När man först läser Carin Jämtins debattartikel på SvD:s Brännpunkt idag kan man få intrycket att det bara är en kraftig kritik av den borgerliga majoritetens utförsäljningsplaner. Och visst är det en sådan som bjuds på – bland annat kritiserar det ekonomiskt vansinniga i att sälja Skärholmens centrum innan renoveringen är klar, bristen på förståelse av vilka effekter utförsäljningarna får för stockholmarnas liv samt i största allmänhet den oansvariga hastighet med vilken affärerna genomförs. Men artikeln är faktiskt mer än så.
För det riktigt intressanta är egentligen den utsträckta hand till den borgerliga majoriteten den socialdemokratiska gruppledaren bjuder på. Om ni nu mot bättre vetande envisas med ett realisera bort stockholmarnas egendom, resonerar hon, då kan vi väl åtminstone tillsammans se till att pengarna kommer tillbaka dit de hör hemma; till nytta för de boende i den här staden.
Carin Jämtin föreslår därför att intäkterna från försäljningen av centrumkompaniet ska gå till två angelägna saker; att rusta upp Stockholms förortsområden samt en kraftfull miljösatsning. Framförallt handlar det i det första fallet om de små centrum som idag mer eller mindre förfaller, men där det skulle kunna gå att (åter)skapa någonting riktigt bra.
Och jag tycker med detta att Carin Jämtin hittar helt rätt tonläge i oppositionspolitiken. Kraftig kritik där det är befogad, men också förslag till konstruktiva lösningar för stockholmarnas bästa. Nu ligger bollen hos den moderatstyrda majoriteten. Har de modet att gå in i en blocköverskridande överenskommelse om hur pengarna från försäljningen av centrumkompaniet ska användas?
Andra bloggar om: politik, stockholm, utförsäljningar, centrumkompaniet, carin jämtin, förorter, miljlö, socialdemokratera och annat intressant
14 kommentarer:
Abslut, hon är det bästa vi har i sverige idag. Partifärg oavsett.
bygg nya attraktiva hyreslägenheter i allmännyttans regi på kommunal mark
stockholmarna behöver fler bostäder
Det är ett kommunalt ansvar!!!!!!
Va!? Varför ska försäljningspengarna gå till att rusta upp de fastigheter som just sålts? Det verkar onekligen märkligt resonemang.
Genom att sälja av beståndet av fastigheter som kommunen ändå inte bör ha överlåts till privata aktörer eller kollektiv att fixa till centrumet. Naturligtvis är detta en suverän idé, naturligtvis är en privat ägare intresserad av att få hyresgäster, då kommer upprustningen när det finns en lokal närvaro och individuellt ansvar. Just det individuella ansvaret är problemet när fastigheter och företag faller samman, när det ägas av staten finns ingen ansvarig, ingen att säga till, ingen att anklaga. Det gör det med privata ägare.
Grattis Stockholm, vi har en bra ledning.
En kommunal ledning med tillräckliga insikter om sina egna begränsningar är en välsignelse. Vem som helst borde inse att det krävs proffs för att vara fastighetsägare - inte politiker.
Se dig själv i spegeln, Jämtin; du vet inte skillnaden på avlopp och trefasledningar, och du tror att värdet av en fastighet är skilt från högsta existerande bud.
Jonas; du har inte sett de privatägda fastigheterna i Rosengård va? Tänkte väl det.
Och Omar. Jag hoppas att du inte jobbar med fastigheter. Om du inte förstår att priser kan variera över tiden och att man kan få ut mer av ett renoverat objekt än ett halvfärdigt så spelar det liksom ingen roll hur bra man är på att skilja på avlopp och trefasledningar (för övrigt en mycket märklig syn på våra allmännyttiga bostadsföretag, att det skulle vara politiker som ansvarar för den faktiskt driften och inte proffs. På samma sätt som en privat fastighetsägare naturligtvis anställer folk som kan sin sak för att hjälpa honom. Men det förstår du säkert själv också, om du tänker efter.)
Bara en tanke som kom när du skrev: "...Jonas; du har inte sett de privatägda fastigheterna i Rosengård va? Tänkte väl det..."
Ingarö har två nya artiklar, "War on crime" och "Sälj inte våra tillgångar, men lägg pengarna på trams".
Den första talar om viljan att stoppa brottslighet i städerna och den andra (som jag bara ögnade igenom) handlar om samma sak som din debattartikel.
Rosengård är nog i starkt behov av ett verkligt försök att stoppa brottslighet, liksom Guiliani lyckades med i New York City. Tydligen har man på liknande sätt lyckats i Landskrona att stoppa vandalism och annan brottslighet som drev bort affärer och investerare och tog död på stadens kärna. Nu har det vänt.
