söndag, augusti 26, 2007

Vinner alliansen valet 2010?

Det här riskerar lätt att bli löjligt förutsägbart, men jag försöker ändå. Niklas Ekdal skriver på DN:s ledarsida till synes en sorts peppande feel-good analys som berättar för trogna högersympatisörer att det inte alls är kört, alliansen kommer att vinna valet 2010. Och så skulle jag kunna skriva en kommentar här på min blogg, där jag säger att det är det visst det. Kört, alltså. Och så har vi bränt ytterligare lite tid en solig söndag på att gruffas lite i den politiska ankdammen. Men så enkelt och bekvämt ska vi inte ha det. För Ekdal har faktiskt vissa poänger.

Om vi på något sätt tar vår utgångspunkt i att ingen faktiskt vet hur det kommer att gå i valet 2010 så inser vi att debatten om detta egentligen handlar om något annat. Nämligen hur vi ska förstå svensk politik av idag, och vad denna förståelse sedan i sin tur säger om hur vi bör handla. Poängen med Ekdals artikel är alltså inte att alliansen kommer att vinna valet 2010, utan hans insikt att regeringen för att kunna få sitta kvar behöver en skarpare kommunikation, som går bortom de rena plånboksfrågorna. Och han säger också, i vilket han har helt rätt, att de höga opinionssiffrorna är socialdemokratins värsta fiende just nu, då de riskerar att vagga in partiet i en falsk trygghetskänsla.

Nu tror jag att Niklas Ekdal förenklar radikalt när han låter antyda att regeringens låga stöd beror på bristande kommunikation. Orsakerna är visserligen delvis de han själv tar upp: bristande kompetens (Ekdal nämner ministeravgångar och hantering av utnämningsmakten, jag skulle till detta kunna tillföra hanteringen av utförsäljningen av de statliga bolagen, bråken om försvarsbudgeten, alla turer runt fastighetsskatten, etc, etc) samt att regeringens politik inte upplevs stå i samklang med den vänsterimage inte minst Reinfeldt tog på sig inför valet (Ekdal nämner a-kassan och fastighetsskatten, till det skulle man exempelvis kunna foga den uppenbara empatilösheten vad gäller sjukskrivningarna samt fördelningsprofilen på inte minst avdraget för hushållsnära tjänster.)

Men dessutom tror jag att en av orsakerna till det låga förtroendet är att människor förstår att de goda tiderna inte är regeringens förtjänst. För det ledande bankekonomer häromdagen konstaterade (att jobben inte är regeringens förtjänst), det tror jag är en insikt de flesta kan ta till sig. Men här vill jag lägga in en brasklapp. Det politiska minnet är som bekant kort. Vi kommer under åren framöver ha en massiv borgerlig propagandamaskin som ägnar sig primärt åt två saker; att demonisera den ekonomiska utvecklingen fram till och med förra hösten, samt att försköna effekterna av regeringens politik på utvecklingen därefter.

Och socialdemokratin kommer att ha svårt att bemöta denna maskin. För Mona Sahlin vet att det fanns brister i den socialdemokratiska politiken, inte minst vad gäller just sysselsättningen. Felbedömningar under förra mandatperioden gjorde att den dåvarande regeringen tappade momentum i kampen mot arbetslösheten. Den fråga som i sjuttio år varit SAP:s stora plusfråga (jobben) blev plötsligt någonting Reinfeldt använde för att slå partiet i huvudet med.

Därför måste Mona Sahlin och SAP vara ödmjuka. Och då blir det svårt att samtidigt ägna kraft och energi åt att bemöta borgerliga försök att förfalska historieskrivningen. I ett samtal människa till människa vore det klart görligt, att sas hålla ”två bollar i luften samtidigt”. Men när budskapet ska filtreras genom massmedias tiosekundersfilter blir det hart när omöjligt. Det hela riskerar tvärtom att urarta till politiskt käbbel av värsta sort.

