onsdag, januari 03, 2007

Tvärdrags eftervalsanalys – jag har hela listan

Knappt hade man hunnit med att plöja igenom alla intressanta artiklar i förra numret av socialdemokratiska studentförbundets tidning Libertas när SSU:s dito Tvärdrag dimper ner som en försenad julklapp i brevlådan. Även denna tidning har som tema eftervalsanalys – bland annat i form av ett sorts sextonsidigt valanalysmaraton där inte färre än 23 olika (mer eller mindre) unga socialdemokrater väldigt kort ger sitt perspektiv på valet och framtiden.

Jag tänte här presentera en kort sammanfattning av 23 skribenterna och vad de vill ha sagt. De är;

Joel Malmqvist (såklart), som återupprepar sin tes om behovet av en materialistisk analys (samma sak skrev han om i Libertas, vilket jag berömde här.)

Maja Nordström (från Västmanland), som saknade miljöfrågan i valet

Sofie Wiklund (ledarskribent Dala-Demokraten) menade att valet förlorades på grund av missnöje med (s) – snarare än att man gillade alliansen – och förklarar detta med dels att partiet misslyckades att lyfta fram vanliga löntagargruppers problem, dels kulturen inom partiet (”En annan viktig sak som gjorde att socialdemokraterna förlorade valet är att karriäristerna som slickar röv sätter normen i vår rörelse.”)

Bo Berhardsson, (redaktör för Tiden), menar att vi misslyckades med att sticka hål på alliansförespråkarnas huvudargument, att ”ombyte förnöjer.”

Tara Twana, (ordförande Avantgarde i Stockholm), tycker att vi gör det för enkelt för oss om vi skyller allt på Persson.

Tobias Gerdås, (ombudsman SSU Stockholms län), saknade en storstadspolitik och efterlyser också att ”generationsväxlingarna måste slå fullt ut” till valet 2010.

Jytte Guteland, (ledamot från Stockholms län i SSU:s förbundsstyrelse), pekar på att valrörelsen visserligen var extremt oetisk, men att det inte var därför vi förlorade valet utan för att vi helt enkelt hade fel budskap.

Peter Gustavsson (från Uppsala) menar att vi tappat mycket av engagemanget bland våra kärnväljare, och att ”för att komma tillbaka måste socialdemokratin återuppbygga det enda vi äger – vår rörelse.”

Mikael Wiklund (från Östergötland) pekar på en ”tondöv ledning” och pratar om en ”bunkervänster”. Han menar att vi måste göra som moderaterna efter 2002, byta ut en hel del folk i ledningen, och säger ”att sitta still i båten har aldrig varit så förödande riskabelt som nu.”

Johan Sparrman (ledamot i SSU:s förbundsstyrelse från Norrbotten) tycker att partiet måste lära av de områden där vi faktiskt gick framåt, tex Norrbotten.

Daniel Suhonen (från Stockholm och medförfattare till boken Åtta år med Reinfeldt), pekar på behovet av en allians mellan arbetareklass och lägre medelklass för att matcha den allians ”i pyramidens topp” högeralliansens försöker bygga.

Laila Naraghi (ledamot i SSU:s förbundsstyrelse) menar att vi har försummat förnyelsen och pekar på behovet av en rörelsen som går i takt med tiden.

Kristoffer Henriksson (från Skaraborg) lyfter också fram en negativ partikultur och frågar sig om orsaken till alla de skandaler som skakat socialdemokratin kan ligga hos oss själva.

Nina Blomberg, tidigare redaktör Tvärdrag, hävdar att socialdemokratin förlorade valet delvis beroende på visionslöshet, och lyfter särskilt fram människors längtan efter frihet som en sådan vision.

Lisa Blom (från Bohuslän), resonerar även hon om de skandaler som ”avlöst varandra i media” och pekar framförallt på behovet av en bättre krishantering.

Nina Unesi (från Stockholms län), slår ett slag för förnyelsen, men påpekar att förnyelse kan betyda väldigt olika saker. Själv vill hon se ”den förnyelse som inte glömmer bort delar av folket eller försämrar för dem som har det sämst.”

Mattias Sääkisjärvi (från Sörmland) tycker att vi var på rätt väg med diskussionen om det gröna folkhemmet, och vill att vi ska göra ”valet 2006 till en historisk parantes” vad gäller miljöfrågornas frånvaro.

Karin Hotek (från Skåne), konstaterar kort att ”anledningen till att vi förlorade valet förmodligen var att man såg att moderaterna var mer sugna på att förmedla sin politik än SSU.”

Jens Ohlsson (också han från Skåne), vill återknyta till samhällskritiken och återuppbygga partiet. ”Att på fyra år hitta rätt när man kört på fel väg i 30 år är inte lätt. Men mycket kan också göras” konstaterar han.

Jens Lundberg (från Stockholm), tycker att socialdemokratin snarare än att prioritera att vinna medelklassen måste satsa på att öka valdeltagandet där människor ”inte röstar alls.” Han avslutar med att ”Vi har inte gått för långt åt vänster, vi har inte gått tillräckligt åt vänster.”

Eric Sundström (redaktör för AiP), tycker att vi kan lära av USA vad gäller politiska kampanjmetoder och lyfter fram närvaro i hela landet samt en sammanhållen berättelse som viktiga ingredienser.

Markus Kristiansson (LO:s ungdomssekreterare) menar att ”regeringens [alltså den nuvarande borgerliga, min anm] svaga punkt är att skillnaderna ökar, att LO:s medlemmar, kvinnor och ungdomar kommer att förlora till medelålders män som redan uppnått det goda livet.” Han menar att det är socialdemokratins uppgift att belysa detta.

Johan Hassel (ordförande i Tvärdrags redaktionskommitée), menar att socialdemokratin ”uppfattats som ett parti utan kontakt med människors verklighet” och menar att dragkampen inom SSU mellan höger och vänster måste upphöra och ersättas av ”en ordentlig analys av dagens verklighet. Att lära av historien, men också av andra exempel i världen runt omkring oss. En vilja och beslutsamhet att se politikens möjligheter.

23 skribenter, lika många perspektiv. Plus naturligtvis en mängd annat matnyttigt också i ett fullmatat nummer av Tvärdrag. Den unga socialdemokratin tar sitt ansvar för att föra partiet framåt – det gäller både student- och ungdomsförbund.

Andra bloggar om: , , , , och annat intressant

3 kommentarer:

Jonas Morian sa...

Föredömlig genomgång! Kommenterad här.

Anonym sa...

Vi sossar förlorade valet på en partiledning med Persson i spetsen, som under resans 12 år, alltmer förlorade sin "folklighet". Detta yttrade sig bl.a i att Persson slutade lyssna på oss gräsrötter och visade istället fram en bittert butter avoghet och nedlåtande ton mot oss gräsrötter, vilket framkom tydligt efter EMU-folkröästningen.
Att det inte längre fanns någon folklighet och koppling neråt mot folket hos Persson och hans gäng är alla kongresser ett kvitto på. Där rådde det rena sovjetstatsomröstningar som hela tiden gick diktator Persson till mötes av fega kongressombud!
Mona Sahlin uppvisar en mer folklig sida bl.a att människor känner igen sig själva i alla hennes fel och brister!

Bengt Nilsson, röd gråsosse

Anonym sa...

Spännande genomgång,

dessutom påminner du mig hur mkt jag saknar Tvärdrag

Mvh Ulrika