En effekt av förmögenhetsskattens avskaffande blir att myndigheterna inte längre kommer att ha kunskap om människors förmögenhet, skriver Riksdag&Departement i sitt nästa nummer (via DN.) Denna information kommer då inte heller längre att bli offentlig. Att detta innebär att kvällstidningarna inte längre kommer att kunna köra med sina ”rikast i xx:by”-reportage kan tyckas som en smärre detalj i sammanhanget. För det riktigt allvarliga är att en viktig pusselbit i hur samhället faktiskt ser ut i och med detta kommer att gå förlorad.
Vi har i Sverige en regering som mitt under brinnande högkonjunktur vräker pengar* över de bättre bemedlade på ett sätt som saknar motstycke. Så långt har det gått, att till och med vår moderate finansminister uttrycker bekymmer över fördelningsprofilen i den egna politiken. Att detta sker samtidigt som de med minst marginaler kläms åt rejält är ett naturligt grundtema i den kritik av regeringen som bland annat jag tycker är som allra mest angelägen. Även svenska folket tycks dela analysen, och uppfattar framförallt moderaterna som ett parti som står på de rikas sida.
Men för att kunna uppröras över orättvisor, är en viktig del kunskap om hur det faktiskt ser ut. Denna kunskap kommer nu att bli mer svårtillgänglig och fördold. Det är det stora problemet med det som nu sker. Och den diskussionen får inte reduceras till frågan om huruvida Aftonbladet ska kunna fortsätta med sina lösnummersäljande löp eller inte.
*) och nu kommer en och annan till höger därute tycka att jag är ute och cyklar, när jag kallar det att ”vräka pengar” över några när det man gör är att man tar ut mindre i skatt. Det kan inte vara att vräka pengar över någon, att låta den behålla lite mer av sina egna inkomster, kan jag höra hur invändningen formuleras. Men detta är ett felaktigt synsätt. För vi har i Sverige en modell när vi betalar gemensamt för vissa angelägna uppgifter. Och när vissa grupper så kraftigt och i så stor skala undantas för ansvar för att betala detta gemensamma, då är det faktiskt att vräka pengar. Och det är just precis det vår nuvarande regering gör.
Andra bloggar om: förmögenhetsskatt, regeringen, offentlighet, förmögenhet, rättvisa, politik, fördelning, skatter och annat intressant
13 kommentarer:
Johan, du hanterar språket väl. Det är ett bekvämt flyt i det du skriver.
Tyvärr herr Sjölander, Ni missar målet! Det absolut viktigaste är att människors integritet stärks. Varför skall övriga Sverige veta vad grannen har i förmögenhet? Vissa myndigheter behöver få dessa uppgifter och detta kan givetvis ombesörjas på ett tillfredställande sätt, men detta inkränktar inte på folks frihet på samma sätt som idag!
/Dexter
Vill du att staten ska veta vad du tjänar är det väl bara att skicka in de uppgifterna. Sen kan du komplettera med sexuella preferenser också så de inte riskerar att missa viktig kunskap om hur samhället faktiskt ser ut.
Det handlar fan inte om integritet; det handlar om att de rika svin som skor sig på alla andra inte ska behöva stå ut med att folk vet hur sjukt mycket pengar de har. Det finns ju ingenting denna eller förra regeringen gjort som främjar integriteten (mer avlyssning, o s v).
Förtydligande med anledning av Jonas Barkås kommentar ovan. Det är alltså inte inkomster som inte längre kommer gå att kartlägga. Vad Svensson får i lönekuvertet kommer fortfarande gå att kolla upp (åtminstone det han skattar för.) Vilka förmögenheter folk sitter på, det kommer däremot vara en väl förborgad hemlighet.
Också så Pompom: man tackar och bockar. Och rodnar sådär lite klädsamt, i sommarnatten :-)
Undantas "rika" från skatt? I faktiska kronor och ören betalar de bra mycket mer i inkomstskatt än alla icke-rika. Dessutom har man fortfarande skatt på inkomst av kapital och de flesta "rika" har nog sådan inkomst.
