tisdag, maj 27, 2008

Vänstern, pessimismen och nyliberalismens död

Så länge jag har varit politiskt aktiv har att vara vänster varit att brottas med någon typ av grundläggande pessimism. Det har varit en tid av raserade utopier: för den kommunistiska rörelsen (som jag aldrig har tillhört eller sympatiserat med) drömmen om den reala utopin som slutgiltigt grusades i och med sovjetdiktaturens sönderfall, för socialdemokratin (mina hemmatrakter) tron på den evigt expanderade välfärdsstaten som förbyttes i något helt annat i och med nittiotalets budgetsanering (om inte tidigare).
De utopiska visionerna har vi istället funnit på andra ställen; hos nyliberalismen till höger och inom vänstern (i bred mening) i någon form av civilisationskritisk grön rörelse, hos feminismen (åtminstone stundtals); kanske har det funnits spår av utopism hos de mer EU-entusiastiska federalisterna (jag tänker på en sådan som Anders Ehnmark och hans paralleller till Machiavelli och hans republik). 
Men socialismen - oavsett vilken sorts socialism vi pratar om - har under hela denna tid närmast kunnat förstås som en i grunden pessimistisk rörelse som söker efter en optimism. Söker efter någonting som går att tro - på riktigt - på. Vi (för jag skriver vi) har varit rätt duktiga på att se tecken i skyn; antiglobaliseringsrörelsen, antikrigsrörelsen, tillfälliga opinionsvindar. Men de konkreta politiska positionerna har allt som oftast hamnat i det defensiva, i försvaret mot en samhällsutveckling som leder i grunden fel.
Erik Bengtsson (som för övrigt håller en av de intressantaste politiska bloggarna just nu) har skrivit en betraktelse över frågan om vad som kommer efter nyliberalismen (du hittar texten här). "En sak verkar klar: nyliberalismens tid som dominant idé är över" skriver Bengtsson och som svar på frågan vad som kommer att komma istället resonerar han: "Som sagt tenderar jag att tro på en vänstervåg. Det har nog att göra med historiska studier och intrycket att historien går i vågor och aldrig tar slut. Men det hela är såklart en öppen fråga, och en politisk fråga.
Och det finns mycket som talar för att Bengtsson har rätt. Klimatfrågan exponerar med all önskvärd tydlighet den oreglerade marknadens oförmåga att hantera samtidens stora problem. För även de som förespråkar "marknadslösningar" på klimatproblematiken gör det ju genom att tänka sig någon typ av "konstgjorda", statliga, "politiska" om man så vill prissättningssystem. Och politikens återkomst behöver nu inte innebära en pånyttfödsel för vänstern (det är faktiskt lika tänkbart att det är den konservativa, auktoritära staten som får en revansch) men det skapar åtminstone förutsättningar för det. 
Men tittar man ut över vårt närområde idag så finns det å andra sidan ingen anledning för en vänstermänniska att känna sig alltför munter. I Europa har vi högerregering på högerregeringen, och även om Bush-eran (tack och lov) är på väg att ta slut i USA är det fortfarande en öppen fråga hur progressivt det efterkommande alternativet är. Utmanarna mot väst kommer heller inte från vänster, det är snarare den auktoritära kapitalismen a la Kina som agerar förebild. 
Jag skriver nu inte detta för att göra någon nedstämd (eller för att göra någon av mina mer högersinnade läsare upplyft heller, för den delen). Jag skriver det för att jag är så fullkomligt övertygad om att det behövs en vänster (i meningen en rörelse som verkar för social rättvisa, utvidgad och fördjupad demokrati, jämlikhet). Och då tror jag att Erik Bengtssons allra sista mening är värd att återupprepa. Det handlar om politik. En ny vänster måste i någon mening konstruera sig själv på nytt. Och i det arbetet handlar det både om drömmar men också om en krass och realistisk analys av hur det faktiskt ser ut. 
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,  och annat intressant

17 kommentarer:

Anonym sa...

Nja, klimatfrågan är väl precis den pessimistiska dystopi som du egentligen inte vill ha. Och med den som täckmantel vill ni ha högre skatter..Det går väl med den som det gick för skogsdöden.

Sen går det väl inte riktigt ihop att peka på Kina som ett stort hot samtidigt som man proklamerar nyliberalismens död? Nej, nyliberalismen lever och frodas i länder som Kina, Indien, Indonesien och andra. I praktiken alltså.

Anonym sa...

Lysande analys!

Johan Sjölander sa...

Anonym ett - din kommentar om Kina håller jag faktiskt helt med om. Den auktoritära nyliberalismen frodas, det är väl snarare i den demokratiska världen luften gått ur idéströmningen. Och det tycker jag verkligen är någonting att tala om. (till anonym två riktar jag bara ett ödmjukt tack för de vänliga orden).

Jonas N sa...

"Den auktoritära nyliberalismen frodas"

Herregud, Sjölander! Lite bättre påläst trodde jag ändå att du var.

