Jag får en känsla av avsked när jag läser forskningsminister Lars Leijonborgs artikel på DN-debatt idag (du hittar den här). Parat med en del mer eller mindre snygga slängar* mot oppositionen innehåller texten något av en önskelista där det stora numret är prioriterandet av en fri grundforskning framför sådan forskning som är mer direkt knuten till näringslivet och som därmed är mer omedelbart jobb- och tillväxtskapande.
Och det är möjligt att man ska se detta som regeringens linje. Men det är också möjligt att det snarare ska ses som en före detta liberal partiledares försök att formulera sitt eget politiska testamente. Tankarna går osökt till förre försvarsministern Odenberg och hans försök att värna det egna fögderiet i närkamp med finansminister Borg och resten av regeringen (kan tex tänka mig att näringsminister Olofsson kan ha en och annan synpunkt med i spelet här också).
Nåväl, bara en känsla. Den som lever får se.
* Höjdpunkten torde vara när han "anklagar" socialdemokratin för att inte vilja dra ner på antalet platser på högskolan. Mot en sådan svidande kritik är svårt att värja sig ... inte.
UPPDATERING: Inte bara Borg och Olofsson, även gentemot den egna partiledaren Björklund får Leijonborg stångas, påminner Sydsvenskan. Min känsla kanske inte var så tokig trots allt... SLUT PÅ UPPDATERING.
Läs även andra bloggares åsikter om Lars Leijonborg, politik, forskning, regeringen och annat intressant
1 kommentar:
I sak tror jag att Leijonborg har rätt då han påpekar underinvesteeringarna i fri & nyfikenhetsdriven forskning.
Sedan är det en annan sak om hans politik får denna effekt. Jag har mina dubier.
Det är ett annat kapitel att utvecklingen av Sverige är ett sorgligt försummat kapitel. Detta av båda de politiska blocken.
Hälsar
Rolf Wasén från Linköping
Skicka en kommentar