Visst är det ett stort problem om fler femtonåringar börjar röka. Men staten löser inte det genom att blunda för sociala faktorer som ligger bakom. Det skriver jag tillsammans med Margareta Persson, Berndt Lundgren och Eva Olofsson idag i en replik på Statens Folkhälsoinstituts generaldirektör Sarah Wamalas debattartikel där hon la hela ansvaret på föräldrarna.
Själv tycker jag att detta är en väldigt viktig distinktion att hålla i huvudet. Folkhälsopolitik kan inte vara att staten moraliserar och uppfostrar sina medborgare. Däremot finns det all anledning att peka på de bakomliggande faktorer som faktiskt gör att vi lever i ett land som forfarande präglas av enorma ojämlikheter i hälsa beroende på socioekonomisk bakgrund.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, folkhälsa, DN och annat intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar