fredag, februari 27, 2009

Frågan är om ens tiden kommer räcka för att få SvD att förstå?

Å ena sidan har vi läkare, sjuksystrar och undersköterskor. Å andra sidan har vi Svenska Dagbladets ledarredaktion. Frågan är vilka som är mest trovärdiga när det gäller hur det ser ut i sjukvården i Stockholm. Personligen tycker jag att det valet är rätt enkelt och att ledarsidan idag vrider sig lite väl långt för att försvara det som de flesta andra förstått är ett stort misslyckande: Filippa Reinfeldt och stockholmsmoderaternas prestigeprojekt Vårdval Stockholm.

Låt vara att försvarslinjen inte längre är att Vårdval Stockholm är särskilt framgångsrikt. Istället handlar det nu om att hävda att ingen någonsin sagt att det är bra som det är. "Låt oss för det första konstatera att Filippa Reinfeldt och hennes allianskolleger aldrig har påstått att modellen för Vårdval Stockholm är ”färdig” skriver de exempelvis. Och så kan man kanske resonera. Säga att ansvaret för nästan en och en halv miljon stockholmares sjukvård är någonting som kan hanteras som om man spelade Sim City. Man kan skruva och ratta och ändra lite fram och tillbaka och går det åt skogen så är det ju bara att starta om spelet.

Problemet med detta synsätt är naturligtvis att verkligheten är verkligheten och inget tv-spel. De konsekvenser Filippa Reinfeltds rattande med ersättningssystemen har fått händer i verkligheten. Och de händer just nu. I det läget håller det inte att försvara ett system som uppenbarligen river ner och förstör viktiga värden - det måste göras om. Och där ställer sig SvD tyvärr på den motsatta barrikaden.

Sedan har SvD:s ledarsida dessutom inte riktigt förstått vad det är de skriver om. De skriver att "exemplet vårdcentralen i Rinkeby har valsat runt, men aldrig ackompanjerats av informationen att det i närområdet har öppnat nya centraler som tagit över en hel del patienter." Och det är visserligen sant att Carema startade en vårdmotagning i Rinkeby alldeles häromsistens.

Men om ledarskribenten hade orkat läsa igenom hela den rapport som refereras till hade det enkelt gått att upptäcka att den bortförklaringen inte håller. För Rinkeby vårdcentral har nämligen inte företrädesvis tappat patienter (i form av listade, mycket enkelt att mäta): de har förlorat pengar. Det är alltså inte rinkebyborna som har svikit, det är landstingets ersättningssystem.

Att ledarsidan dessutom okritiskt sätter likhetstecken mellan vad medborgarna efterfrågar och vad ersättningssystemet i vårdval Stockholm ger betalt för skulle man till slut kunna raljera ändlöst mycket över. Läkarföreningens ordförande Thomas Flodin kallar Vårdval Stockholmssystemet för "klåfingrigt" i DN-artikeln ovan, och det är en mycket bra beskrivning. Stockholmsmoderaterna och stödpartier har bestämt sig för exakt hur de tycker att sjukvården ska bedrivas och så tvingar de in all sjukvård i den mallen. Vilket leder till att läkare utför arbetsuppgifter som mycket väl med hög kvalitet skulle kunna utföras av sjuksystrar och/eller undersköterskor. Inte för att folk efterfrågar det, utan för att ersättningssystemet tvingar fram den typen av lösningar. När SvD kallar det för patientperspektiv blir det alltså nästan lite lustigt.

Så. Svenskas ledarsida försvarar ett sjunkande skepp. Det är tråkigt, eftersom det fördröjer den nödvändiga borgerliga reträtten i sakfrågan. Men dessutom försöker de sig också på en ren historieförfalskning. Tidningen hävdar att det är lögn att socialdemokraterna i Stockholm hela tiden varit positiva till någon form av vårdvals- eller valfrihetssystemen utan nu försöker rädda ansiktet i efterhand. Och detta är återigen ett påståede som är tämligen enkel att kontrollera - det är bara att gå till protokollet i landstingsfullmäktige. Jag hoppas att SvD kommer att göra det och sedan återkomma för att utveckla sina resonemang utifrån vad som faktiskt är sagt och när.