Så hur undantas man från ansvar när man i kronor och ören per person betalar mer i skatt än medelinkomsttagaren? Rolig formulering förresten med "vissa angelägna uppgifter" - det är verkligen en komprimerad liten lista vi kör med här i Sverige :)
Och när det gäller statistik, hur tillförlitlig är statistiken i nuläget med så många skatteflyktingar som vi har i Sverige?
En ej krävd offentlig uppgift måste också betyda att alla förmögna nolltaxerare i fortsättningen kommer kunna kräva socialbidrag, utan att överhuvudtaget krävas vara skyldiga redovisa sin förmögenhet.
Är det inte roligt att det är den (de?) anonyme som argumenterar för att man inte skall få anonymitet vad gäller ens förmögenhet?
Herr Sjölander,
Myndigheter eller grannar skall inte veta allt om alla. Detta är bra för sverige - inte tillräckligt, men ett steg åt rätt håll.
Att folk vill lägga sig i andras liv i den grad som görs i sverige är det något intressant med. "Den svenska avundsjukan"?
/Magnus
Det bästa vore också om man själv fick betala källskatt, så gjorde jag under åren i Schweiz.
Där fick jag besked i slutet av året av min arbetsgivare där totallönen (brutto jag fick i handen) var. Där av betalade jag ca 10% statlig skatt.
Jag undrar varför inte svenskarna får behålla pengarna under året själv och lägga dem på 'skattekontot' på banken. Det skulle bli många sköna räntekronor för de flesta...
Var går gränsen för att inte betraktas som "svin" i andras ögon när det gäller förmögenhet?? Är det när hela förmögenheten är konfiskerat?? Blir man hjälte då??
Att sedan skattemyndigheten inte har total kontroll över folks pengar är bara ett sundshetstecken.
Denna svenska totalitära kontroll över allting har för länge sedan passerat alla anständiga gränser. Och det gäller inte bara pengar. Jag minns tiden då man med hot om vite var tvungen att lämna in papper på var man tillbringade sin dygnsvila.
Att ge pengar till politiker är som att ge bilnycklarna och en flaska sprit till en 15åring.
Jag förvaltar mina pengar bättre utan deras "hjälp"
Och alla ni som betraktar oss som svin. Gå och skaffa er ett liv
Den vanliga begreppssammanblandingen från vänstra sidan:
"Det kan inte vara att vräka pengar över någon, att låta den behålla lite mer av sina egna inkomster ... Men detta är ett felaktigt synsätt"
"vi har i Sverige en modell när vi betalar gemensamt för vissa angelägna uppgifter"
Det senare har vi förvisso, och den modellen är inte utmanad från något politiskt håll. Men därav följer ingalunda det första. Felaktig logik blir inte rätt bara för att man påtalar att den är fel, men att man man tycker den borde vara rätt.
Vad det handlar om när någon säger/skriver 'vi har i Sverige en modell ..' för någon detalj, betyder oftast bara 'den här politiken gillar jag, och jag ogillar om/att andra inte bejakar den, men har inget kraftigare argument för den än att så här har vi ju alltid gjort'. Och vi har sett mycket surmulna kommentarer från den sk rörelsens håll på just detta tema:
'I Sverige har vi alltid haft socialdemokratisk politik, och nu raseras Sverige i snabb takt ... '
Men rent sakligt har innehållet i det som framförts oftast bara beskrivit den brister i den egna tidigare förda politiken.
Flera andra har gjort kloka kommentarer redan, om bla det osunda samlar in allt mer detaljerad information om människors privata göranden. Men om nu förmögenhetsskatten ändå skall diskuteras borde iaf resonemanget ha kontakt med verkligheten!
