Svenska dagbladets ledarsida ifrågasätter idag den socialdemokratiska retoriken, när det gäller skattepolitikens fördelningspolitiska effekter i allmänhet och frågan om vi är på väg att införa plattskatt i synnerhet. Och vid en ytlig påläsning kan det faktiskt tyckas som att PJ Anders Linder har alldeles rätt. Inte har vi i Sverige infört någon plattskatt, ens efter den borgerliga regeringens senaste habrovinker. Så länge vi har en statlig inkomstskatt behåller ju skatteskalan sitt progressiva inslag.
Men när man tittar närmare på Linders artikel så börjar frågetecknen hopa sig. Till att börja med om vad det är ledande socialdemokrater faktiskt säger. Säger Nuder, Ulvskog och Sahlin att den borgerliga regeringen har infört plattskatt? Och svaret på den frågan är nej. Vad de säger är att exempelvis avskaffandet av förmögenhetsskatten urholkar det progressiva inslagen i skattesystemen, och ska vi sedan ta bort även värnskatten så är det steg på vägen mot ett system med en platt skatteskala.
Och man kan alltid ifrågasätta den typen av sluttande plan-argument. Det är precis som när borgerliga ideologer kritiserar väfärdsstaten utifrån någon sorts vägen till träldom-analys, eller när en skattehöjning möts med ”var ska det här sluta – hundra procent skatt eller”? Att varna för en utveckling som finns i tangentens riktning är – och där håller jag med Linder –alltså någonting man ska vara försiktig med. Men att hävda att det är lögn? Nej, då förlorar faktiskt orden sin mening,
Dessutom är merparten av Linders artikel ett försvarstal för det rättvisa även med ett system med plattskatt. Han tar upp både arbetsgivaravgifterna och kommunskatten och visar att den som tjänar mer faktiskt också betalar mer skatt, även i dessa system. Och det är ju alldeles riktigt. Men alternativet är ju ett progressivt system; där låginkomsttagaren betalar relativt sett mindre, och höginkomsttagaren relativt mer.
Ett sympatiskt drag i den borgerliga argumentationen inför detta val var hållningen att det var framförallt låg- och medelinkomsttagarna som skulle få del av skattesänkningarna. Alltså precis det motsatta till ett mer platt skattesystem. När budskapet sedan omvandlas till regeringspolitik visar det sig att det blir tvärtom; det är de rika som tjänar mest (något som till och med vår moderate finansminister uttryckt bekymmer över).
Detta kritiseras av den socialdemokratiska oppositionen. Och i detta gör den helt rätt. Sedan kan man diskutera användandet av enskilda ord. Men att utifrån detta dra slutsatsen att den socialdemokratiska kritiken av fördelningsprofilen i regeringens politik är uppåt väggarna eller ens felaktig, det låter sig faktiskt inte göras.
Andra bloggar om: politik, skatter. plattskatt, PJ Anders Linder, Mona Sahlin, Pär Nuder, Marita Ulvskog, socialdemokrati, fördelningspolitik och annat intressant
20 kommentarer:
Det finns tre nivåer av skatter:
1: Platt skatt: du betalar lika mycket oavsett hur mycket du har.
2: Relativ skatt: du betalar mer om du har mer, men lika stor andel av vad du har.
3: Progressiv skatt: Du betalar en större andel av vad du har, om du har mycket.
Vårt inkomstskattesystem är i princip realtivt, med vissa inslag av progressivitet (tex statlig skatt och jobbavdraget). Det skulle krävas en total omvändning för att införa platt skatt.
Att hota med att vi ändå är på väg dit är kanske inte lögn, men det är oärligt.
Per, jag tror att i den allmänna debatten så brukar man sätta likhetstecken mellan det du kallar ett och två ovan. Det vill säga med platt skatt avses vad du kallar relativ skatt, alltså alla betalar samma procentsats. Det är så både PA Anders Linder, jag och de ledande socialdemokraterna ovan använder begreppet.
Det du kallar platt skatt skulle jag snarare kalla regressiv skatt.
Johan
Vad du kallar saker kan väl knappast utgöra standard i svensk ekonomisk debatt.
Ulvskog, Nuder och Sahlin påstår att "alla ska bidra med lika mycket, oavsett inkomst". Detta är nys. Även platt skatt skulle innebära att man betalade olika mycket. 10 procent av 200 000 är som bekant något mer än 10 procent av 50 000.
För övrigt ligger det helt inom de ekonomiska ramarna att anvskaffa statsskatten. Den drar in runt fyrtio miljarder, mindre än hälften av de sänkningar som gjordes i den skattereform som ni var med om vid skiftet 80/90-tal.
