Arbetslinjen ska gälla. Ansvaret för barnen måste tas av bägge föräldrarna. En kraftfull föräldraförsäkring, kombinerad med en bra förskola som möjliggör kombinationen yrkes- och familjeliv. Så enkelt kan grunden i vad som borde vara en modern familjepolitik sammanfattas. Och det är också utifrån dessa grundtankar Mona Sahlin tillsammans med Tomas Eneroth och Marie Granlund idag på SvD:s Brännpunkt sträcker ut en hand över blockgränserna, naturligtvis i hopp om att marginalisera framförallt kristdemokraterna i dessa frågor.
Fokus i artikeln är på många sätt att stoppa vårdnadsbidraget. Och det budskapet borde kunna klinga rätt väl både hos moderna jämställdhetsengagerade folkpartister (som ser vilken kvinnofälla ett sådant system är) och ekonomiskt sinnade moderater (som faktiskt tycker det är bättre om människor jobbar än om de lever på bidrag, även om de är kvinnor). Samtidigt får inte detta fokus på att stoppa ett visst förslag skymma de konstruktiva delar artikeln också innehåller.
Jag tycker exempelvis att det är intressant att Sahlin och medförfattarna med detta säger sig beredda att pröva de moderata idéerna på en jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen, istället för att som diskussionen tidigare sett ut mest fundera över olika sorter av kvotering. En blocköverskridande samsyn gällande hur föräldraförsäkringen ska se ut vore också i grunden någonting gott.
Jag skulle nu inte vara alltför optimistisk inför möjligheterna att få till stånd en sådan överenskommelse – trots att det antagligen finns ett brett parlamentariskt stöd för den grundsyn Sahlin ger uttryck för. Men det är ett hedervärt försök. Även om en och annan kristdemokrat eventuellt tycker att det hela är mindre lustigt.
UPPDATERING: Föga förvånande nobbar alliansen Mona Sahlins invit (se tex SvD här.) Den interna sammanhållningen är viktigare än att åstadkomma en förnuftig familjepolitik. Och svenskarna kommer att få ytterligare ett bidrag, när vi egentligen behöver fler i arbete. Så kan det gå. SLUT PÅ UPPDATERING.
Andra bloggar om: politik, familjepolitik, mona sahlin, kristdemokraterna, vårdnadsbidrag, föräldraförsäkring, jämställdhet, arbetslinjen och annat intressant
21 kommentarer:
Alla familjer ska ha en möjlighet att välja själva. Barnen behöver passning när föräldrarna arbetar. Vem kan vara bättre än mamma eller pappa? Om de trivs med det. Finns ingen valmöjlighet så lever vi i en diktaturstat. Vilken ångest bara tanken ger!!
I SvD 20 maj upprepar Mona m fl vad hon framförde i den första TV-debatten mellan Reinfeldt o Mona Sahlin, där hon sade: Om Alliansen skrotar förslaget om vårdnadsbidrag, så ställer vi upp på förslaget om Jämställdhetsbonus. Då skulle vi få en verkligt modern familjepolitik.
Reinfeldt svarade: Jag har ju kompisar i regeringen att ta hänsyn till och vårdnadsbidraget är ju litet, 3000 kr i månaden under kort tid. Därmed menade han, att han inte själv var tänd på förslaget och att det ju var ett så litet stöd, att det inte nämnvärt skulle ändra familjepolitikens tvång.
Tänk om vi i stället hade fått höra Reinfeldt säga så här: Nu är det så, att den socialistiska familjepolitiken i landet under många år har inneburit en i ett fritt land otillbörlig styrning av människors liv och val i klar konflikt med några viktiga mänskliga rättigheter för föräldrars val av vård och fostran av sina barn. Alliansen kommer nu gradvis att arbeta för att avskaffa sådan politisk styrning genom att låta familjer behålla mer av sina pengar så att de klarar sin försörjningsbörda, och skattepengarna till stöd och subventioner för barnens vård kommer att fördelas lika per barn och inte efter omsorgsform. En modern familjepolitik måste respektera människors fria val och mänskliga rättigheter och inse familjens betydelse. Det får aldrig vara modernt att ytterligare förnedra människor med fler pekpinnar och ekonomisk belöning eller bestraffning utifrån vad vi politiker tycker.
