Vill bara dela med mig. Min akuta rotfyllning gick bra. Jag överlevde över en timme i tandläkarstolen. Tack till Folktandvården. Tack till min tandläkare. Tack till den som uppfann bedövningen.
Nu ska jag trösta mig med Anders Ehnmarks ”Maktens hemligheter” (en favorit som alltför länge saknats i bokhyllan och som alltid förtjänar en omläsning) som av en lycklig slump damp ner i brevlådan just idag. Och lyssna på några gamla The Cure-plattor som av en lika lycklig slump damp ner just idag de också (förstå att det blir första gången jag får lyssna på Pornography hemma sedan jag slängde ut LP-spelaren).
Och så ska jag vänta på att bedövningen släpper. Och låta bli att tänka att nästa tandläkarbesök är redan nästa onsdag. Önska mig lycka till…
Läs även andra bloggares åsikter om tandvård, tandvärk, rotfyllning, kultur, folktandvården och annat intressant
5 kommentarer:
Ja, ska man lyssna på The Cure så kan det vara vettigt att passa på medan man är bedövad...
/Johan, som inte vet vad som är värst av tandläkare och Robert Smiths poesi.
Johan: "Önska mig lycka till..."
Lycka till!
A-K
Johan:
svar ett:
"i whish i could just stop
i know another moment will break my heart
too many tears
too many times
too many years i've cried for you
it's always the same
wake up in the rain
head in pain
hung in shame
a different name
same old game
love in vain
and miles and miles and miles and miles and miles
away from home again..."
Sug på den utan bedövning, du (och om någon nu tyckte att det politiska samtalet nu närmade sig nästan obehgaligt aggresiva nivåer så ber jag naturligtvis om ursäkt).
Svar två - Är Johan Norberg informerad om din hädiska hållning (eller är det detta som skiljer den nyliberala från den mer konservativa grupperingen inom högern)?
AK - tackar!
Aaargh! Vogonpoesi!
Vad gäller Johan Norberg så är musiken hans svagaste gren. Hade hans böcker hetat "Till pandapoppens försvar" eller "När Depeche Mode byggde synthen" så hade vi aldrig hamnat på samma sida skranket...
Tack och lov att det finns bedövning och snälla tandläkare nu, även inom. Skräckexempel från barndomens folktandvård finns i minnet: A-K, sex år, bedövningsspruta som gjorde ont, borrning som gjorde ont (bedövningen tog inte), tårar som rann, tankläkare som inte tålde tårar, som sa: 'den här ungen kan jag inte göra mer med', tog fram tången och drog våldsamt ut tanden! Min arbetarfamilj bytte sedemera till privat tandvård och jag arbetade bort skräcken.
Skicka en kommentar