I praktiken är det en skatt på utbildning, och även en bilmekaniker kommer över gränsen efter inte överdrivet många år i yrket.
Problemet är att svenskar i allmänhet saknar allt vad buffertar och förmögenheter heter. Inte att det dras in för lite skatter. Statsskatten är en av bovarna i det dramat.
Ja, eller tvärtom Johan I.
Problemet för somliga inom politiken vore om svenskar allmänhet hade något som kan kallas buffertar och förmögenheter.
Människor som är eknomiskt mindre hjälplösa och rädda är nämligen mycket svårare att skrämma och manipulera. Samma sak gäller människor som inte (längre) är beroende av politiskt styrda transfereringar, dvs ej längre bidragsberoende.
Jag tycker nog att sossarnas rädsla är både naturlig och befogad ...
PJ, inte PA.
Anonym: Tack. Ändrat.
(Och till Jonan Ingerö. Men du argumenterar ju också för att platt skatt är lika med samma procentsats för alla? Vilket är den verdertagna definitionen. Något som Per R här ovan inte håller med om. Så vad är problemet?)
Ett tips som aldrig någonsin slagit fel är:
Lita aldrig aldrig på en sosse.
Johan
Problemet är att samma procentsats inte är samma sak som "lika mycket". Trettio procents skatt på 50 tusen är mer än trettio procents skatt på 15 tusen. Det är ren mellanstadiematte.
Alltså är det lögn att påstå att regeringens skattepolitik syftra till att alla ska betala lika mycket (fast kanske inte i Sahlins fall, det är fullt möjligt att hon inte begriper skillnaden.)
Vad gäller förmögenheter så är det något som de felsta människor bygger upp. Relativt få föds med det. Om allt över existensminimum går i skatt så kan man inte bygga upp något.
Själv kommer jag aldrig att kunna bygga buffertar med nuvarande system. Jag betalar för mycket skatt på för låg inkomst.
"Ljuger Sahlin, Nuder och Ulvskog?"
Svar: Ja. Kanske inte i det här fallet, men i allmänhet. Eller, ja, iaf Ulvskog som har gjort det till hennes jobbuppgift att stå i TV och ljuga rakt ut.
Sen fattar jag egentligen inte varför dom klagar på plattskatt förövrigt.mDet har fungerat skitbra i massa östeuropeiska länder. Och i kombination med medborgarlön ger det faktiskt progressiv skattesats. :-)
Ingerö:
"Vad du kallar saker kan väl knappast utgöra standard i svensk ekonomisk debatt."
Jo, i svensk retorik är det så. Att någon skulle kunna gå så långt så att man verkligen inför en skatt där alla betalar lika mycket (som "poll tax") är helt utanför den svenska världsbilden.
Sjölander har rätt. "Platt skatt" brukar avse en icke-progressiv skatt. En fast procentsats. "Flat tax" på engelska. Att man använder begreppet platt skatt eller flat tax för att benämna en skatt där alla betalar samma mängd pengar är mycket ovanligt.
Men Johan Ingerö: det är ju JAG som har hävdat att platt skatt betyder samma procentsats, INTE lika mycket i kronor och ören. Det vill säga precis samma sak som du säger. Medan Per R ovan hävdar något annat (om du läser mitt inlägg ovan så ser du att jag också ger PJ rätt i att detta naturligtvis innebär att rika betalar mer i kronor och ören än fattiga).
Vilket är precis det sätt som Nuder/Sahlin etc använder begreppet. Nu får du åtsminstone försöka att vara lite konsekvent i dín argumenation här.
Skillanden mellan platt skatt och ett progressivt skattesystem är ju att i det senare betalar låginkomsttagare relativt sätt lägre och höginkomsttagare relativt högre skatt. Ska vi få in samma skatteintäkter i ett platt skattesystem som i ett progressivt krävs alltså att vi höjer skatten för de som tjänar lite, och sänker den för dem som tjänar mer.
Och det tycker jag är fel.
Noterar för övrigt att även Lennart R erkänner att sossarna i detta fall faktiskt kanske inte ljuger. Vilket jag i hans fall ändå måste betrakta som ett fall framåt :-)
Frågan är ju vad som utgör mest sluttande plan.
Den gamla fastighetsskatten innebär att pensionär som lever med låg pension kan tvingas gå från sitt hem för att grannen sålt sitt hur med vinst. I det nya systemet kan pensionären bo kvar och betalar motsvarande skatt först när denne säljer sitt hus. Är det högern eller vänstern som kastat folk ned för ett sluttande plan?