Ett sådant svar hade varit naturligt från en liberal politiker. Men det fick vi alltså inte höra från Reinfeldt, som därmed missade ytterligare ett tillfälle att bryta upp åratals socialistisk indoktrinering i vårt land.
Kvotering låter ju teoretiskt som det alltid skulle inskränka friheten, men det är inte alltid i praktiken som valfrihet minskar med kvotering. Kvotering kan ibland göra att individer, företag mm måste börja tänka och arbeta på ett annat sätt vilket gör att människor som tidigare inte haft så mycket inflytande får större valfrihet. Man ska komma ihåg att frihet i teorin inte är samma sak som frihet i praktiken.
Los Angeles Times hade helt rätt då man på 80-talet skrev "The Swedish Model is Dead". Artikeln stämde mycket bra in på situationen i Sverige då.
Nu då jag är tillbaka i Sverige kan jag konstatera att den Svenska Modellen må fortfarande finnas lite vid liv ännu men vore bättre som död så folket kan börja om på ny kula.
Läste idag i Metro hur bara 15% av svenska ungdomarna anser landet utvecklas positiv riktning, medans som exempel 65% av Indiska ungdomar anser deras samhälle blir bara bättre och bättre.
Detta är alltså resultatet av socialisternas politik som påtvingats svenska folket i årtionden. Mona Sahlin gör en fruktansvärd otjänst till alla i samhället och speciellt då barn och ungdomar då hon propagerar för fortsatt socialistisk politik.
John Olsson
Fredde här. Jag föreslår sambeskattning och barnavdrag.
Har man inte avdrag på skatten för alla familjemedlemmar i Sverige?
a-k; VA? sen när?
Jag frågar för jag bor inte i Sverige och vet inte. Ditt svar gav mig inte mycket.
svaret är ´nej
Sedan Kjell olof feldt blev finansminister har det inte varit mycket bevänt med socialism i sverige, eller ens den svenska modellen.
Om ett dygn är jag i Norge. Ska bli intressant att arbeta i ett land som går åt rätt håll. Ett land med ett centerparti som förstår vad som är landsbyggdens bästa - och inte leds av en stureplans maffia...
Tack, anonym. :)
Egentligen menar jag att du (ofrivilligt) formulerar svaret redan i din fråga:
'enas om en bra familjepolitik'
Vad f_n skall olika människor behöva enas med andra, och tom med andra politker, om hur dom vill ordna det i sina familjer!? Där har du både problemets orsak, och en antydan om svaret.
Vad politikerna har för mål med enskilda familjers sätt att göra sina val i livet borde va en så uppenbart felställd fråga att den som ens tänker i dom banorna borde bli röd av skam när detta påtalas!
Folk skaffar inte barn, ingen skaffar barn, för att uppfylla politikers behov av nya skattebetalare eller uppfylla deras diverse behov av social ingenjörskonst! Punkt! Fattar man inte det har man inget att göra i samhälsdebatt. Då är man bara klåfingring kleptokrat och besserwisser.
Och omvänt, de som ändå ständigt vill vara inne och fingra på hur enskilda familjer skall bete sig runt köksbordet, är de politiker som är saämst skickade även i andra sammanhang.
Jonas; att politiker ska enas om familjePOLITIKEN är inte samma sak som att politiker ska enas om hur familjer ska leva sina liv. Det förstår du också om du tar tio andetag och lugnar ner dig (om sedan en skammens rodnad då smyger sig upp över dina kinder, får vara upp till dig.)
Exempelvis är det politiker som beslutar om vilka bidrag dina och mina skattepengar ska användas till att betala ut. Och här finns det ett bidrag jag tycker att vi borde få slippa.
