Om egenmakt, fattigdom och Gudmundsson

Jag måste säga att jag gillar ansatsen (en av dem, åtminstone, återkommer om det) i Gudmundssons ledarstick i dagens SvD. Hans poäng är att fattigdom, eller brist på ekonomiska marginaler, skapar en otrygghet som minskar människornas frihet. Och det är ju en alldeles riktig iakttagelse. Gudmundsson formulerar den enkla målsättningen att alla borde kunna ha ett litet sparkapital på banken, och detta är ju lätt att stämma in i, även jag utan att tveka skulle kunna tänka mig att utveckla ambitionerna. Jag tycker även att det vore rimliga målsättningar att bygga ett samhälle där alla hushåll hade råd med åtminstone en semesterresa per år (och ja, jag vet att det är utopiskt), och där inga barn tvingades växa upp i fattiga familjer. För att ta bara några exempel.

Från högerhåll har det under senare tid utvecklats någon form av kritik mot det socialdemokratiska välfärdsbygget som går ut på att socialdemokratin med vilje håller fast folk i fattigdom. Argumentationen runt detta spänner från insändarsidesvulgära resonemang om att det handlar om makt (s vill göra människor fattiga, och därmed beroende, för att kunna tillfredställa sina egna kontrollbehov) till måhända något mer avancerade tankegångar om att ”vägen till helvetet är kantad med goda ambitioner”, dvs att människornas omyndigförklarande i det socialdemokratiska välfärdsbygget är en icke-avsedd men ändå verklig effekt.

Jag, och många andra socialdemokrater med mig, har länge fnyst föraktfullt åt den typen av kritik (vulgariteter, har vi nog tänkt i vårt stilla sinne) och därmed låtit det bero. Vi har väl själva alltför tydligt sett välfärdsstatens frigörande effekter för just de människor som används som exempel i debatten för att kunna ta resonemangen på allvar. Jag tror att detta har varit ett farligt förbiseende.

En effekt av detta har nämligen att debatten om jämlikhet mest har kommit att rikta in sig på att ”de rika” har det alltför bra (vilket ju faktiskt är ett icke-problem), och alltför lite på det faktum att ”de fattiga” har det alltför dåligt (vilket ju är hela pudelns kärna). Jag har exempelvis många gånger stött på människor som faktiskt på allvar tror att skatternas utjämnande effekt uppnås enbart genom att man tar pengar från de rika, och därmed gör dem mer fattiga. Nu har vi i Sverige (märkligt nog, kan tyckas) en så djupt rotad jämlikhetstradition att även en sådan politik kan finna ett visst stöd, men i förlängningen är det naturligtvis ett destruktivt synsätt att jämlikheten ska uppnås genom att de som har det bra trycks ner. Och det har heller aldrig varit den socialdemokratiska linjen.

Men åter till Gudmundsson. För som sagt gillar jag ansatsen att lyfta fram situationen hos dem som har de allra minsta marginalerna. Problemet är att receptet på lösning är det traditionella, sänkta skatter, gärna finansierade via försämrade offentliga försäkringssystem (som a-kassan). Alltså en politik som leder till tvådelade effekter; de som kan betala för ökad trygghet gör det via privata försäkringar (vilka ju som bekant blir dyrare och mer orättvisa), och för de som inte kan det hjälper det inte med en liten slant på banken när olyckan är framme. Den fattigdom – och otryggheten som följer i dess spår - Gudmundsson är ute efter att bekämpa kommer vi hursomhelst inte åt.

Ett av Mona Sahlins första initiativ som ny s-ledare var att sätta igång en ny låginkomsttagarutredning. Det behövs. Inför valet 2010 är det nämligen livsviktigt att socialdemokratin kan gå till val på ett antal åtgärder som faktiskt underlättar livet för de som har det allra tuffast. En förutsättningslös översyn av den egna politiken ur detta perspektiv är därför oerhört angelägen. Och det är minst lika viktigt att vi på allvar förmår på vilket sätt välfärdssaten faktiskt fungerar inte bara utjämnande utan också förbättrar livsvillkoren för de breda folklagren.

Att bara vilja knipa höginkomsttagarna på stålar är nämligen måhända nödvändigt för att få fram de rätta resurserna. Men det är faktiskt ingen valvinnare i sig. Och det behöver man sannerligen inte vara en fullblodspopulist för att vare sig tycka eller förstå...

Andra bloggar om: jämlikhet, egenmakt, fattigdom, trygghet, politik, gudmundsson, socialdemokrati, Mona Sahlin och annat intressant