Vad det gäller förmögenhetsskatten så säger det sig själv att den som förlorat på en dålig lag eller skatt vinner när den tas bort. Ekonomer är överens om att förmögenhetssatten var dålig för sveriges ekonomi, något alla svenskar förlorar på. Sossarna har vetat detta och de riktigt rika inte betalar skatten så åter igen, vem är det som befunnit sig på ett sluttande plan?
Är Sahlin, Nuder och Ulvskog okunniga om verkligheten eller enbart stora lögnare?
Vad gäller fastighetsskatten kan jag ju upplysa Anonym (så vanligt det namnet har blivit på sistone, förresten) om att det sedan 1 januari 2006 finns en begränsningsregel som innebär att ingen, inte ens denna stackars tant, betalar mer än fyra procent av sin hushållsinkomst i fastighetsskatt. Tidigare låg begränsningsregeln på fem procent av hushållsinkomsten.
Det är nog inte så våldsamt många som har drivits från hus och hem på grund av fastighetsskatten. Däremot har den betalat till exempel Sveriges alla barnbidrag.
Fastighetsskatten är en bra skatt!
Sossarna tycker att de i princip har rätt till allas egendom. Därför ska de få ta 4 % av allas inkomst. Även när den är skattad pension sedan tidigare.
Johan S
Jo, jag ser nu att jag läste lite slarvigt. Sorry. Dock: vad får dig att tro att syftet med platt skatt är att få in lika mycket pengar fast med en annan fördelning?
Själv tycker jag att samhället ska ta in mycket mindre pengar. Det finns ett egenvärde i att hålla apparaten på svältgränsen, som jag ser det.
Om du debatterar varje skattereform utifrån förutsättningen att den ska ge minst lika mycket pengar från exakt samma människor som nu så förstår jag att du inte kommer någnvart. ;-)
"Själv tycker jag att samhället ska ta in mycket mindre pengar. Det finns ett egenvärde i att hålla apparaten på svältgränsen, som jag ser det."
Men mitt argument gäller ju även om vi tänker oss en lägre ambitionsnivå. Vid varje given skattekvot innebär platt skatt att låginkomsttagarna betalar in lite mer, högimkomsttagarna lite mindre, jämfört med ett progressivt system. Det är så att säga definitionsmässigt inbyggt i systemet.
Sedan förstår jag att du vill sänka skatten (även om jag inte håller med). Varför du envisas med att främst vilja göra det för dem som tjänar mest har jag dock lite svårare att greppa.
För att det inte går att bara sänka för låginkomsttagare. Det skulle skapa hysteriska marginaleffekter.
Sammaproblem gäller ju grundavdraget. För egen del tycker jag inte att några inkomster under 200 000 ska beskattas, men genomförs det så är det givetvis även en skattelättnad för höginkomsttagare.
Vi kan ta en jämförelse. Bush skattesänkningar vållar nämligen samma debatt. Den högsta tariffen sänktes i första vändan från 39,6 till 33 procent, en sänkning med 16,6 procent. Den lägsta sänktes från 15 till 10 procent. Alltså en tredjedel.
Att sänka den lägsta tariffen kostade naturligtvis mer, eftersom fler betalar den. Men om man bara sänker för dem blir trösklarna horribla. Dessutom ser jag inte varför staten ska bete sig som Sheriffen av Nottingham enbart för att någon person har mycket pengar.
Jag vill att alla ska ha buffertar, kunna spara eller köpa en snygg bil. Ni däremot, betraktar privata förmögenheter som stölder från "samhället".
Som på de flesta bloggar verkar det mest komma kommentarer från höger. Nån som har en analys av det?
Hur som, tänkte bara kommentera en liten sak i det här. Att plattskatt har funkar bra i en del länder i (forna) öst.
1) Tveksamt vad man menar med funkat bra. Låginkomsttagare i de länderna har det inte direkt fett...
2) Men skatteintäkterna har ofta ökat, det är helt sant. Orsaken till att plattskatt infördes i t ex Ryssland var det enorma (abnorma) skattefusket. Plattskatt var inte en ideologisk reform, utan en för att få skatteinhämtningen att överhuvudtaget fungera.
I och med plattskatten täpptes en hel del hål igen, vilket ledde till att skatteintäkterna ökade.
Slutsats - i ett skede i ett lands utveckling kan plattskatt vara bra. Sverige har dock inga som helst likheter med Ryssland 2004 (eller när det nu var man införde den där).
Jag är i princip för plattskatt. Men anser inte att det är genomförbart, så nu är jag för skattesänkningar om det finns möjlighet för det.
Det är mer en idé som bollas runt ihögern, men det är osannolikt att det kommer genomföras. Det är klantigt och dumt av högermänniskor att diskutera det öppet, och det är definitivt oärligt av vänstern att utnyttja det när högern gör det motsatta.
Skicka en kommentar