Personligen tror jag att det i det läget är centralt för socialdemokratin att gå till val på ett radikalt program mot arbetslösheten. Vi måste helt enkelt återigen göra vänsterpolitik av jobbpolitiken och på det sättet förskjuta fokus från historien till framtiden. Och då, för att återgå till Ekdal, finns där idag en risk att de goda opinionssiffrorna minskar viljan (och orken) att verkligen ta tag i ett sådant projekt. Varför ompröva ett vinnande koncept, kan man lätt – medvetet eller undermedvetet – fråga sig?

Vinner alliansens valet 2010, frågar jag mig i rubriken. Trots att opinionssiffrorna kan tyckas tala sitt tydliga språk, skulle jag ändå vilja hävda att det är en öppen fråga. Socialdemokratin har – inte minst genom regeringens misslyckanden – en gyllene möjlighet att komma tillbaka. Om vi lyckas fånga den eller inte, är i slutändan upp till oss själva.

PS: Dagen, som ofta överraskar positivt, har för övrigt en intressant notis om småpartiernas förutsättningar. Jag valde att inte ta upp den i mitt resonemang ovan, men det är klart att även sådant spelar roll. Så läs den också, tycker jag. DS.

Andra bloggar om: , , , , , , och annat intressant

17 kommentarer:

Anonym sa...

"Vi måste helt enkelt återigen göra vänsterpolitik av jobbpolitiken", skriver du.
Visst är det lite märkligt att det i dag är högern som framstår som arbetslinjens företrädare. Med vänstern för en politik som fokuserar på bidragen.

Denna skillnad blev mycket tydlig hösten 2006 när Socialdemokratin med Persson i spetsen egentligen bara hade ett konkret vallöfte: "2000 kr mer i månaden till de arbetslösa"!

För Reinfeldt var det en smal sak att konstatera att Alliansen formulerade en politik för fler i arbete, medan Persson formulerade en politik för bidragssverige. För mig - som har hjärtat till vänster - blev det klart att en röst på s var lika med en röst på reaktionen.

Mvh
sosse i själen men ej i hjärnan för tillfället

Unknown sa...

Lite märkligt är det att en socialdemokrat väljer att hänvisa till två "bankekonomer" framför LO och Kunjunkturinstitutet (som säger att både Alliansens jobbpolitik och högkonjunktur ligger bakom den sjunkande arbetslösheten). Skälet att LO och KI inte räknas som trovärdiga i den här frågan kan knappast vara annat än politiska.

En annan aspekt förutom sysselsättningen som jag tror kommer få stor betydelse för utgången av valet 2010 är skolpolitiken. 2009 kommer Alliansen ha sjösatt sin reformering av skolan, från flum till ordning och reda (både vad gäller lärarnas utbildning och elevernas insatser i skolan). Det kommer Alliansen att trumma ut stenhårt, - rösta rött och en ny kollaps inom svenska skolan är ett faktum. Enda realistiska alternativet för sossarna är att erkänna att de fört en felaktig skolpolitik i 12 år och att Alliansen har bättre lösningar. Men det är samma sak som att säga att man ska rösta på kopian istället för orginalet.

Den som lever får se hur det går i valet. Att som sossarna gör nu och förlitar sig på att HBT-frågor och Miljonprogrammen i förorterna är det som folk bryr sig mest om kanske visar sig vara felaktigt i slutändan.

Anonym sa...

Instämmer i vad du skriver. Jag som inte har gått in i bloggvärlden återvänder ändå hit alltsom oftast för att ta del av dina kloka och välskrivna kommentarer.
Två saker. "...gå till val på ett radikalt program mot arbetslösheten." Ja. Men då måste vi nog vända på en del av de stenar vi trodde vi stod så fast på inför valet. Idag är det allt mer partivänstern som framstår som förnyare och partihögern som traditionalister. Det är så det bör vara.
Även om vi vinner valet mot borgarna 2010 kan sverigedemokraterna avgöra valresultatet till vår nackdel. Vi måste skapa en starkare plattform med v och mp. Det innebär att de måste tona ner sitt EU-motstånd (vilket deras partiledningar förstår). Det hotar att öppna fältet för sd i valet till EU-parlamentet 2009, och till skillnad från junilistan (som saknar inrikespolitik) kan de använda ett starkt resultat i EU-valet som en språngbräda för genombrott i riksdagsvalet året därpå. Enda sättet att motverka det, tror jag, är att vi artikulerar en stark kritik av sådant som EU gör som vi inte gillar (det finns en hel del), inte för att vi ska lämna unionen (de flesta inser att det inte är realistiskt) utan för att förändra EU:s politik i den riktning vi vill.

