måndag, april 30, 2007

Visst börjar man längta till valet?

Kanske är det typiskt, att med mer än tre år kvar till nästa val ägnar DN tid och plats i en lång artikel åt att spekulera i vilka som skulle kunna sitta på ministertaburetterna i en framtida eventuell röd-grön regering (se hela artikeln här). Samtidigt är det väl en tidssignal så god som någon; efter den borgerliga regeringens närmast historiska misslyckande (avseende tapp i opinionen trots strålande ekonomi och möjlighet att förverkliga all sin politik och mer därtill) under sitt första halvår känns det verkligen som om det är en tidsfråga innan ett nytt och piggare gäng ska ta över.

Nu har jag flera gånger likt en moraltant från sekelskiftet varnat för att ta saken för given. Det är långt kvar till 2010. Den besvikelse så många känner just nu kan eventuellt övervinnas i något annat om några år – det politiska minnet är ibland förbluffande kort, framförallt om vi i oppositionen inte förmår ta dessa människor, deras oro och drömmar, på allvar i formulerandet av vår egen politik.

Dessutom är det på intet sätt säkert att det även med en ny riksdagsmajoritet verkligen är en trepartiregeringen det blir frågan om (även om jag personligen mer och mer tror att det kan vara bra om vi så sakteliga börjar vänja oss vid tanken). Men alla dessa om oaktat. Vad kan man säga om DN:s framtida regering?

Till att börja med såklart att det är väldigt många enkla lösningar. Många förväntas vara kvar, eller jobba med det de nu arbetar med. De riktigt oväntade personerna lyser också – vilket är självklart – med sin frånvaro (ingen som är med i en gissning så här tidigt på mandatperioden kan sägas vara oväntad.) Men några av de personer i (v) och (mp) som lyfts fram som ”stjärnskott” (tex Josefin Brink, Mikaela Waltersson) är dock sådana jag också lagt märke till under den senaste tiden och fått ett bra intryck av.

De två nya socialdemokrater som lyfts fram tydligast; Luciano Astudillio och Åsa Westlund; är också två väldigt starka namn som verkligen har framtiden för sig. Även om det inte blir ministerposter visar omnämnandet här att många ser dem som ”på gång” – och det med rätta. Men även om dessa två är bland de starkast lysande stjärnorna ur sin generation finns det också många andra 70-talister som skulle kunna begåva en framtida progressiv regering. Ja, om jag ska vara riktigt ärligt kan jag tom tänka mig en och annan 80-talist också. Så här finns det helt enkelt många namn DN har missat. Eller har kvar att upptäcka, kanske jag ska säga.

Och visst är det bara spekulationer DN ägnar sig åt. Men jag måste erkänna att jag tycker det var en rolig artikel, ändå. Och visst börjar man längta till valet 2010…

Andra bloggar om: , , , , , , , , , och annat intressant

5 kommentarer:

Anonym sa...

lol vilken sosse...

Johan Sjölander sa...

Yup, bara jag. Och typ 46 procent av den svenska befolkningen, lmao!

Anonym sa...

Men hur kan man längta efter en sådan inkomptens? Jag skulle gärna rösta på s, men deras företrädare skrämmer mig. Små människor som söker makt. Farligt och läskigt.

Johan Sjölander sa...

"Små människor som söker makt. Farligt och läskigt."

Det är visserligen sant. Men ... Lars Leijoborg är väl FOLKPARTIST??? Och dessutom ska han väl lämna regeringen nu när han avgår. Så det där förstod jag inte vad det hade med saken att göra.

Anonym sa...

Alldeles för mycket energi läggs på tankar och diskussioner om en ev framtida S-regering. S förlorade precis ett val och de gjorde det för att det saknades bra idéer. Skit i nästa val, fokusera på idédebatten. All energi som läggs på tankar och förhoppningar om nästa val är förlorad energi. I alla fall i nuläget med över tre år kvar till valet.