Du kanske ist bör fundera mer på varför alla försök att framplanera en bättre välrd ständigt misslyckats. Där har du en riktig nöt att knäcka. Dessutom mycket mer relevant än dina försök att förstå vad det är för 'fel' på alla dem som inte delar dina idéer.

Johan Sjölander sa...

Jonas - här får jag en kritiskt kommentar som påpekar att nyliberalismen alls inte är död och refererar till Kina för att understryka detta och jag ger självkritiskt denna person rätt. Och så blir jag angripen för att inte vara påläst!
På vilket sätt, frestas jag att fråga. Går det inte bra för Kina (ekonomiskt)? Är Kina inte en auktoritär stat? Finns det inte klara nyliberala drag i den ekonomiska politik som förs i Kina? Eller vad är det du - Jonas - i kraft av din belästhet har sett som jag har missat?

Jonas N sa...

Johan

jag kan inte gärna försvara 'anonyms' utsagor, eftersom jag inte begriper dem. De låter ju faktiskt lika aningslösa som din replik.

Och ifall du inte ser problematiken ens i citatet jag klippte in, då gapar dina kunskapsluckor större och tommare än jag anade.

För jag ville minnas att du trots allt både försökt disktuera 'nyliberalism' mer nyanserat, och att du fått många initierade kommentarer som förklarat saker för dig. Iaf till och en bit bortom nivån för de allra mest grundläggande definitionerna.

Johan Sjölander sa...

Jag återupprepar mina frågor:

Går det inte bra för Kina (ekonomiskt)? Är Kina inte en auktoritär stat? Finns det inte klara nyliberala drag i den ekonomiska politik som förs i Kina? Eller vad är det du - Jonas - i kraft av din belästhet har sett som jag har missat?

Jonas N sa...

Menar du att du fortfarande tror att 'nyliberal' betyder privatägda företag, som får handla eller handlas på en marknad?

Är det därför dom mer korkade sossarna gastar 'nyliberal' om Sverige numera? Och när (s) inte återinförde löntagarfonderna?

Snälla Johan, säg att du har förstått lite mer än SSUs gaperier!?

Läs mitt inklipta citat, det räcker med ord två och tre ... och försök hitta den logiska kullerbyttan!

Johan Sjölander sa...

Jo, jag har läst ditt citat och jag använder ju medvetet begreppet "auktoritär" nyliberalism för att skilja den från den "vanliga" - alltså icke-autkoritära - nyliberlism som förespråkas av exemepelvis frihetsfronten och som ju måste betraktas som rätt död som politisk rörelse.

Som du ju vet är ju nyliberalismen både en filosofisk inriktning men också en ekonomisk skola (exempelvis Lennart Regebo brukar till och från understryka detta) och vad de praktiserar i Kina är ju inte filosofin utan den ekonomiska praktiken.

Så jag vill fortfarande ha svar på mina frågor.

Jonas N sa...

Du var alltså allvarlig ändå?

Frihetsfrontens existens är din ursäkt för att hitta på egna stollebegrepp? Eller Regebro?

Kom igen nu, Johan!

Innan jag börjar beskriva kommunalt äldreboende som socialdemokratiska förintelseläger!

(OBS Skulle göra det senare, skulle det vara ironi!)

Johan Sjölander sa...

Ja, jag menar allvar. Den typen av nyliberal ekonomisk politik som backas upp av autkoritära antidemokratiska stater (typ Kina) verkar vara på viss frammarsch idag. Och du har fortfarande inte på minsta lilla sätt lyckas prestera ens en bråkdel av saklig invändning mot detta resonemang.

Vore faktiskt kul att se dig försöka.

Jonas N sa...

För he....e, Johan

Menar du att du sällar dig till den korkvänster som kallade Pinochets Chile för nyliberalt?

Jag vet att sådana finns, men jag trodde inte att du hörde till dem.

Eller menar du att existensen av en marknad gör något nyliberalt? Eller avsaknaden av plan- eller kommandoekonomi!?

Johan Sjölander sa...

Jonas, nu gör du dig dummare än du är (tror jag). Ja, jag menar att man kan prata om en nyliberal ekonomisk praktik. Jag förstår att du inte tycker så. Må så vara. Om du vill låta bli att diskutera med samma termer som resten av världen så är det upp till dig.

Och ja, en nyliberal ekonomisk praktik bygger på antagandet att en fri marknad alltid är det bästa. Och ja, jag menar att den kinesiska regimen är synnerligen influerad av detta synsätt (även om de natulrigtvis inte fullföljt politiken till hundra procent). Jag menar alltså att man kan föra en nyliberal ekonomisk politik utan att man accepterar nyliberalismens mer filosofiska poänger (som respekt för mänskliga rättigheter exempelvis).

(Och ja, jag menar att även Pinochet var influerad av sysnsättet - förnekar du den saken också! Då lever du sannerligen i ett parallellt universum. De mest hårdkokta liberatarianerna brukar annars nöja sig med att påpeka att Freidman faktiskt inte stödde militärjunatan, men om du vill gå längre så vassego. Det gör mig inget om du marginaliserar dig själv i debatten ;-)

Så återingen. Skulle man kunna få ett svar på det relativt enkla frågor jag ställde för några kommentarer sedan? E

Jonas N sa...

Nejdå Johan,

Jag gör mig varken dum, eller marginaliserar mig. Tvärtom!

Jag tänkte just INTE nedlåta mig till att låta ordens innebörd bli totalt meningslösa, och istället använda dem i politisk pajkastning.

(Vi vet båda att politisk retorik missbrukar massor med ord så att deras egentliga betydelse helt går förlorad. Typ: 'Använda överskottet från trängselskatten' osv)

Du kan helt klart prata om 'nyliberal ekonomisk praktik', men det var ju inte det jag påstod lät fullständigt okunnigt.

Vet du, Johan, jag tror faktiskt att du egentligen bara menade 'marknadsekonomi', eller 'kapitalism' som i Kina tillåts.

Men då kvarstår min fråga:

Vet du verkligen inte att det är skillnad på kapitalism och nyliberalt ?

Vet du verkligen inte vad kvintessensen i de libertarianska värderingarna är?

(Ang Chile, kan det mycket väl vara så att du är lika okunnig om dom faktiskt omständighetern som dom som i SSU och UV mfl är, men så gärna skriver idiotier i högan sky. Men du har iaf inte gastat deras dumheter, vad jag har sett. Och det är helt OK att vara okunni)

Men mitt tips är då fortfarande: Se till att ha på fötterna om du kommer med anklagelser, och använd orden till det dom betyder sitf att ge dom helt andra innebörder i syfte att fula ut meningsmotståndare.

Grejen är ju att du har haft år på dig att komma aningen längre än dom mest inrökta gapiga SSUarna. Och du har ju faktiskt försökt förstå lite mer än bara 'den andra sidan är dom dumma, det vet vi bara' ...

Eller har jag totalt misstagit mig på den sista punkten?

Johan Sjölander sa...

Ja, jag tror jag är rätt inläst på vad "kvintessensen" av de "nyliberala värderingarna" är. Däremot har jag naturligtvis ingen aning om vad du lägger i detta begrepp, eftersom du använder dig av helt egna definitioer som du kommer på själv.

Men jag tycker mig förstå att du inte tycker att man kan prata om en "ekonomisk nyliberalism", och att det är därför du blir så upprörd. Där menar jag att du har rätt stor del av de som kan sådana här frågor emot dig (även förmodligen de flesta nyliberaler, som nog mycket väl kan tänka sig att göra en distinktion mellan nyliberalismens ekonomiska å den ena och den moraliska/filosofiska sidan å den andra sidan). Vilket gör att dina påståenden om att jag är "okunnig" faller platt till marken.

Jonas N sa...

Om du vore inläst på kvintessensen skulle du inte komma med påfund som 'auktoritär nyliberalism', iaf inte om du försöker diskutera.

Men kanske om du är ute i helt andra syften.

Ditt andra stycke visar möjligen att du inte alls förstår vad du pratar om, du blandar åter igen ihop saker som du tror (kanske i din egen grumliga föreställningsvärld) har någon korrelation.

Jag noterar dock att du hela tiden försöker omdefinera saker, och undvika att klargöra vad du egenligen menar. Men det är väl för att du är ovarsam med (och troligen även okunnig om) vad ord faktiskt betyder.

Hela diskussionen är på nivån:

Jonas:

Ett äpple är en ätbar frukt

Av det följer inte att en frukt är vare sig ätbar eller ett äpple.

Johan S:

Det går visst att äta ett äpple, och det är en frukt.

Och en frukt kan absolut vara ett ätbart äpple. Där tror jag alla håller med mig!

(Men du missar nog detta också, Johan. Ha nu en skön kväll, det skall jag)

Anonym sa...

"I Europa har vi högerregering på högerregeringen"

Det här upprepas gång på gång av vänsterfolk i Sverige. Men det är ju inte sant. Italien och Frankrike - ok. Men i Frankrike pågår en reaktion mot Sarkozy. Det syntes inte minst i lokalvalen. I Spanien och Storbritannien sitter vänsterregeringar vid makten. I Tyskland har vi en stor koalition, även om Merkel är förbundskansler. Oppositionen leder dessutom kraftigt i opinionsmätningarna här i Sverige. I vår granne Norge regerar vänstern. Känslan av belägring handlar väl egentligen inte om att inga vänsterregeringar sitter vid makten, utan om att politiken fått mindre spelrum gentemot marknaden? En intressant länk från die Zeit: http://www.zeit.de/online/2007/33/bg-umfrage Här ser vi att tyskarna allt mer vill beteckna sig som "vänster". Intressant att notera är att 25 % av CDU/CSU-väljarna betecknar sig som "vänster"! Många i den svenska vänstern verkar tro att utvecklingen på kontinenten går i motsatt riktning. Det skiljer sig mellan olika länder.