Anders Nilsson
Göteborg

Johan Sjölander sa...

"sosse i själen" - när Reinfeldt lyckades sätta "bidragssverige" mot "Sverige som jobbar" gjorde han sin mest lyckade politiska manöver. Och tyvärr har du alldeles rätt - socialdemokratin gick rätt i fällan. Det är därför jag menar att det behövs ett radikalt socialdemokratiskt jobbprogram inför nästa val.

Tomas - Alliansregeringens jobbpolitik går ut på att öka arbetskraftsutbudet. Trots det ökar det mer i Norge, med en röd-grön regeringe. Det är fakta, och det påtalas av de bankekonomer jag refererar till.

När det gäller skolan har du både rätt och fel. Rätt, eftersom det behövs en ny socialdemokratisk skolpolitik. Jag känner inte en sosse (och jag känner många sossar) som är nöjd med hur (s) framstod i skolfrågorna den senaste valrörelsen.

Däremot tror jag (tyvärr, måste jag säga) inte att allt kommer att vara guld och gröna skogar efter fyra år med Björklund. Tittar vi exempelvis på Finland - som många framhåller som ett föredömme - ser vi hur den nya regeringen på många områden går i rakt motsatta riktningen.

Och Anders, tack för de vänliga orden. Håller i stort sett med dig om att vi måste ha någon typ av plattform med resten av oppositionen. Och så har du helt rätt i att vi måste börja prata politik när det gäller EU, och då även med kraft föra fram sådant vi är missnöjda med. Det första testet på om vi lyckas med det blir väl EU-parlamentsvalrörelsen här om några år...

Anonym sa...

Vad exakt menas med bidragssverige? vad ska en sjuk och arbetslös leva av om det inte fanns, ehh Bidrag??
Vi har barnbidrag, bostadsbidrag , studiebidrag och man kan hata dessa bidrag hur mkt man vill men utan dessa hade många människor haft svårt att klara livhanken under perioder av sina liv.Jobb i all ära, men inte ens under alliansregeringen har alla som vill kommit i arbete gjort det.

Johan Sjölander sa...

Anonym - precis. Men problemet var att borgarna under den förra valrörelsen fick det att framstå som om det vore antingen eller som gällde. Och att (s) då stod på bidragsssidan. Vilket vi förlorade på.

Men problemet - som jag ser det - är inte att socialdemokratin står upp för våra socialförsäkringar. Problemet är att vi inte uppfattas som trovärdiga när det gäller jobbenn. Det är det vi måste ändra på.

Jonas N sa...

Det är väl ingen tvekan om att (s) stod för ett bidrags-Sverige när dom var i regeringsställning. Varje problem som kunde identifieras skulle lösas med nya riktade bidrag. Och det var heller inte så att (s) var speciellt intresserade av att hitta riktiga problem, tex ökad utanförskap, det var ju sånt man ville dölja mha bidrag mm.

Nej, istället behövdes det sökas efter fler och fler låtsasproblem att rikta blickarna mot och skylla på, allt eftersom fler och fler riktiga problem uppkom i välfärdsfuskbyggets lapptäcke ...

Det är ingen slump heller att Nuder mfl nu talar om 'Djursholmsdirektörers' fastighetsskatter snarare än vad som verkligen är långsiktiga problem i Sverige.

Och du, Johan, brukar emellanåt tänka åt rätt håll (tex skolan i nästa post) men allt för ofta försvara dumheterna och upprepa symbolargumentationen ...

Unknown sa...

Johan, du blandar ihop äpplen och päron liksom bankekonomerna gör. Arbetslösheten i Sverige är rekordlåg samtidigt som antalet människor som arbetar är på all time high. Det är ena sidan av myntet som bankekonomerna och du inte vill tillskriva Alliansregeringen någon cred. Den andra sidan är arbetskraftsutbudet som tydligen har ökat mer i Norge än i Sverige. Var är statistiken för det? Från vilken nivå har arbetskraftsutbudet ökat och på vilken nivå ligger Sverige i jämförelse?

Din poäng om arbetskraftsutbudet är dåligt underbygd. I synnerhet som du skriver att "jobben inte är regeringens förtjänst", då är det snarare ett syftningsfel från din sida om det är arbetskraftsutbudet som du egentligen menar.

Nils sa...

I kommentarsfältet verkar det som om valrörelsen 2006 bara har fortsatt... Om vi nu ändå ska veva bidragsdebatten igen, kan vi ju också, ännu en gång, påminna om att BIDRAG INTE ÄR DET SAMMA SOM FÖRSÄKRINGAR. Kan ni inte sluta ljuga åtminstone om det, regeringsapologeter?

Anonym sa...

Jag har sett en del inlägg i den här stilen, där de mer sansade rösterna på vänsterkanten försöker analysera de egentliga skälen till att borgarna vann valet (jämför till exempel med diverse mer extrema skribenter som svamlar nonsens om "fascistisering" och diverse ondskefulla högersammansvärjningar).
Slutsatsen att S bör komma med ett "radikalt program mot arbetslösheten" hörs också ibland, vilket leder mig till min undran. Det vore intressant att någon gång höra något sakligt vad ett sådant program kunde tänkas innehålla, det mesta jag hört hittills är att S vill vinna valet på samma frågor de förlorade sist, fast med "bättre" lösningar. Hur tycker du själv att arbetslösheten bäst bekämpas?

Anonym, de som kritiserar "bidrags-Sverige" menar knappast att det inte bör finnas några bidrag, utan att det är en dålig inställning att alla problem kan och bör lösas med någon form av bidrag. Du nämner själv barnbidraget till exempel. Det torde inte vara särskilt svårt att hitta exempel på familjer som egentligen inte behöver dessa pengar, men som ändå får bidraget med automatik. Är det egentligen orimligt att begära att grundinställningen ska vara att dom som skaffar barn ska kunna försörja sin familj utan bidrag? Sen bör man givetvis rikta hjälp till dom människor som verkligen behöver den.

Thomas Hallgren sa...

Det är intressant att läsa hur alla socialdemokrater nu konstaterar att den sjunkande arbetslösheten inte är regeringens förtjänst utan beror på andra orsaker.

Så lät det inte när borgarna klandrades för allt som hände under Carl Bildts första år som statsminister och konjunkturen vände nedåt. Andra faktorer verkade då spela en väldigt liten roll.

Hur ska ni ha det?

Anonym sa...

Statskassan påstås vara överfull i denna påstådda högkonjuktur.Var då !?.

För när man ser sig omkring så skärs det ner på allt och alla pratar om det och skakar på huvudet och kan inte riktigt förstå vad det är för en högkonjuktur.

Jo,det går mycket bra för de som redan har det bra men desto sämre för de som kanske inte har det fullt så bra.Alliansen har inte ett dugg med dessa just nu påstådda bra tider att göra utan den står marknaden för något som Alliansen passar på att slå sig för bröstet med och i bravur tala om hur duktiga man är ha ha .....

Till och med större egenföretagare som rent ut säger att detta som Alliansen nu gör inte kommer att gynna någon på sikt i Sverige.

Skär ner på resurserna gör man när det är kris inte när det påstås gå bra.Men som sagt,mycket vill ha mer och i detta fallet stavas det A-L--L-I-A-N-S-E-N.

Jo då gott folk.De är många i detta land som blivit uppväxta med guldsked i mun och när dessa blir äldre så får vi också dras med deras olater om vi låter dem få ordet och makten att styra och ställa.Något som vi nu kan märka klart och känbart.För den som inte vet hur grunden ser ut lär sig aldrig heller vad som håller upp samhället.Precis,arbetaren.

Ha det gott.