Jag har själv skrivit om det där många gånger - tex här: Varför man kan (och bör) vara för valfrihet men mot vårdval Stockholm. Och det är en hållning som jag håller fast vid. Människor är olika och måste därför ha rätten att hitta den vård som är bra för just dem. Men det får inte stå i motsats till att all vård det offentliga står bakom måste hålla en hög kvalitet. Eller till målet att det oavsett var du bor ska finnas bra och högkvalitativ vård hyfsat i närområdet.

Det är de målen Vårdval Stockholm hotar. Att svenskans ledarsida försvarar det systemet beror antingen på okunskap eller lojalitet med partivännerna i landstingshuset. Eller kanske lite av både ock.

Peter Andersson kommenterar också SvD:s ledare.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , och annat intressant


4 kommentarer:

Anders Nilsson sa...

Utmärkt skrivet Sjölander, Stockholm verkar överhuvudtaget ha svårt med sina klåfingriga politiker och administratörer. Tänk bara på miljardkarusellen kring deras misslyckade journbalföringssytem.

Kan det bero på att många av dem ser Stockholm som sitt politiska skyltfönster. Här skall politikens förträffligeht visas upp för landet i övrigt. Typ.

Daniel sa...

Vad är egentligen valfrihet? Jag menar att socialdemokratin måste börja diskutera innebörden i det ordet. Som valfrihetsbegreppet ser ut i dag är det borgerligt. Det handlar i praktiken bara om näringsfrihet. Problemet är att vi inte infört en egen tolkning utan anpassar oss till den borgerliga retoriken - vi säger bara ja, nej eller kanske till borgerlig valfrihet och diskuterar inte egen politik.

Dessutom bör det påpekas att den tidigare så omhuldade halländska modellen inte i sig är särskilt bra; till exempel säger också läkarna där att vårdtunga patienter missgynnas [1,2]. Visst är den mindre dålig än Stockholms och Västmanlands vårdval - men det vore oansvarigt att därmed låta nöja sig. Jag menar, på fullt allvar, att vårdvalet måste om inte skrotas så väl läggas på is tills vi på riktigt har samlat politiska och fackliga och hälsoekonomiska synpunkter för att kunna göra en samlad bedömning.

Daniel Johansson (S)
läkarstudent och doktorand i klinisk och experimentell infektionsmedicin

1 http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=11279'

2 http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=11280

Johan Sjölander sa...

Anders: tror du har en poäng i din reflektion om Stockholmspolitiken.

Daniel: Jag resonerar ungefär så här. Människor är olika och har olika preferenser och behov. Om vi utgår från detta så leder det närmast autmatiskt till slutsatsen att rätten att få välja ett alternativ som passar de egna preferenserna är oerhört viktig. Samtidigt som jag också tycker att du inte ska "behöva" välja för att kunna få bra vård - du ska kunna lita på att grundkvaliteten är tillräckligt hög i den offentligfinansierade vården.

Då kan man säga att detta är att skjuta fokus från behov (det vill säga vad vi/professionen tycker att du behöver) till efterfrågan (dvs vad du själv tycker att du behöver). Jag tror det är nödvändigt att göra denna fokusförskjutning om vi ska kunna behålla legitimiteten i det svenska sjukvårdssystemet.

Sedan har du rätt att det finns vissa saker som är problem i alla kundvalssystem. Och jag säger heller inte att Halland är utan skönhetsfläckar (tvärtom, Hallandsmodellen rakt av skulle vara illa i Stockholm just eftersom den inte tar hänsyn till sociala skillnader. Däremot fungerar den bättre i Halland). Men jag tror att utgångspunkten ändå är korrekt, att det ska vara människor som väljer vården och inte tvärtom.

Sedan måste man ta hänsyn till dina invändningar. Jag tror att det är fullt möjligt (en viktig sak är exempelvis hur stor del besöksersättningen utgör och på vilket sätt den är konstruerad). Därför tror jag inte att ett moratorium är nödvändigt.

Däremot kraftiga förändringar i stockholmsmodellen. Och de brådskar dessto mer.

Anonym sa...

Varför kan patienten under VV-Sthlm inte bara - vilken vårdplats han/hon än väljer - visa sitt kort och att sedan personalen på plats bedömer om han ska träffa läkare, sjuksköterska osv? Varför ska arbetsuppgifter behöva skiftas om? Ska inte varje vårdplats ha så gott understöd att det kan fungera utan att man fifflar med arbetsuppgifterna för pengarnas skull? Jag antar att det i Sverige är vanligare att patienter som "går till doktorn" enbart träffar sköterskan?

Confused,

A-K Roth