Det räcker med någon natt på hotell i en främmande stad för att det verkligen ska kännas att jag kommer hem. Dessutom till en riktig lördagskväll med Ben & Jerry-glass och melodifestival. Och apropås den – snacka om att ”andra chansen” har hittat formen.
Även om jag tvekade en smula under den löjligt långa hockeymatchen mellan pudlarna, e-typen och Sibel så vart det till slut en rapp, spänstig underhållande och faktiskt riktigt spännande show. Resultatmässigt kan man väl säga att en låt som gick till final var väldigt värdig och den andra faktiskt inget vidare, fast den gick vidare. Men man för väl nöja sig med det lilla (och det kunde teoretiskt sett ha varit mycket värre).
Kvällens stora snackis blir såklart Carolas förnedrande nederlag (och ja det har börjat, se exempelvis här). Visst är det i någon sorts större perspektiv fullständigt ointressant men jag kan ändå inte låta bli att dras med i dramatiken runt detta tronskifte i schlagervärlden. Frågan är vilken som är den egentliga lärdomen här; att allt har ett bäst före datum och att det är viktigt att veta när man ska sluta (alla eventuella paralleller till Göran Persson fullkomligt oavsiktliga) eller helt enkelt att det är dumt att sjunga duetter?
Hursom, spänningen inför nästa lördag stiger. Blir det Pirelli som axlar den fallna manteln? Eller får vi se Christer Sjögren göra euro-chock? Kan Nordman fortsätta att överraska (jag fattar inte hur de tagit sig så här långt så varför skulle de då inte kunna ta hem hela baletten och vinna även nere i Belgrad – något måste de uppenbarligen ha som inte jag kan se).
Själv håller jag på Sanna Nielsen. Och så säger jag grattis till Stefan Holm. (Rent politiskt kan det inte vara en helt dålig dag då han vinner guld samtidigt som Carola åker på spö, för övrigt.)
Mer om schlagern här, här och här
PS: för övrigt vill jag verkligen se Dixie Chicks: Shut up and sing. Historien om de i grunden rätt opolitiska countrytjejerna som fick löpa gatlopp efter att ha uttalat sig negativt om president Bush och sedemera kom tillbaka så det brakade skulle kännas angelägen även om man inte vore så att man älskade musiken. Vilket jag gör. DS
Läs även andra bloggares åsikter om melodifestival, schlager, andra chansen, carola, stefan holm, sibel, nordman, sanna nielsen och annat intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar