måndag, mars 06, 2006

Vi lever i en demokrati. Faktiskt.

Läser i Expressen att åklagaren valt att inte påbörja någon förundersökningen mot Mats Lindström. Har inga synpunkter på det. Politiskt vore det naturligtvis bättre om det hela reddes ut en gång för alla. Men å andra sidan bör och ska åklagare fatta sina beslut baserat på juridik, inte på politik. Och då har åklagaren gjort en bedömning, som jag inte är kvalificerad att ifrågasätta.

Men vad som faktiskt är skrämmande är däremot kommentarerna runt detta på Expressens hemsida. Ett inte helt litet antal personer hävdar nämligen på fullt allvar att allt är en konspiration, att åklagaren är köpt, att lagar och regler inte gäller den med socialdemokratisk partibok. Någon gör en jämförelse med ett u-land.

Frågan är om detta är ett gäng rättshaverister, eller om det finns en utbredd opinion som på riktigt ifrågasätter att Sverige är en demokrati? För vad Lindström gjorde är naturligtvis förkastligt. Han tog också konsekvenserna, sa upp sig och gick ut i arbetslöshet. En förstörd karriär är ett rätt högt pris att betala för en dumhet, även om det var en osedvanligt stor dumhet han begått.

Att åklagaren nu - utifrån en juridisk bedömning - vad det verkar väljer att inte göra rättssak av detta tolkas då av en högljudd opinion som ytterligare ett bevis på att Sverige är ett genomkorrupt och odemokratiskt samhälle. Det är naturligtvis korkat och långsökt, och jag skulle kanske kunna nöja mig med att avfärda det på det sättet. Men någonstans kan jag inte låta bli att känna att det där ute, i förlängningen, rör sig riktigt farliga krafter som på allvar hotar själva legitimiteten i det demokratiska samhället. Vilket ansvar vi alla har för att stävja sådana tendenser är en diskussion som borde föras mer aktivt.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Dessa krafter du talar om som hotar legitimiteten i systemet har jag mött och chockerats av på debattsidorna på nätet.

Ansvar att stävja dessa krafter, talar du om.

Jag tror inte att de ska stävjas. Vem är man att "stävja" andras tankar?

Det enda är, tycker jag, att man som du uppmärksammar dessa krafter, lyfter fram dem och säger vad man ser.

Man lär sig oerhört mycket om krafter genom att läsa och delta i debattsidor!

Johan Sjölander sa...

Kerstin, du skriver: "Jag tror inte att de ska stävjas. Vem är man att 'stävja' andras tankar?

Det enda är, tycker jag, att man som du uppmärksammar dessa krafter, lyfter fram dem och säger vad man ser."

Och det var naturligtvis något sådant jag menade. Kanske också att det är viktigt att man inte mot bättre vetande underblåser åsikter som jag nog skulle vilja kategorisera som illa underbyggda fördomar.

Sedan håller jag inte riktigt med om någon ultraliberalt "alla har rätt att tycka vad man vill utan att bli ifrågasatt", om det är det du menar (blir lite osäker.) Jag är fast övertygad om att alla människor är kapabla att dra sunda slutsater, och att alla människor också är ansvariga för vad de säger och tycker. Inga rättigheter utan skyldigheter, som jag ser det. Det gäller även yttrandefriheten.

Anonym sa...

Sydsvenskan skriver just idag på ledarsidan apropå norska Fremskridtspartiets framgångar att det i Sverige säkert finns efterfrågan på ett högerpopulistiskt parti men att den karismatiska ledaren saknas.

Ledarskribenten menar också att det är partiernas förtjänst att de, just som du påpekar, har markerat mot krafter som dem du nämner i startinlägget.

Visst menar jag också att man ska markera - men kanske inte "stävja".

Johan Sjölander sa...

Tror att vi är överrens. Och det är "krafterna" som ska "stävjas". Inte några enskilda personer.