Alla ni som läser politiska bloggar vet vem socialdemokraten Joel Malmqvist är. För en tid sedan valde han att bryta ny mark och annonserade sin kandidatur till ordförande för det socialdemokratiska studentförbundet öppet på nätet . Han beskrev vad han ville med förbundet, och hur han såg på uppdraget. I ett klimat där man annars lätt för intrycket att alla säger nej fram till dess att det står skrivet i sten att man faktiskt kommer att bli vald tror jag många upplevde Joels öppenhet som befriande.
Men Joels kandidatur tog ett abrupt slut när hans egen hemförening; uppsalaklubben Laboremus, efter en (som jag förstått det ganska jämn) omröstning valde att förorda någon annan. Eftersom Malmqvist hade förbundit sig för att följa klubbens linje stod han efter detta inte längre till förfogande. Så nu finns det såvitt jag kan förstå det bara en kandidat till ordförande för socialdemokratiska studentförbundet, och det är inte Joel Malmqvist.
Själv är jag medlem i den socialdemokratiska studentklubben i Stockholm, SSK. Men det var i ärlighetens namn rätt länge sedan jag var aktiv där. Så jag har egentligen inga synpunkter på vem det blir som leder förbundet i framtiden. Eftersom jag vet vem Joel är och tycker han har både integritet och intelligens hade jag gärna sett honom på platsen, men som sagt, det är egentligen inte längre min sak att avgöra.
Däremot finns det en demokratisk problematik i det som har hänt som jag tycker är värd att ta på allvar. Göteborgssossen Alexander Sofroniou lyfter detta på sin blogg, när han konstaterar att Joels (och Laboremus) beslut faktiskt i praktiken hindrar honom som göteborgare från att välja den kandidat han skulle vilja ha sett. Om man vill dra det till sin spets kan man säga att Malmqvists kandidatur som började i maximal öppenhet slutade på ett internt medlemsmöte, där bara en bråkdel av förbundets medlemmar hade närvaro- och rösträtt.
Det paradoxala kan nu uppstå, att vi eventuellt har en ordförandekandidat som vill ha jobbet och som har en majoritet av förbundet bakom sig men som ändå inte kommer att bli vald. Jag vet nu inte om det är så, kanske hade någon annan blivit vald även om Joel fortsatt kandidera. Men det kommer vi i sådana fall aldrig att få veta.
Eftersom Joel Malmqvist vad jag har förstått det inför nomineringsmötet i Laboremus sa att han lovade att följa klubbens beslut, fanns det naturligtvis inga alternativ till att också göra det även efter att klubban fallit i bordet. Så i den meningen är den tillbakadragna kandidaturen fullt logisk.
Men frågan är ju egentligen om det var rätt att göra den typen av utfästelser till att börja med. Och där måste jag säga att jag känner mig tveksam. Jag kan respektera om det är så att Joel känner att han inte klarar av uppdraget utan sin hemklubbs helhjärtade stöd i ryggen. Ett ordförandeskap handlar faktiskt bara i det lilla om att bli vald, den stora utmaningen är att sedan klara av jobbet också. Om det däremot bara handlar om lojalitet måste man faktiskt ställa sig frågan till vem denna lojalitet riktar sig.
En omröstning på ett möte i en enskild klubb, eller till alla förbundets medlemmar från norr till söder. Där är jag inte säker på att jag tycker att Malmqvist har gjort det rätta valet.
(Men, från den ljusa sidan. Detta innebär ju med största sannolikhet att han kommer att ha mer tid att blogga istället för att ägna sig åt interna studentförbundsting. Och det är ju bra för alla oss andra…)
Andra bloggar om: Joel Malmqvist, socialdemokratiska studentförbundet, politik, demokrati och annat intressant
9 kommentarer:
Den demokratiska problematiken kan jag då rakt inte förstå. Beslutet att inte kandidera var ju såvitt man kan förstå Joels eget. Bekymmersamt hade det väl varit om det föregåtts av otillbörliga påtryckningar.
Naturligtvis har var och en rätt att beklaga Joels beslut, och visst är en han en skicklig politiker, men då bör man göra det på grund av hans meriter och inte hänvisa till ickebefintliga demokratiska underskott.
Nej Daniel, nu tycker jag att du gör det lite väl enkelt för dig. Vill börja med att påpeka att mitt inlägg egentligen inte har med årets ordförandeval i studentförbundet att göra - den frågan är såvitt jag kan förstå det redan avgjord. Den avgjordes på ett klubbmöte i Laboremus.
Och detta tycker jag är något av ett problem. Jag tycker nämligen exempelvis att LSSK, SSK eller någon annan av förbundets klubbar har lika legitima intressen i vem som blir studenförbundsordförande som den (förvisso hedervärda, naturligtvis) uppsalaklubben.
Men visst. Formellt sett har inga fel begåtts. Och det blir säkert bra som det blir. Men för framtiden tycker jag det kan vara av intresse att diskutera vilken "förfoganderätt" klubbarna har över sina medlemmar och deras kanditurer.
Jag ser nog inget konstigt eller tveksamt i att en person avstår sin kandidatur efter att ha förlorat en omröstning. Men är det så att det i Laboremus finns en (o)skriven regel om att så skall ske kanske saken kommer i annan dager. Är så fallet?
Sedan hade det naturligtvis varit fritt fram för andra klubbar att nominera vem som helst. Och det hade väl också varit OK. Eller?
"Sedan hade det naturligtvis varit fritt fram för andra klubbar att nominera vem som helst. Och det hade väl också varit OK. Eller?"
Jo. Fast problemet är ju att Joel inte längre står till förfogande (det som Alexander beskriver i sitt inlägg som jag länkar till ovan.) Då spelar det ju ingen roll hur andra nominerar. Mina möjligheter som SSK:are att få Joel till min förbundsordförande blir alltså obefintliga.
Men visst är detta helt och fullt Joels eget beslut. Det ifrågasätter jag inte. Däremot ifrågasätter jag själva beslutet.
Men vari ligger då demokratiproblemet? Ett högst frivilligt beslut av avstå från en kandidatur kan väl knappast sägas vara odemokratiskt?
Jag ser problemet som såhär:
1) Joel har sagt sig vara redo att bli ordförande
2) det är fullt möjligt att han skulle kunna ha stöd hos majortieten i förbundet för detta
3) han kommer ändå inte att bli ordförande, eftersom han själv valt att villkora sin kandidatur på ett sätt som jag tycker är tveksamt.
Ungefär så.
Då skulle man möjligen med andra ord (och litet tillspetsat) kunna säga det således är Joel själv som är odemokratisk :)
PS Jag vill understryka att jag inte har något negativt att säga om Joel Malmqvist. Han är en tillgång för socialdemokratin, och jag läser hans blogg med stor behållning! DS
Problemet med skuggbudgeten, är att den bara visar en skugga av sossarnas ekonomiska politik som var orsaken till att man valde borgarna.
Känns som ett skämt. Dom får väl lite på missnöjesröster antar jag...
Skicka en kommentar