Andelen kvinnor ökar något i börsbolagens styrelser, upp till fortfarande skrämmande låga 19,3 procent. Ökningen sker främst i de små bolagen, de stora och mellanstora ligger still. I bolagens ledningar går utvecklingen dock åt andra hållet, där kan vi istället se en minskning (från 12 till 11,4 procent.) Det visar andra AP-fondens kartläggning, som redovisas i dagens DN.
Så trots de låga nivåerna (det är långt kvar till de dryga 45 procent kvinnor som sitter i de statliga bolagens styrelser, exempelvis) – ett försiktigt steg i rätt riktning alltså. Men även om det blir lite bättre, kan man alltså med goda skäl anta att svenskt näringsliv fortfarande i stort sitter fast i en olycklig kvotering av män där de mest kompetenta missas eller förbigås av den enkla orsaken att de är födda med fel kön.
Det mest kraftfulla vår nya regering gjort på detta område (förutom att vilja sälja ut de företag där representationen trots allt ser rätt bra ut, dvs) är att avsäga sig vapnet som hotet om en framtida kvoteringslagstiftning innebär. Jag tycker också att en kvotering vore en mycket olycklig sista utväg, men samtidigt går det inte att komma ifrån att de strukturer som skapar dagens situation är förödande och måste brytas ner. Om det då i slutändan krävs att vi bekämpar eld med eld (eller dagens informella kvotering med en formell), så må det enligt mig vara hänt.
Men, åter till det positiva. Det är talande att det är i de små bolagen ökningen sker. Vi får hoppas att denna trend håller i sig. Genom att bredda sin rekrytering skapar sig då dessa företag en konkurrensfördel gentemot de mer trögrörliga jättarna. Att svenskt näringsliv i framtiden inte har råd att mista kompetensen och kraften hos den halva av befolkningen som är kvinnor är nämligen inget att diskutera.
Frågan är bara hur lång tid det tar för dagens maktstruktrer att inse detta, och sedan att göra något åt saken. De män som i framtiden inte kommer att få plats lär nämligen göra sitt yttersta för att hindra en nödvändig och positiv utveckling. Och hittills verkar de lyckas rätt bra med den saken (även om dagens siffror som sagt, faktiskt var i grunden positiva).
Andra bloggar om: kvotering, bolagsstyrelser, könskvotering, ekonomi, politik och annat intressant
10 kommentarer:
Med kvotering minskas incitamentet till prestation. Därför är kvotering dåligt. Dessutom kommer det att uppstå situationer där en bättre man inte får tjänsten eftersom han kvoteras bort. Det är inte bra.
Precis. Därför är den informella kvotering av män som vi har idag så illa. Därför att massor av mindre kompetenta män idag innehar uppdrag som borde gått till mer kompetenta kvinnor.
Fredde här. Informell kvotering är inte kvotering. Den s.k. informella kvoteringen torde vara ett utslag av vem man känner, vem som känner till klädkoden, vem som är med i Rörelsen o.s.v.
Kvotering är ett system där staten (i detta fall) bestämmer vem som ska ha hand om mina pengar. Räcker det inte med att staten beskattar över 50%? Kan inte medborgarna (i detta fall aktieägarna) bestämma någonting själva? Finns det ingen gräns för socialisterna??
Fredde. Om det finns en massa män som utser varandra och därmed stänger kvinnorna ute ser jag inget problem med att staten går in och hjälper till litegranna. Även om jag håller med om att en formell kvotering vore en olycklig sista utväg.
Fredde här.Det är väl knappast så att staten ska hjälpa "litegranna" om det handlar om att utestänga vissa människor från 40% av platserna? Problemet med att kvotera in är ju att någon blir utkvoterad. Vad skulle du säga om att kvotera in 40% män till kvinnoförbundens styrelser, t.ex. moderaternas, låter inte det jämställt?
Med tanke på att männen idag utestänger kvinnorna från sisådär 80 procent av platserna ser jag inte de stora problemen. Tvärtom tror jag att hela Sverige skulle tjäna på att kompetensen höjdes genom en hårdare konkurens. Att de sämsta männen då får flytta på sig är inget jag gråter blod över.
Jämförelsen med ett kvinnoförbund haltar dock lite. En bättre parallell är väl till familjelivet, eller kvinnodominerade yrken inom exempelvis vården. Och där ser jag gärna att kvinnorna makrar lite på sig så att fler män får chansen.
Fredde här. Så du vill lagstifta om familjelivet, vem som byter blöjer o.s.v.? Det hoppas jag verkligen inte. Men åter till den fråga som jag faktiskt ställde på allvar, bör inte kvinnoförbunden kvotera in 40% män i sina styrelser?
Alltså Fredde, jag har inte uppfattat att svenska börsbolagsstyrelser är någon typ av "mansförbund". Tvärtom så uppfattar jag att de faktiskt är öppna för både män och kvinnor.
Ett kvinnoförbund bygger ju på att de bara organiserar kvinnor. Att vilja kvotera dem är lika begåvat som att vilja kvotera herrlandslaget i hockey.
Visst, det är lite kul att du jämför svenska börsbolagsstyrelser med ett kvinnoförbund, det erkännes (och det säger rätt mycket om hur det ser ut i samhället idag). Men jag vet inte om det för diskussionen framåt...
Alltså Fredde, jag har inte uppfattat att svenska börsbolagsstyrelser är någon typ av "mansförbund". Tvärtom så uppfattar jag att de faktiskt är öppna för både män och kvinnor.
Ett kvinnoförbund bygger ju på att de bara organiserar kvinnor. Att vilja kvotera dem är lika begåvat som att vilja kvotera herrlandslaget i hockey.
Visst, det är lite kul att du jämför svenska börsbolagsstyrelser med ett kvinnoförbund, det erkännes (och det säger rätt mycket om hur det ser ut i samhället idag). Men jag vet inte om det för diskussionen framåt...
Jag tycker också det är synd att inte fler kvinnor sitter i styrelser (vilket beror på att de väljer andra utbildningar, att de inte vill, att de inte ingår i rätt sociala sammanhang och ibland säkert på att de diskrimineras). Men på sikt hoppas jag att kvinnor i högre grad väljer toppkarriärer och att man i högre grad släpper in dem.
Förstår dock inte vitsen med kvotering. Hur ska man kunna skapa varaktig jämställdhet om pappa staten måste vara med och "fixa till"? Kontraproduktivt.
Skicka en kommentar