torsdag, januari 26, 2012

Stefan Löfvén en bra början

Om ryktet stämmer och det blir Stefan Löfvén som tar över det socialdemokratiska partiledarskapet är det ett utmärkt val. Metallbasen utstrålar trygghet och stabilitet, han känns intelligent och trovärdig inte minst när det rör frågor om jobb, ekonomi och tillväxt. Tillsammans med partisekreterare Carin Jämtin som under senaste dagarna blivit brett respekterad för sina ledaregenskaper i hanterandet av den interna partikrisen efter Håkan Juholts dramatiska avgång har vi här ett starkt ledarpar. Men resan för det socialdemokratiska partiet på vägen till att bli en rejäl utmanare om regeringsmakten har ändå bara börjat.


En statsministerkandidat vinner nämligen ensam inga val. Nu behöver en organisatorisk, personell och politisk restaureringsprocess vidta. Och trots att det i någon mån brådskar (2014 är inte så långt borta) tror jag den allra viktigaste egenskapen för det socialdemokratiska ledarskapet just nu är is i magen. Ett av socialdemokratins stora problem är att partiet inte uppfattas som regeringsdugligt på det sätt som vi tidigare var vana vid. Väljarna kommer därför med all rätt att kritiskt granska hur det nuvarande ledarskapet kan hantera den egna organisationen. Då finns inget utrymme för äventyrligheter.

Jag tillhör de som verkligen uppskattade Håkan Juholt. Samtidigt var det uppenbart så att hans position till slut blev ohållbar. Många liknade skeendet som till slut ledde fram till hans avgång vid ett grekiskt drama. Aristoteles menade att den klassiska tragedins funktion var att den ledde till klarsyn eller rening, katarsis

Kanske ligger det något i det. Den senaste veckans omtumlande turer kan ur det perspektivet innebära början på något helt nytt. Även om jag personligen i skrivande stund inte har mer att hänga upp detta på än de rykten som surrar genom luften (se tex här, här, här, här och här) så känns det faktiskt lite hoppfullt just nu. Och det är en känsla man som socialdemokrat inte varit alltför bortskämd med den senaste tiden.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , och annat intressant

6 kommentarer:

Heléne sa...

Ja det är sant det du skriver men också faktiskt så att jag saknar en kvinna i ledande ställning, som jag ser det skulle det kanske vara en fördel om en kvinnlig partiledare dock är det tyvärr så att den jag har i åtanke har varit på tapeten ett antal ggr utan att hon har velat, hon har alltid sagt nej men jag tycker ändå och kommer fortsätta att tycka att hon är bäst lämpad, Margot Wallström, sedan är det så att det väl alltid är bra med en facklig person men vi får inte glömma bort att våra väljare och potentiella väljare inte alls är i trä- och metallindustrin och heller inte vet så mycket om facket egentligen om vi tänker på unga... så jag är inte helt övertygad om att Lövfén är rätt person...

Heléne

BG sa...

Han är alldeles för traditionell och dessutom behövs det en vallgrav mot LO och inte en brygga.

britta_s sa...

Helene

Jag tror inte att det finns en person på detta klot som uppfyller alla våra önskningar som partiledare.

Men Margot har sagt att hon kan tänka sig uppdrag i partiet

Min våta dröm är att se henne som utrikespolitisk talesperson i vårt nya lag och att hon kan ställa upp som utrikesminister i nästa regering.

Lars, Margot och Leif är en oslagbar kombination

men uj nu spekularar jag kanske för mycket... och önskedrömmer

Agneta H sa...

Ska S ledas av en man som tar strid för att stoppa kvinnopotter?

Peter Eriksson sa...

Själv har jag aldrig röstat på (S) och jag tycker att Stefan Löfven har visat att han tar ansvar för jobben och företagen i lågkonjunktur. Förhoppningsvis blir det en politik med bästa möjliga villkor för löntagare och företagare så att välfärden kan betalas. Stefan Löfen är positiv till tillväxt och kärnkraft, det är utmärkt. Ett ovanligt bra val.

M. E. sa...

Jaha, och euro- eller sjävmordspakten då? Aldrig i livet att jag röstar på ett parti som leder till regering med (S), jag röstar hellre (M)! Vilka förrädare!