Först två mindre saker om gårdagens schlagerfestival. Serbien vann för att de hade den bästa låten, och Sverige floppade för att vårt bidrag var för dåligt. För The Ark är en alldeles utmärkt grupp som har förmågan att skriva ihop alldeles fantastiska små popdängor – men ”The Worrying Kind” var inte en av dem. Trots att jag är en inbiten Bowie-fan (under en period i mitt liv kunde jag inte somna utan att ha lyssnat igenom åtminstone a-sidan av Hunky Dory) hade jag faktiskt svårt att se de riktigt musikaliska poängerna i detta. Helt uppenbart var att de tre minuter Ola Salo och kompani hade till sitt förfogande på scen med låten inte räckte till att göra något som helst intryck på andra än de redan frälsta.
Sedan över till den stora diskussionen: Hur ska man förhålla sig till östländerna och deras inbördes röstande. Som politiskt korrekt är det naturligtvis lätt att vifta bort hela resonemanget. Det starkaste argumentet där är väl i sådana fall att Finland faktiskt vann förra året, så det verkar helt enkelt vara lite överdrivet att prata om en total östdominans. Och detta kan jag hålla med om.
Men sedan finns också några betydligt svagare invändningar. Ett sådant är att detta att rösta på sina grannar inte är ett specifikt fenomen för öststaterna, alla gör det – inte minst vi svenskar. Och det är alldeles riktigt. Men har naturligtvis ingenting med saken att göra. För det intressanta här är väl inte att detta sker, utan vilka effekter det får. Om tendensen att rösta på sina grannar får till effekt att festivalen för all framtid kommer att domineras av öststater är det väl en klen tröst att vi också kommer att ha eviga tolvor från Finland och Norge oavsett vad skit vi själva väljer att skicka dit?
En fortsättning på det argumentet är att denna grannröstning också är full naturlig. Och det är möjligt att detta också stämmer. Det går säkert att hitta både legitima (att länder som ligger nära varandra också ligger närmare i musiksmak) som mindre legitima (att det har mer med nationalistiska överväganden och fördomar att göra) skäl för att det är på det sättet. Men återigen – vad har det med saken att göra? Att någonting är begripligt eller till och med naturligt innebär väl inte med nödvändighet att det är bra?
Nej, jag tror att det är läge att erkänna att något faktiskt har hänt i Europa i och med sovjetunionens fall. Vi i väst kan inte sitta och antigen förneka eller fördöma det som händer. Istället handlar det om att acceptera och hantera. Och då kan det vara värt att titta in vad Erik Laakso konstaterar på sin blogg efter att ha tittat lite på statistiken – det var faktiskt inte öst som förde Serbien till segern, det var lika mycket väst. Och det är hoppingivande eftersom det säger oss att det fortfarande är vår, gemensamma, festival det handlar om.
I år vann den bästa låten. Jag hoppas att det kommer att vara så i framtiden också. Men omröstningar i schalgerfestivaler är - precis som det alltid har varit – fortfarande en balansgång mellan musik och politik. När kartan ändras förändras därför också förutsättningarna.
Vi måste helt enkelt inse att vi har det tuffare att slå oss fram nu när tyngdpunkten i festivalen förskjutits österut. Och det är faktiskt bara larvigt att försöka förneka den saken. Även om man sedan handen på hjärtat måste säga att den stora östdominansen under gårdagskvällen inte gällde själva poängtalen, utan faktiskt kvaliteten på bidragen – bara bokstäverna UK får mig att rysa i hela kroppen och vilja emigrera österut så fort som möjligt…
Andra bloggar om: eurovision song contest, schalgerfestival, melodifestivlaen, musik, kultur, politik, europa, underhållning och annat intressant
Mer om detta läser du här, här, här, här, här och här,
5 kommentarer:
Eftersom nu inte vissa nordiska länder kan acceptera att få en dålig placering så kan ju de tre nordiska länderna Sverige,Finland och Norge starta en egen festival och då kommer man ju som sämst trea ha ha ...