Förmögenhetsskatten inbringar ytterst lite pengar, och är i princip frivillig för förmögna personer. De som drabbas är vanligt folk, ofta äldre, som har betalat av lånen på kåken som dessutom stigit i värde. Det finns ingen sansad bedömare som hävdar att den inbringar några reala nettopengar till staten. Tvärtom, de flesta är medvetna om att kapitalflykten och konstiga konstruktioner av ägande/sparande/förvaltande kostar Sverige mycket mer än skatten inbringar (dessutom från fel sorts 'förmögna').
Enda skälet till att den finns kvar är att den utgör en symbolhandling att visa upp, att retoriskt vifta med inför dom okunniga, att kunna peka på 'dom rika' och underblåsa och odla avund antipatier (som ju tex kan läsas ovan, men förekommer och är rotade även bland många som klarar att uppföra sig mer civiliserat)
Och följden av detta har blivit att (s) inte kunnat avskaffa den utan att tillfoga sig själva politiska prestige- och trovärdighetsförluster.
Det kan förvisso uppfattas som 'ett stort problem' att staten inte längre har rutinmässig tillgång till information om vad alla människor ännu inte har lämat ifrån sig. Men det är inte ett problem för Sverige, inte för människorna som har förmögenheter, eller för dem utan. Det är bara ett problem för dem som har utalade syften med att kunna använda just statens tvångsmakt och denna information, dvs partier som uppfattar medborgarna och deras liv som egentligen bara utlånad statens egendom ...
Tänkvärt.....
Tio vänner gick ut varje dag för att äta middag. Notan för de tio tillsammans hamnar på 1000 kr.
Om de delade upp notan på samma sätt som vi betalar skatter, skulle det bli ungefär såhär: De första fyra - de fattigaste - skulle inte betala någonting; den femte skulle betala 10 kr; den sjätte skulle betala 30 kr; den sjunde 70 kr; den åttonde 120 kr; den nionde 180 kr. Den tionde personen - den rikaste - skulle betala 590 kr.
De bestämde sig för att betala notan på det viset.
De tio åt middag på restaurangen varje dag och kände sig nöjda med uppgörelsen - tills en dag, ägaren till restaurangen gav dem rabatt. “Eftersom ni är så bra kunder,” sa han, “ger jag er 200 kr rabatt på era middagar.” Middag för tio skulle då bara kosta 800 kr.
Gruppen ville fortfarande betala middagen på det sätt vi betalar skatter.
Så de första fyra påverkades inte, de fick fortsätta äta gratis. Men hur skulle de andra sex göra - de som betalade? Hur skulle de dela upp rabatten på 200 kr så att alla skulle få sin “beskärda del”?” De sex personerna insåg att 200 kr delat med sex blir 33,33 kr. Men om de drog bort det från varje persons andel skulle den femte och sjätte personen få betalt för att äta.
Restaurangägaren föreslog då att det vore rättvist att reducera varje persons nota med ungefär jämt och han satte igång att räkna på de belopp varje person skulle betala. Resultatet blev att även den femte personen fick äta gratis, den sjätte fick betala 20 kr, den sjunde betalade 50
kr, den åttonde 90 kr, den nionde 120 kr, vilket lämnade den tionde personen med 520 kr istället för tidigare 590.
Alla sex personerna fick lägre pris än tidigare och de fyra första fick fortsätta äta gratis. Men plötsligt utanför restaurangen började personerna jämföra vad de sparat. “Jag tjänade bara en tia av 200 kr, “började den sjätte personen. Han pekade på den tionde: “men han tjänade 70!” “Precis,” sa den femte personen. “jag sparade också bara en tia. Det är orättvist att han fick sju gånger så mycket som jag!” “Det är sant!” skrek den sjunde personen. “varför ska han få 70 kr tillbaka När jag bara fick 20? De rika ska alltid få det bättre!” “Vänta ett tag,” skrek de fyra första unisont, “Vi fick ju ingenting alls! Det här systemet utnyttjar de fattiga!” De nio personerna omringade den tionde och gav honom stryk. Nästa kväll kom inte han till middagen, så de nio andra satte sig ner och åt utan honom.
När så notan kom in upptäckte de något viktigt. Det fattades 520 kr.
Skicka en kommentar