det gäller kommunlistan); eller på ett representantskap där alla föreningar finns representerade (när det gäller landsting och riksdag.) Men med hjälp av mellanledsprocessen kan vi se till att det förslag medlemmarna har att ta ställning till är så genomtänkt och förankrat som möjligt.

Visst finns det brister även i detta sätt att arbeta. Men alternativen vore antingen en central valberedning som arbetade slutet utan att ha en aning om vilka många av kandidaterna var, och/eller att ”mellanledsförhandlingarna” skulle skötas mer informellt i icke-valda nätverk (mygel). Då tror jag ändå på så mycket av öppenhet och genomskinlighet som möjligt.

Och jag tycker också att vi har lyckats; för det är väldigt starka förslag till listor vi kom fram till. Nu får vi bara se om medlemmarna delar vår uppfattning…