SideShow Surfer

Jonas N sa...

Nils

Bidrag är inte samma som försäkrningar. Det är riktigt. Men sossar har varit extremt negativa mot att ha försäkrningar: Visst, dom har kallat diverse bidragskonstruktioner för försäkringar, men dom har skrikit i högan sky när dessa har gjorts bara aningen mer försäkringslika. Minns ändringarna i a-kassan!

Vet du vad som kännetecknar en försäkring?

Svar: Ett försäkrningsbrev där villkoren är specade! Ett avtal!

Ett politiskt löfte är ingen (riktig) försäkring. Herregud, dom flesta svenskar har ju inte ens en sjukförsäkrning (en riktigt alltså,) bara ett politiskt löte om en köplats, och kanske vård om där finns tid och pengar.

Johan Sjölander sa...

Oj, många kommentarer. Ska försöka beta av några stycken.

Tomas, nej det är klart att arbetskraftsutbudet bara är en del. Men med tanke på att de mest kontroversiella reformerna vår nya regering tagit sig för (a-kassan, tex) syftar till just detta är det intressant att se att norrmännen med en helt annan politik får samma effekter.

Thomas - 90-talskrisen var inte Bildts fel. Men han förvärrade den (trots att han hade den mest kompetenta regeringen någonsin :-). Att vår nuvarande regering inte efter mindre än ett år kan ta åt sig äran för en högkonjunktur som dessutom inledes innan de tillträdde står inte i motsatsställning till denna analys (och om jag får vara så fräck att vända på fråga - hur kan borgerliga sympatisörer hävda att 90-talskrisen INTE var regeringen Bildts fel och samtidigt ihärda i att vår nuvarande ekonomiska utveckling är Reinfeldts förtjänst? Är inte det minst lika ologiskt?).

Jonas N: Jag vet inte var jag ska börja. Alla svenskar har en sjukförsäkring. Att påstå något annat är att göra sig löjlig. Faktiskt. Och sedan förstår jag inte hur förändringarna i a-kassan kan sägas vara att göra den mer försäkringsmässig. Vilka andra försäkringsbolag höjer premien, sänker ersättningen och demoniserar försäkringstagarna i syfte att öka försäkringsmässigheten?

Jonas N sa...

Johan ... du kan börja med att visa upp ditt försäkrningsbrev (om du har nåt). Berätta för mig, för oss alla, hur länge du skall behöva vänta på en gråstarr-operation, eller en hörapparat, om du skulle behöva en om säg 36 år!? Vad lovar din försäkring vid et sådant tänkbart uppkommet behov? Vad står där Johan?

Tror du ens att Landstingssjukvård fortfarande finns kvar då? Du kan vara säker på en sak dock: Alla politiker som lovar idag finfin vård du kommer att behöva om flera decennier kommer inte att vara kvar att ställas till svars!

Och a-kassan var och är fortf (bara i lite mindre omfattning) en statlig bidragsutbetalning till största delen. Det som kännetecknar en försäkring är att premien går hand i hand med risken, och att premierna täcker utbetalningarna. Om icke försäkrade måste skjuta till pengar så är denna andel bidrag!

Ditt avslutande om 'demonisera försäkringstagarna' är rent strunt! Det är dumt dravel med enbart politiskt ursprung. Alltså en av de effekter av att a-kassan inte har varit en försäkring som sköts av de inblandade enbart!

Vilket ju var min poäng!

Anonym sa...

Socialdemokraterna måste våga tänka nytt. ALlaisnen gick på val på gammal skkpåmat och jag är rädd för att sossarna kommergöra det också. Nu har S chansen att förnya/förbättra och komma igen som ett vaket, modernt parti. Är det inte dax att börja diskutera arbetsglädje istället för arbetslinje? Livskvalitet istället för plikt och krav och att göra rätt för sig.framtidsvisioner istället för att fastna i bidragsdebatten.
Vi behöver en helt ny DISKURS **

Anonym sa...

Jag kan säga så här:
Hellre en allians regering med SD som extremparti än att de rödgröna om statskasseförskingraren Mona Stalin.