Men läs själv dessa två artiklar:
http://www.ingero.blogspot.com/
Min poäng är att om man inte förmår stoppa brottslighet i t.ex. Rosengård, vad spelar det då för roll om det är privatägt eller statligt? Det blir lika stagnerat ändå om kriminella får ta makten. Vilken statlig eller privat grupp vill sänka pengar där det bara förstörs?
AK, poängen var att en privat fastighetsvärd i Rosengård lät beståndet förfalla. Jonas argumenterade ovan för att en privatisering innebar att det inte skulle kunna hända. (För övrigt har jag för mig att kommunen på senare år tagit över delar av beståndet, och även rustat upp det. Men är lite osäker på den biten.)
Men det finns massor av andra exempel på privata fastighetsvärdar som missköter sina hus, även här i Stockholm. Jag tror att ni har det även i USA, där du bor. Så att privatisering = upprustning, det är helt enkelt inte sant.
(Vad gäller Rosengård så är det klart att problemen är större än den fysiska statusen på husen. Men att det finns ett samband mellan den fysiska miljön och tryggheten i stort, det visar väl inte minst Guilianis arbete i NYC på.)
Visst finns det "slum lords", människor som gör minsta möjliga medan de tjänar på andra. Men man kan nog argumentera för hur de kan marginaliseras också, speciellt om man har någon att hålla ansvarig för missförhållanden. Privatägande kan nog vara väl så anonymt också.
Sambandet mellan tryggheten och miljön går nog åt båda hållen.
Vi har ett exempel i vår stad om familjer, mest ensamstående kvinnor, som till slut gick ihop och tog tillbaka sin "neighborhood" från droggäng som gjort gatorna osäkra med det våld det drog med sig. De skickade petitioner till staden om att ta bort en ökänd busshållplats, fick polisen att komma oftare, gjorde det svårt för drug dealers som drog iväg (började på annan plats :( ) Folk började upprusta sina hus och starta små businesses, etc. Detta har hänt i flera områden.
Spännande exempel AK, jag tror precis som du att ett lokalt engagemang ofta kan vara det som "vänder" utvecklingen i ett område. För att ta exempelet Rosengård så finns det där också krafter i det civila samhället (många av dem rätt närstående mitt eget parti, btw) som jobbar på det sättet.
Men det behövs en samverkan. Om inte polisen och staden ställt upp i ditt exempel ovan hade det inte blivit lika framgångsrikt.
Och privata "slum lords" är en rätt dålig samarbetspartner i det sammanhanget. Menar jag.
Men så ska man nog inte anta att alla som äger byggnader och hyr ut är slumlorder. Jag tror och hoppas det är en minoritet även om det finns skräckexempel, inte sällan i universitetsstäder där de drar nytta av studerande med låg inkomst.
Självklart inte. Det finns naturligtvis seriösa privata fastighetsägare också. Min enda poäng är att det är verklighetsfrånvänt att tro att privata fastighetsvärdar per automatik är bra (bättre än allämnnyttiga.)
Japp. Såvida inte det allmännyttiga är alldeles inkompetent eller korrupt. HSB-skandaler, och annat roligt. Många faktorer spelar in.
Vet du, BTW, hur det är i Rosengård? Är alla byggnader där i privat ägo? Om det är privat ägo, finns det då ingen sorts inspektionsagentur (f'låt, vet inte vad det kallas i Sverige)som sysslar med standard och krav på hälsoskyddande faktorer, etc.?
Där kan det iofs också finnas korruption, nepotism, "special favors" och annat dumt, som i USA och andra länder.
En sak bara, som jag har märkt: Ofta blev icke-privata massbygganden så ensidiga, tråkiga och samma, samma, samma! Kanske det är annorlunda nu, inte massproducerade förvaringshus, eller som Birgitta Andersson (love her!) sa i en monolog för länge sen, "nu har statarlängorna byggts på höjden!"
Hej. Som sagt så tror jag att några av de där misskötta fastigheterna blev övertagna av kommunen och därefter upprustade. Är inte riktigt säker dock.
HSB är för övrigt privat. Och visst finns det ganska omfattande regleringar av boendestandard (vissa tycker nog för omfattande) som även omfattar privata värdar. Så verkliga "slum lords" i ordets egentliga betydelse är nog rätt så ovanliga, som tur är.
Tack för svar. Ja, som tur var ovanligt i Sverige i alla fall.
Skicka en kommentar