Enligt en bekant som jobbat politiskt på regeringskansliet fanns där ett ordspråk som gick någonting i stilen att när en minister börjar skylla på media är det dags att börja leta efter en ny minister. Alltså ett budskap i linje med att det för en politiker att hata media är lika meningsfullt som för en sjökapten att hata havet. Samtidigt är det väl så att det inte finns en makthavare i detta land som inte någon gång känt sig orättvist behandlad av den tredje statsmakten (på samma sätt som det förmodligen inte finns en sjökapten som inte svurit eder över havets nyckfullhet). Men jag undrar ändå om inte statsminister Fredrik Reinfeldt på något sätt drar det där till helt nya höjder. Och jag vet inte riktigt om jag ska tycka det hela är mest pinsamt eller mest obehagligt.
Efter en "lång gedigen erfarenhet av kommunikation i demokratins namn" väljer statsministern nu återigen nämligen att berätta hur missnöjd han är med mediernas rapportering (se mer i Expressen). Det här är inte första gången statsministern luftar detta missnöje; som Alliansfritt Sverige påminner om var det ju inte alltför länge sedan Reinfeldt gick ut och anklagade landets alla nyhetsredaktioner för att samarbeta med socialdemokraterna.
Och man kan reagera över detta på två sätt. Man kan tycka att det är ett tecken på svaghet från Fredrik Reinfeldt att skylla sina egna opinionsmisslyckanden på media, eller så kan man tycka att det är i grunden obehagligt när landets statsminister och den yttersta representanten för den politiska makten så oförblommerat tar landets granskande journalister i örat.
Jag känner nog lite av båda reaktionerna. Samtidigt som jag också får någon sorts oro i magen. Inte kan Sveriges journalister vara så osäkra på sin egen roll att de går på moderatledarens propåer? Syftet från statsministern är uppenbarligen att få till stånd en mer hovsam medierapportering; inte kan väl media själva tillåta att detta lyckas?
Jag hoppas och tror inte det. Valåret 2010 kommer att bli synnerligen spännande, på mer än ett sätt.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, media, fredrik reinfeldt, val 2010, demokrati, regeringen
3 kommentarer:
Olustigt!
Hej, Second Opinion har skrivit en artikel om detta. Du kan läsa den här:
http://www.second-opinion.se/so/view/982
mvh
Maja
Johan, kan inte undgå att tänka, inte om detta utan om ett annat scenario: Och när politiker INTE tar gravt förflugna ryktesspridande skribenter - och deras sponsrare/publicister - i örat eller åtminstone ignorerar otrevliga klappjakter utan i okunnighet (hoppas jag) hejar på, vad tycker du då? Ska politiker kunna uttrycka ros men inte ris? Och när de hejar på dem som sprider rykten och underförstådda rasistiska insinuationer, ska man då ignorera dem? H¨år är en som inte ignorerar:
http://jonathanleman.blogspot.com/2010/01/ryktesspridning-viktigt-arbete-enligt.html
Carin Jämtin till Donald Boström:
"Du har verkligen gjort ett viktigt arbete med detta." Man baxnar!
Johan, du som verkar vara schysst, och träffar folk, kan du inte be dem i din politiska sfär som behöver lite upplysning på området ett läsa denna välskrivna artikel av Anna Veeder (garanterat vänster så du inte blir rädd:)) flera gånger om så de lär sig nånting? Hoppas du läser den själv.
http://skma.wordpress.com/2010/01/22/en-anka-flyger/
En av de bästa ingående analyser jag läst i denna så skaminducerande härva från svenskt håll. Jag utgår från att svenska politiker i alla partier och inte mindre ditt vill hålla sig informerade om otrevliga undertoner och att de vill värna om ett samhälle där fördomsfulla och folkfientliga artiklar kan kritiseras utan rädsla från de egna.
Jag har uppfattat dig som en tänkare med förstånd och hjärta så jag tror du förstår Anna Veeders artikel, som du kanske redan hade läst. I så fall, bra.
A-K Roth
Skicka en kommentar