Vem avgår – Odenberg eller Anders Borg?

Efter påtryckningar ”uppifrån” stryker tre moderata riksdagsledamöter formuleringar i en debattartikel som tydligen har uppfattats som alltför kritiska. Det avslöjar SvD idag (på nätet här). Vad det handlar om är naturligtvis det bråk om försvarets budget som inleddes när finansminister Anders Borg under Almedalsveckan plötsligt aviserade stora besparingar, något som försvarsminister Mikael Odenberg inte alls ville kännas vid. Och efter den skandalartade inledningen av mandatperioden (med två ministeravgångar i rask följd) är detta utan tvekan den värsta kris vår nya regering genomgått hittills.

Bakgrunden är denna. Vi har i ena ringhörnan en finansminister som redan ifrågasatts kraftigt utifrån vilken auktoritet han egentligen har i regeringen. I många frågor har det med rätta uppfattats som om han stått sig slätt gentemot inte minst de andra partiledarna. Om han nu tvingas backa även på denna punkt kommer det att innebära att inte bara finansministern utan hela finansdepartementet förlorar fullständigt i politisk tyngd. Hur ska man kunna hålla efter budgeten, när det är uppenbart att vilken fackminister som helst kan få loss lite pengar bara genom att bråka offentligt?

Och i andra ringhörnan har vi Mikael Odenberg. Killen som inte blev finansminister, trots att han var partiets ekonomiskpolitiske talesman. Trotjänaren och slitvargen som fick se sig ordentligt förbisprungen när ministertaburetterna fördelades. Som redan som det är har fått det otacksamma jobbet att vara en moderat försvarsminister utan nya pengar att glädja partibröderna runt om på officersmässarna med. Tanken att han på detta ska administrera besparingar som han offentligt i princip tagit avstånd ifrån förefaller helt orimlig.

Lägg till detta att frågan om försvaret är extremt laddat i det moderata samlingspartiet. Det finns ett starkt inflytande från personer direkt kopplade till själva verksamheten i den moderata partiorganisationen. Att vapenvägraren Anders Borg nu ska driva igenom kraftiga besparingar måste skära i hjärterötterna på många gamla trotjänare.

Detta borde inte kunna sluta på annat sätt än genom att någon avgår. De påtryckningar som utövats mot ledamöter i riksdagsgruppen visar också på att insatserna är höga. Alternativet är att vi sitter med en regering där åtminstone en, kanske två, av de viktigaste moderata ministrarna framstår som ryggradslösa och utan pondus. Oavsett vilket, så har vi en regering med stora problem.

Många ropar nu på statsminister Reinfeldt. Och det vore kanske klädsamt om han satte ner någon typ av fot. Men att tro att det skulle rädda situationen är naivt. Den stora skadan har redan skett. Och vi väntar med spänning på morgondagens debattartikel. Även om innehållet, som bekant, lär vara en smula friserat…

Andra bloggar om: politik, försvarspolitik, regeringen, besparingar, Mikael Odenberg, Anders Borg och annat intressant