onsdag, augusti 04, 2010

Politisk feghet i förbifartsfrågan?

Efter en rödgrön valseger i höstens val kommer stockholmarna få folkomrösta om huruvida kringfartsleden Förbifart Stockholm ska byggas eller inte. Det är resultatet av oppositionspartiernas överenskommelse om infrastrukturen. Denna lösning irriterar borgerligheten. Igår gick folkpartisten Lotta Edholm på sin blogg till attack mot socialdemokratiska stockholmspolitikern Carin Jämtin och kallde henne för “lealös”. Det huvudargument som antyds är att överenskommelsen är ett exempel på politisk feghet. Det är ett argument som förtjänas att borras lite djupare i.

Inledningsvis är det viktig att ha perspektiven klara för sig. Då kan det vara en poäng att påminna om att det eventuella byggandet av Förbifart Stockholm inte är en intern angelägenhet för de rödgröna som stockholmarna förväntas fatta beslut om, utan något som berör oss själva. När Edholm skriver att folkomröstning endast är till för att lösa ett “internpolitiskt problem” har hon faktiskt rakt av fel – folkomröstningen syftar till att avgöra frågan om förbifart Stockholms ska byggas eller inte. Och det berör väldigt många fler än Lars Ohly, Maria Wetterstrand och Mona Sahlin.

Vidare så kan det vara en poäng att påminna om att orsaken till att frågan ska avgöras i en folkomröstning inte är att de rödgröna partierna har svårt att fatta beslut. Tvärtom. Alla tre rödgröna partier har väldigt tydliga åsikter i frågan. Faktum är att det är just därför folkomröstningsfrågan blivit aktuell. Det finns helt enkelt inget enigt rödgrönt alternativ när det gäller just den här frågan.

Varför finns det då inget enigt alternativ i just den här frågan? För att komma vidare i resonemanget måste vi nog titta lite på den frågan. 

Den första och faktiskt minst viktiga skälet är att den rör den stora ideologiska spänningen inom det rödgröna blocket. Å ena sidan har vi småskalighet, miljöhänsyn, bilmotstånd, och å den andra tillväxt, arbetstillfällen, massiva infrastruktursatsningar och regional utjämning. Detta skapar nerv i frågan, men det är inte därför det hela blir så komplicerat – det finns ju andra frågor med samma spänning där det har gått utmärkt att komma överens.

Vad som jag tror komplicerar mer är två andra saker. Det första är att det finns en så lång förhistoria där människor under lång tid positionerat sig. Förbifarten eller Västerleden eller vad den nu ska kallas har varit en levande diskussion under hela min politiska tid, och den var det innan dess. Väldigt många människor har helt enkelt investerat väldigt mycket känslor i frågan.

Det andra är att frågan är digital. Det handlar om antingen ett eller noll, antingen byggs vägen eller så byggs den inte. Man kan inte bygga halva vägen och hoppas att alla blir nöjda med det.   

Var och en för sig hade dessa faktorer varit möjliga att hantera. Men när de kommer tillsammans blir det svårare. För det rödgröna ledarskapet fanns det som jag kan se tre alternativ sätt att hantera frågan:

1) att säga att eftersom det inte gick att hitta en gemensam linje gällande Förbifart Stockholm så ger vi upp hela det rödgröna samarbetet. För socialdemokratin hade de kanske handlar om att rösta igenom vägen tillsammans med borgarna. Problemet med det är bara att viktig är faktiskt inte frågan, jämfört med alla de andra frågor valet också handlar om. 

2) fatta beslut fast man egentligen inte var ense. Singla slant eller något. Frågan är dock på vilket sätt detta hade varit mer ansvarsfullt? Och hur legitimt hade ett sådant beslut varit, hur demokratisk beslutsprocessen? Så hade man kanske kunnat göra om det varit en verklig skitfråga (ja, kanske inte singla slant direkt då...), men knappast en investering i den här mångmiljardklassen.

3) Tänka utanför boxen. Erkänna att detta är en sakfråga där de rödgröna tycker olika, men vi kan enas om att låta stockholmarna själva bestämma så respekterar vi sedan resultatet.

Som bekant valde alltså det rödgröna ledarskapet den tredje vägen. Och för detta anklagas man för feghet. Men fegheten består alltså inte i en oförmåga att ta ställning och fatta beslut och sedan stå för dem, utan i en ovilja att riskera hela det rödgröna samarbetet för denna sakfråga. Och - vilket är oerhört viktigt att komma ihåg: genom folkomröstningen ökas möjligheten för varje enskild stockholmare att vara med och påverka i denna viktiga fråga. Det handlar alltså inte om att dra undan frågan från folket, utan tvärtom.

Det är klart att folkpartiet gärna hade sett att socialdemokratin prioriterade byggandet av Förbifart Stockholm framför att ha ett fungerande regeringsalternativ med kapacitet att vinna valet och byta politisk färdriktning i stort för både Sverige och Stockholm. Men för mig som socialdemokrat skulle ett sådant agerande inte framstå som modigt, utan som dumdristigt. Och absolut inte värt priset.

Det finns en massa saker som är modiga utan att vara särskilt bra för den sakens skull. Att rida på taket på tunnelbanetåg, till exempel. Men ibland som säkert Bamse skulle ha sagt är det modigare att våga stå emot.