Hur du kan hävda att människornas frihet är beroende av ytterligare ett bidrag går mig förbi. Men visst, ta striden där om du vill.
Johan, jag brukar andas ganska lugnt, tack!
Och jag syftade precis på det du försvarar. Dagis är ett gigantiskt bidrag, cirkus 150ooo kr/år och barn. Men det delas ut selektivt. Dvs inte till barnen, utan till vissa föräldrar, och inte sällan i ett typiskt planekonomiskt kösystem.
Om du hävdar att denna konstruktion inte är att peta i enskildas familjeval har du inte fattat mycket. Politik handlar ju per definition om att styra folk, dvs att få dom göra andra saker, konsumera andra varor och tjänster än dom själva skulle ha valt i ett fritt system, att betala andra priser än de själva finner acceptabla. Har detta verkligen ungått dig?
Om vi vänder på frågan: Skulle du tycka det var OK om varje barn från ålder 1.5-6 år fick med sig 150ooo kr/år för föräldrarna att göra vad dom ville med? Tex handla kommunala dagisplatser? Eller bilda kooperativ, eller förlänga tiden hemma? Dvs lika för alla barn?
Eller menar du att politiken utöver att peta i människors privata liv, dessutom skall göra godtyckligt, dvs utan att utbetalningarna bara tillfaller vissa, och dessutom på ett vis som för den enskilde kan te sig ffullständigt slumpmässigt?
Men att samhället underlättar kombinationen familje- och arbetsliv gör vi ju för att alla tjänar på det. Nationens viktigaste tillgång är människornas vilja till arbete, du vet.
Och människor som sätter sina barn på förskolan gör ju det för att de ska kunna jobba, betala skatt och bidra till samhällsuppbyggnaden. Att detta är en lyckad modell visas ju också av att fler och fler länder tar efter den svenska (tyskland, storbritannien, spanien tex.)
Om människor inte vill jobba står det dem fritt att låta bli. Varför samhället ska subventionera det hela är faktiskt en smula mystiskt.
Ja, så tänker en samhällsplanerare om en familj som har skaffat barn. Vad är bäst för samhället att dom gör, och barnen kommer ju också att behövas i samma samhälle ...
Det var ju det som var min poäng, Johan!
Men Jonas, i sådana fall. Varför ska bara barnföräldrar få stanna hemma. Varför inte alla? Varför ska staten avgöra att just du måste jobba och ha dig. Är det inte vettigare att införa medborgarlön för alla då? Så får vi maximal frihet.
Jag tycker det "vårdnadsbidrag" vi har - i form av en mycket generös föräldraförsäkring, tack så mycket - är alldeles fullgott vad gäller att vi gemensamt ska se till att alla har möjlighet att stanna hemma med barnen. Därutöver tycker jag att det är viktigt att människor som vill jobba inte ska hindras från det - därför är jag för en utbyggd förskola (som dessutom har en hel del förträffliga pedagogiska poänger.)
Men jag blir faktiskt lite förvirrad när människor som annars brukar inta rätt liberala ståndpunkter plötsligt börjar försvara att människor ska erbjudas en långsiktig bidragsförsörjning istället för möjligheter till yrkesarbete, och att detta skulle handla om frihet.
Det är iof välkommet att högern i och med detta överger sin lite primitiva syn på "bidragsberoende" och negativ frihet. Men det är trist att det blir så fel när man väl gör det.
Ibland begriper jag inte hur du tänker, Johan.
Du har nu talat dig varm för i flera inlägg om hur gigantiska skattemedel och andra styrinstrument skall riktas till barnfamiljer i syfte att få dom att göra val som är 'bra för samhället' (och som du också visar, göra det väldigt svårt att göra andra val)
Men du inleder ditt första inlägg till mig med att det inte handlar om att "politiker ska enas om hur familjer ska leva sina liv"
Två fullständigt disjunkta utsagor!
