Gammal bloggkärlek rostar aldrig?

Jag får väl erkänna. Jag trodde det var över. Det började smygande. Förälskelsen jag för några år sedan kände inför bloggmediet ebbade nästan omärkligt ur. Mikrobloggar som Twitter och Facebook gav vad jag behövde, utan att kräva lika mycket tillbaka. Jag tappade kontakten med bloggosfären. Kände mig inte längre som en del av den. Upptäckte att detta utanförskap egentligen inte störde mig. Alls. Långsamt växte insikten: det kanske var slut. På riktigt. Dags att gå vidare. Men som ni förstår av detta blogginlägg så kan det faktiskt vara så att jag hade fel i den saken.

Orsaken är att jag är utmanad. Plötsligt rasslar det in en massa in-länkar. Till en blogg som legat stendöd i månader. Någonting rör sig där ute, och det rör mig och min blogg. Det började tydligen med att Röda berget fångar upp utmaningen från den socialdemokratiska programkommissionen. "Jag uppmanar alla socialdemokratiska skribenter att delta, dessa vill jag definitivt se", skriver han. Och pekar på mig (bland en massa andra).
Så vad gör man? Vi har ett på många sätt extremt politiskt tillstånd. Jag tror aldrig att jag varit med om en situation där det skiljer så mycket på det politiska och det partipolitiska läget som nu. Samtidigt som det socialdemokratiska partiet (mitt parti) tillbringat senaste tiden med att ramla mellan kris efter kris till tonerna av opinionssiffror som sjunker känns det som att det på ett sakpolitiskt plan snarast sker någon form av politisk tillnyktring. I den globala krisens kölvatten växer insikten om behovet av att hålla ihop samhället. När World Economic Forum försöker identifiera de största riskerna världen står inför idag skriver de: 

"This case underscores the danger that could arise if declining economic conditions jeopardize the social contracts between states and citizens. In the absence of viable alternatives, this could precipitate a downward spiral of the global economy fuelled by protectionism, nationalism and populism."

Eller som DN väljer att sammanfatta det i sin rubrik när de skriver om rapporten: Sociala orättvisor största riskerna 2012. Och det här är bara ett exempel. OECD har i rapporten Divided we stand: Why inequality keeps rising pekat på och varnat för den ökade ojämlikheten (hittade den via Marika Lindgren Åsbrinks utmärkta blogg). Och närmar vi oss det område jag ägnar mig mycket åt politiskt just nu - sjukvårds- och folkhälsofrågorna - så har vi från WHO:s håll den ytterst tongivande Marmotkommissionens slutrapportrapport, med sin tydliga utmaning till världens ledare att sluta (de socialt betingade) klyftorna i hälsa inom en generation.
Ekonomiskt, politiskt och socialt är ojämlikheten den största utmaning vi står inför. Inte minst eftersom ojämlikheten leder till ett söndertrasat samhällskontrakt och otrygghet och därmed försvårar inte minst ekonomisk utveckling. Och här finns en roll för socialdemokratin att spela. För som högerliberalen Johan Norberg mycket klarsynt uttryckte det på sin blogg:  [socialdemokraternas] starkaste argument för att vara ett modernt parti är att de är de enda som garanterar strukturomvandling eftersom de bejakar kreativ förstörelse med hjälp av en välfärdsstat som ger trygghet i övergång till nya jobb". Jämlikheten och utvecklingen är inte två saker vi måste välja mellan. De förutsätter varandra. 
Så samtidigt som socialdemokratin som parti uppenbarligen våndas under enorma svårigheter är socialdemokratin som idé och socialdemokratin som rörelse mer angelänga än på länge. Och det där finns det ju en hel del att säga om. Och skriva om. Och om nu en massa människor är väldigt sugna på att med kraft och entusiasm ge sig i kast med detta arbete och om bloggeriet är en av de arenor denna diskussion kan komma att föras på så - varför inte? 
Vi prövar väl. Inga löften och åtaganden. Vi behåller våra respektive lägenheter. Träffas när vi känner för det. Kanske en bit mat någon gång. En trevlig promenad. Så får vi se vad det leder till. Vem vet? Kanske är detta början på en alldeles underbar nystart.

(Hursom, du som har läst ända hit. Kul att du vill vara med. De andra som också omfattades av bergets utmaning var för övrigt Peter Andersson, Johan Westerholm, Alexandra Einerstam, Claes Krantz, Martin Moberg, Ola Möller, Staffan Lindström, Annika Högberg, Veronica Palm, Lena Sommestad, Eva-Lena Jansson, Ess berg, Ulf Bjereld, Anna Ardin, Helena Ericsson, Michaela Leo, Ylva Johansson, Jan Andersson, Bengt Silverstrand, Peter Högberg, Kriss Krassman, Mikael Damberg, Leines blogg, Fyra nyanser av rött, Göran Johansson, Gunilla Källenius, Marta Axner, Johannes Åsberg, Magnus Ljungkvist, Viktor Tullgren, Victor Svedberg, Sara Gunnerud & Rebella, Anna Vikström och Roger Jönsson. Dem kan du också kolla in. Med fördel.)