***

Johannes Åhman på DN:s ledarsida håller för övrigt inte med mig, och tycker att frågan om Förbifart Stockholm bleknar i betydelse vid jämförelse med tidigare nationella folkomröstningar om EU eller kärnkraften. Och så är det naturligtvis. Men det är också en djupt orättvis jämförelse. En regional folkomröstning måste naturligtvis mätas med en regional måttstock. Och då tror jag nog ändå att man med visst fog kan säga att frågan om ett djupt kontroversiellt motorvägsbygge av den här storleken i någon mening går att jämföra i politisk betydelse med både trängselavgifter och kommundelningar och annat vi brukar folkomrösta lokalt om.
 och annat intressant

4 kommentarer:

Tomas Andersson sa...

Vad skall det folkomröstas om nästa gång?

Afghanistan?

Förmögenhetsskatten?

Robert Leitz sa...

Jag ser tre väsentliga problem med de rödgrönas beteende:

1. Folkomröstningar är till för frågor som är så stora att de påverkar oss för generationer framåt, och där skiljelinjerna gått rakt igenom partierna.

2. Grunden i en representativ demokrati att (1) du som (fritids-) politiker deklarerar klart hur du kommer att rösta i en fråga, och (2) jag som väljare bestämmer om jag röstar på dig - eller någon annan. Målet med representativ demokrati är alltså inte att _först_ ge politiker makt, och att de sedan ska de fundera på hur de ska rösta.

3. Förslaget från de rödgröna är att direkt ställa frågan om vi ska satsa på en motorväg *eller* kollektivtrafik, och du påstår ovan att att det är en "digital" fråga. Då har jag en direkt fråga till dig: Kommer du som rödgrön politiker att följa det utslaget? Om väljarna säger att de vill ha motorvägen - under hur lång tid anser du att rödgröna politiker i Stockholm helt ska rösta nej till satsningar på kollektivtrafiken?

Den sista frågan är viktig - observera att det är du som säger att ni ska respektera resultatet. Något säger mig dock att ett sådant resultat inte alls skulle accepteras, utan att det istället skulle komma nya argument om skattehöjningar för att finansiera kollektivtrafik.

Nils sa...

Robert Leitz

1. Så du menar att förbifartens vara eller inte vara kommer ha en stark påverkan på Stockholm? Den kommer att kosta minst 27 miljarder vilket antingen går till förbifarten eller till kollektivtrafik. Vilket transportsätt som även i framtiden dominerar Stockholmsregionen ser jag som en ganska stor fråga.

2. Ja, det kan möjligtvis ses som grunden för en representativ demokrati. Men det innebär inte automatiskt att den är bättre bara för att den är 100 % representativ och 0 % deltagardemokrati. En blandning av båda dessa demokratiformer är sunt.

3. Frågan är inte om det är motorväg eller kollektivtrafik, frågan är om det är motorväg eller STORA satsningar på kollektivtrafik. Vi kommer inte kunna ha stora satsningar på båda områden. Det finns det knappast pengar till.

Johan Sjölander sa...

Tack för era kommenterar. Några reflektioner på dem:

Tomas. Nej det tror jag inte. Och förmodligen inte du heller ;-)

Robert Leitz.

1) Jag har två invändningar mot detta. Till att börja med håller jag inte riktigt med dig om din definition. Är inte säkert att de kommundelningar och annat vi brukar folkomrösta lokalt om verkligen är frågor som är så stora att de påverkar oss för generationer framåt. När det gäller att skiljelinjerna gått rakt igenom partierna vet jag inte heller om jag håller med om ska vara någon sorts absolut krav.

Men även om jag skulle hålla med om din definition; så tycker jag nog att just den här frågan faktiskt kvalar in. Ett motorvägsbygge av den här storleksordningen påverkar oss onekligen för generationer framåt, och det finns spänningar inom många partier.

2) Du har helt rätt (ska man vara petig så iof inte helt; den representativa demokratin bygger också på att de valda politikerna faktiskt får ett mandat att efter valet "fundera på hur de ska rösta" i olika frågor och att väljaren sedan förväntas avsätta honom eller henne om han röstat fel. Men det är mer en randanmärkning ;.).

Däremot, i sakfrågan, så förstår jag inte vad ditt resonemang har med saken att göra. Ett klart och tydlig besked måste väl vara att man ämnar följa ett folkomröstningsresultat? Mer bundet än så kan det väl knappast bli?

3) Nej, nu har du läst på lite slarvigt. Frågan är inte antingen motorväg eller kollektivtrafik, utan om en viss specifik väginvestering ska göras eller om de pengarna istället ska läggas på kollektivtrafik. Och en viss summa pengar kan faktiskt bara användas en gång.

Så du har helt rätt i din "farhåga"; även med ett "ja" till förbifart Stockholm så kommer rödgröna politiker vilja lägga mer på kollektivtrafiken än idag (samtidigt med folkomröstningen presenterades ju extra finansiering för att klara av spårväg syd, tunnelbana till karolinska och lite annat som borgarna inte orkat med, oavsett utgången på folkomröstningen). Däremot så blir det naturligtvis väldigt mycket mer och väldigt mycket snabbare om folkomröstningen säger att även förbifartspengarna ska läggas på detta.

Så vill du ha ett "nej" till satsningar på Stockholms kollektivtrafik så hjälper denna folkomröstning tyvärr föga. Då får du nog mer lita på den representativa demokratin och rösta på något borgerlig parti istället ; -)

Nils. Som du ser ovan så håller jag med dig om det mesta du skriver. Tack för din kommentar.