Sveriges sämsta Almedalsbloggare

Det blir lite pinsamt att hänga ut någon sådär när man umgås tillsammans allihop. Man vet aldrig om man kommer att stöta ihop med personen ifråga någon sen kväll på Donners eller Vinäger. Tryggt hemkommen från Visby vågar jag dock nu ta bladet från munnen och avslöja vem som varit årets sämsta Almedalsbloggare.

Det räcker inte med att skriva dåligt, eller inte alls. Vad som krävs är nämligen att man spelar upp stora förväntningar, som man sedan radikalt misslyckas med att leva upp till. Och efter en högst ovetenskaplig undersökning har jag nu kommit fram till att den som bäst fyller dessa två kriterier har varit – jag själv.

För. I början av veckan. Stora ord. Skulle ta tempen på svensk politik. Komma med kommentarer. Mitt sista inlägg från Visby avslutades med ”rapport följer”. Men inte kom det någon rapport. Faktum var att det inte kom något alls.

Som ni förstår har jag miljoner ursäkter. Men vad tusan. Fakta talar för sig själv. Det blev inget bloggat. Det går liksom inte att krypa undan.

Däremot var det en riktigt bra Almedalsvecka och jag både lärde mig en massa och hade väldigt kul samtidigt. Träffade mängder av roliga och intressanta människor och förde nästan lika många givande samtal. Inte minst sprang jag på en hel del bloggare i vimlet och han växla några – mer eller mindre många ska erkännas - ord med Jonas, Veronica, Magnus, Anders, Marta, Peter, Katrine, Joel, Håkan, Klas, Johan, Ali, Urban, Lena, Josefin, Annika, Roger, Teres, Eric och säkert några till som jag inte kommer ihåg just nu. Sköna typer allihopa.

Nu är jag alltså tillbaka i Hässelby. Och skulle kunna utlova att framöver presentera mängder av reflektioner från veckan som varit. Men jag har lärt mig min läxa och låter bli. Tänker istället att till nästa Almedalsvecka ska jag skaffa 3G. Och så får vi se vad som händer.