SideShow Surfer
Håller till viss del med dig, vinnarlåten var bra och UK var usla, men var Ukraina så mycket bättre än UK? Öst är öst och väst är väst... och aldrig mötas de två, bara på ESC! :)
En liten modifikation: man röstar inte på varandra, man röstar på SIG SJÄLV. Utspridda ryssar röstar på Ryssland, Turkiska immigranter röstar på Turkiet och Serber från Kroatien, Slovenien osv, röstar på sig själva. Det är de utspridda nationerna som fördärvar röstningen. I detta sammanhang är det intressant att fråga, vem röstar på Sverige, är det infödda danskar, norrmän eller är det invandrade svenskar ?
Jag älskar Eurovision Song Contest och har sett de flesta sedan slutet av 50-talet. Förra årets festival var en av de bästa någonsin - i år mer medelmåttigt. Jag tycker följande bör ändras:
- ALLA ska kvala. Bara för att Serbien var bäst i år behöver inte nästa års bidrag få förtur.
-Man bör även få rösta på sitt eget land. Varför fick Litauen 12 poäng från Irland - ju därför att halva litausika befolkningen arbetar där och röstade på sitt hemland.
- Svenska medier måste sluta upp att se detta som ett ishocke-VM där det är landsförräderi att inte hålla på det egna landets bidrag. "May the best win". Det är pinsamt att höra TV-kommentatoerna som tro att det enda vi är intresserade av är the Ark och om något lands hårfrisörskas kusin har varit i Sverige....
Som din mest schlagerintresserade vän kan jag givetvis inte hålla mig ifrån en längre kommentar... Du har givetvis helt rätt i att Serbien hade den bästa låten. Det insåg ju svenskarna i gemen också (om man bortser från grann-12:an till finnarna). Ett intressant faktum som inte uppmärksammats är att svenskarna själva - trots den brutala kompisröstningen på nordiska grannländer - gav mer poäng till östländer än till västländer i både semifinalen och finalen! Öst var helt enkelt bäst i år.
Diskussionen om "grannröstning" förtjänar också att nyanseras en smula. Det finns, som någon har påpekat här ovanför, också en "diasporaröstning". Det var knappast esterna i Estland som gav Ryssland tolvan i lördags, utan den stora ryska minoriteten. Att Turkiet snittat på 11 poäng från Tyskland de fyra senaste åren har gissningsvis samma förklaring...
Men visst finns också en tendens att tycka bättre om låtar från länder som man har mer gemensamt med. Som du påpekar är de nordiska länderna bra på det - man kan faktiskt med fog hävda att vi är bäst. De fem nordiska länderna gav Sverige och Finland 47 poäng. De sex länderna i ex-jugoslavien gav de fyra ex-jugoslaviska finalisterna 53 poäng...
Det som möjligen skulle kunna vara ett problem med denna närhets- och diasporaröstning är ju dock som du skriver att vissa länder gynnas mer än andra. Framförallt då de många slaviska länderna samt Turkiet. Min övertygelse är dock att det på sin höjd innebär att man får lite bättre placeringar på mittfältet med en medelmåttig låt. För att VINNA måste man däremot få poäng i alla läger. Det var det som Serbien lyckades med i år. Det är riktigt att man vunnit även om bara Västeuropas röster räknats. (Faktum är att 8 av de 10 främsta även med detta upplägg hade kommit från Östeuropa.)
En möjlig förklaring skulle ju kunna vara att Västeuropa generellt är frikostigare med att rösta på Öst än tvärtom. Men tittar man på tidigare års resultat ser man att det knappast är fallet.
Förra året var det Finland som fick poäng i alla läger. Carola fixade då en femteplats för Sverige med poäng från samtliga östländer utom Bulgarien.
Och 2005 var det Grekland och Malta som slogs om förstaplatsen - knappast länder med många fysiska eller språkliga grannar i varken Öst eller Väst. Och det ständigt superpopulära landet Israel kom då dessutom fyra med en låt som till stor del var på hebreiska...
Så det är trots allt knappast bara en tävling om att ha flest grannar eller utvandrare. Bäst låt vinner. Oftast.
/Alex
Skicka en kommentar