Hela ditt sista inlägg handlar om ett politiskt von-oben perspektiv ('få stanna hemma', 'medborgarlön', 'vi gemensamt ska se till att alla ..', 'att människor som vill jobba inte ska hindras', 'erbjudas långsiktig bidragsförsörjning' 'erbjudas .. möjligheter till yrkesarbete, 'högern[s] .. primitiva syn på "bidragsberoende" och negativ frihet', 'trist att det blir så fel ')
Allt detta är snömos, Johan. Antingen vill man tvinga folk att göra saker mot deras vilja, och då måste det tills tvångsmetoder, ekonomiska eller andra, för att få dom dit. Där tycks du befinna dig, tillsammans med en hel del andra sossar och kvoterare. Och där befinner sig också Sverige, och många andra 'välfärdsstater' som har uppenbara (självförvållade)problem med barnafödande.
Eller så inser man att familjen är något som inte angår politikerna (det du felaktigt kallar 'samhället') och ser till göra politiken så neutral som möjligt. Vilket inte är lätt från rådande läge.
Men hela din post handlar ju om att dessutom använda familjepolitiken för partistrategiska syften. Något som är än mer osmakligt än alla iviriga styrambitionerna som redan finns inbyggda ...
Jonas, det är uppenbart att du inte begriper vad jag säger. Men ok då, vi tar det en gång till.
Politiker fattar beslut om en politik. Denna politik skapar sedan förutsättningar för människorna i vårt land. Att politiker enas om en politik innebär inte att politikerna enas om hur varenda familj ska leva sina liv, bara att de enas om de förutsättningarna. Även det du förespråkar är en familjePOLITK, bara att du inte låtsas om det. Att påstå - vilket du gör - att jag vill att politikerna ska enas om hur du vill leva ditt liv, bara för att jag hävdar att det vore bra att enas om en politik, är helt enkelt en felaktig argumentation från din sida. Slarvigt, medvetet eller omedvetet.
Sedan måste vi fråga oss - politiskt - vad vi bör göra tillsammans. Jag tycker det är bra om vi tillsammans skapar förutsättningar att kombinera arbete och familj. Det är detta du kallar att "styra" familjerna. Och visst har du rätt, jag tycker - precis som jag inledde mitt inlägg - att arbetslinjen ska gälla. Det är bra om samhället - och politiken - uppmuntrar till arbete.
Och detta må vara kontroversiellt. Men jag upplever ändå att de flesta är överens om denna grundsats. Om du inte delar den, så upprepar jag min fråga som du inte svarade på: varför inte införa medborgarlön då? Varför ska inte alla få välja bort förvärvsrabetet och istället bli finansierade av staten?
För jag blir fakiskt inte klok på vad du tycker.
- Tycker du att arbetslinjen ska gälla?
- Tycker du att det är bra att människor lever på bidrag?
- Är det att styra människor att INTE ge dem ett bidrag för att inte jobba?
Vore tacksam om du svarade på dessa tre frågor, för den fortsatta diskussionen.
Fredde har. Uppenbarligen gar det INTE att enas.
Arbetslinje 1. Alla ska tvingas arbeta. Har nagon mycket pengar sa skattas han sa att han maste arbeta anda.
Arbetslinje 2. De som behover medel till sin forsorjning maste arbeta eller svalta.
Här var det hett!!
Skulle bara vilja säga att jag gärna hade varit hemma längre med mina barn. Jag jobbar på dagis (så jag är ingen "dagis-hatare), men vet att tiden går så fort och rätt vad det är så är barnen stora och utflugna. Det är några futtiga år i en människas liv då man har små barn. Men det är sååå svårt att leva på havregröt varje dag. Äta bör man ... Vi är inte höginkomstagare någon av oss, men vi har försökt att dra ut länge på föräldrapengen så att vi sluppit lämna barnen så tidigt. Men man förlorar ju om man tar ut pengen efter barnets tvåårsdag... sjukpeninggrundande inkomsten... Visst är det ganska styrt? Det rör ju sig inte om hur många år som helst... ett eller två... Det hade underlättat med 3000 kr extra i månaden - ja, förutom extraknäcket...
Skicka en kommentar