Två saker som ser ut som en tanke: I Arena redovisar Martin Aagard hur skattebefriade privata stiftelser som ska stötta forskning istället ägnar sig åt liberal opinionsbildning (via Morian.) På svenska dagbladets ledarsida hyllar Sofia Nerbrand privata bidragsgivare, lyfter fram den amerikanska modellen med avdragsgill välgörenhet och konstaterar att ”[m]in egen tidskrift, Neo, skulle inte heller kunna ges ut i nuvarande form utan filantroper.”
En tydligare illustration över varför krafter inom den svenska högern vill gå bort från en modell med offentligt stöd (genomskinligt, kan kritiseras, det går att ställa krav på mångfald och pluralism) till att rika människor själva ska få avgöra vad de vill stödja och på vilket sätt, är svår att tänka sig. Att leva på bidrag från privatpersoner är tydligen gott, men att leva på bidrag från det offentliga är av ondo.
Och visst finns det en avgörande skillnad. Staten ställer inte krav på att du ska tycka en viss sak för att stödja exempelvis en kulturtidskrift. De offentliga bidragen garanterar alltså ett mått av autonomi, som de privata inte gör. För inget hindrar en privat mecenat från att helt enkelt sluta ge pengar, och ingen kan i det läget ställa honom (eller henne) till svars för detta. Oavsett vilka bevekelsegrunderna är.
I förlängningen av Sofia Nerbrands visioner ligger alltså ett samhälle, där medborgarrätt i än högre utsträckning heter pengar. Vilket antagligen hennes bidragsgivare är fullt medvetna om, och belåtna med. Varför jag som medborgare skulle vara med och skattesubventionera det hela framstår dock som mer oklart. Framförallt som priset blir en nedmontering av möjligheterna för oss som inte har en hoper miljonärer bakom ryggen att göra våra röster hörda.
Andra bloggar om: Sofia Nerbrand, Arena. välgörenhet, privata bidrag, statliga bidrag, opinionsbildning, Neo, Ax:on Johnsons stiftelse, arena och annat intressant
10 kommentarer:
Förstår du verkligen inte skillnaden mellan en privat gåva och ett offentligt bidrag? I nuläget ger staten bidrag i mitt namn till socialistika kamp-tidsskrifter och massa religiöst tjafs som aktivt motarbetar min personliga frihet. Att ersätta det med ett system där jag ger pengar till det jag själv gillar verkar inte orimligt. Vad har det med rika människor att göra? SVT överlever ju på några kronor om dagen per prenumerant och det är Sverige främsta opinionsbildare (skrämmande men sant). Jag har varit "bidragsgivare" till Nerbrand och det gick bra på en alldeles normal Stockholms-lön. En hoper miljonärer säger du? Själva sitter ni med hela den samlade fackföreningsrörelsens resurser i ryggen men lyckas ändå inte driva en vettig tidning. Vems fel är det?
Det har väl visst med rika människor att göra i sin förlängning? I ett system där privata finansiärer övertar statens roll ökar givetvis möjligheten för kapitalstarka grupper att rikta samhällsdebatten och medialandskapet i en riktning som gynnar dem.
Varför hänger så många på den här tråkiga bloggen? Gå dit allt händer istället..:-)
http://www.anti-oppositionen.blogspot.com/
Fel om Axess TV
Den Arena-artikel som ligger till grund för ovanstående kommentar bygger, enligt en välvillig tolkning, på att tillgängliga källor tolkats ofullständigt. Årsredovisningarna för en stiftelse är fullt tillgängliga för alla som vill. De är inte hemliga. Skattefriheten för stiftelser innebär att stiftelsen inte är inkomstskatteskyldig för intäkter, givet att 75 % av avkastningen delas ut till det ändamål som är fastställt. Eftersom stiftelsen inte bedriver någon egen näringsverksamhet skall dock noteras att dessa intäkter till stiftelsen redan är beskattade en gång – för att kunna bli sådana vinstmedel som sedan förs till stiftelsen. Att främja vetenskapliga TV-program ligger i vårt fall väl i linje med dessa ändamål. Noteras skall dock att stiftelsen ger stöd till enskilda vetenskapliga program – och inte till kanalen som sådan. Omfattningen av anslag som använts till enskilda vetenskapliga TV-program uppgår till ca 4 Mkr. Axess TV är en investering och belastar därmed inte anslagsmedel hos Johnsonstiftelsen.
Kurt Almqvist
Vd, Ax: son Johnsons stiftelse
Fredde här. Förstår du verkligen inte skillnaden mellan bidrag eller avdrag? Eller är det enligt dig en obetydlig skilnad? Jag skulle gärna vilja att du förklarar dig.
Daniel, jag tycker att Filip svarar klockrent på din invändning. Så jag lämner det med det.
Jonas, kul att det ska hända grejer på din blogg. När börjar det?
Kurt Almqvist. Jag är lite osäker i vilken mån dina invändningar mot den artikel i Arena jag länkade till påverkar mitt resonemang (som ju egentligen mer riktar sig mot ledarkolumnen i dagens SvD.) Dessutom - den huvudsakliga kritiken i artiklen är ju den tydliga politiska tendensen i stiftelsens arbete.
Men, bara av intresse. Vilken typ av avkastning ger de investeringar som görs i TV-kanalen?
Och Fredde, hela mitt inlägg handlade just om skillanderna mellan olika sätt att finansiera exempelvis stöd till kulturtidskrifter. Där jag är för en modell som ger mer autonomi, där även åsiktsinriktningar som inte har starka kapitalintressen (i form av rika människor eller, för all del, mäktiga fackföreningar) ska kunna få utrymme. Vilket gör att en modell med bidrag är bättre än en som bygger på avdrag.
Sedan har jag inget emot att folk lägger pengar på vad de vill. Men varje krona vi sänker skatten med måste finansieras. Så gäller även utökade avdragstätter för denna typ av saker.
Fredde här. Jag tror att skillnaden oss emellan är att jag ser statens pengar som skattepengar som någon har slitit ihop för attt sedan bli berövad. Därför bör all offentlig verksamhet begränsas, tycker jag.
Du däremot tycker att lite miljoner till kulturtidskrifter är bara bra. För dig är staten en utjämnare av möjligheter.
Hej Fredde. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.
En del har slitit ihop sina pengar, ja. Andra sliter inte speciellt mycket eller har ett fett arv. Generaliseringar är meningslösa.
Skicka en kommentar