Jag har aldrig riktigt förstått varför SVT och Sveriges Radio är sådana röda skynken för så många högerpolitiker och –debattörer. Visst har jag någonstans insett att programbolagen ingår i en sorts mytologisk berättelse om det genomsossifierade Sverige där staten styr vad du ska tänka och tycka men att även hyfsat begåvade och sansade personer genom åren har lånat ut sig till denna typ av knepiga konspirationsteorier tycker jag handen på hjärtat har varit lite märkligt.
Därför är Micke Lejnegards inlägg på dagens Brännpunkt oerhört välkommen läsning. I ett tonläge som jag tycker är på pricken lyckas han utifrån många års personliga erfarenheter av både kommersiella och public service-media förklara både varför public service finns och behövs, samt analysera motståndet.
Ett stycke både angelägen och trivsam söndagsläsning, således. Du hittar hela artikeln här. Flera andra, tex Svensson och Per Westberg kommentar också klokt. (Bloggen Bent försöker däremot motbevisa Lejnegard med knivskarpa argument som att SVT vid något tillfälle sänt ett inslag som framställde landets moderate finansminister i en dålig dager. Också värt att läsa, inte minst för att det ger perspektiv på vad en del personer på högerkanten kräver för att en institution inta ska få kallas ”vänstervriden”. . .)
Läs även andra bloggares åsikter om mediepolitik, politik, public service, svt, sr, micke lejnegard och annat intressant
4 kommentarer:
ja, det är att man vill dra sverige högerut eller förändra till olika åsikter tex kunskapens nyckel som trots allt förmedlas - jfr fördumning i usa etc.
sen att det kan behövas fler kritiska och sanna röster sas - som vågar och förmedlar den känslan till andra
Sverige är ju i viss mån absurt i den meningen.
SR är ju ett hopp för många och ger mkt.
Det är mkt narcissism och upphöjelse och inte minst falskhet -
bildningen borde stå i centrum i stället- coolt att lära sig
hjälpa andra
medhjälpande hand i samhället så det går rätt
Att Public Service skulle vara en garant för objektiv samhällsbevakning klingar lite falskt när denna numer får stå tillbaka för rent trams och underhållning som lika gärna, och bättre, sköts av kommersiella kanaler. Det finns också visst fog för kritiken att man inte alltid är helt objektiv, den famösa "hyllningskvällen" till Castro t.ex. där man bara bjöd in Castro-anhängare.
Vill man ha mer fördjupad samhällsbevakning är det numer mer givande att titta på Axess och TV8 än på SVT.
Johan Sjölander
Jag har precis läst hela Lejnegards Brännpunktsartikel. Och jag ser ingenstans det du beskriver. På ingen punkt avlivar han någon 'myt om sosse-TV'!
Det enda han klarar av är prata om andra kanaler (och Stenbeck mfl), om anekdoter från TV4 Botnia, om Adaktusson, Ekdahl och Hakelius. om att Schyman och Wolodarski minsann leder TV8-debattprogram, osv.
Han påpekar att fler var vänster under 70-talet, och spekulerar i lite av varje om tex 1:a borgerliga regeringen, han nämner att public service även finns i andra länder. Han nämner att Gomorron Sverige minsann är petimeterrättvist, med utrymme åt 'båda sidor'.
Och som punchline påpekar han att vid ett tillfälle var Ekot kritisk mot den egna styrelsen! Samt att han anser sig vara anställd av lyssnarna!
Många av de saker han drar upp skulle även kunna kritiseras i sak, och annat är försvar mot anklagelser son inte gjörs.
Men så är också nästan varje poäng han försöker göra ett angrepp från just vänster på både kritikerna och andra media. Kort sagt, han låter som vilken politiker som helst som vill skräma väljarna/tittarna med den hemska marknaden ...
Så nej, Johan, jag ser inte alls var Lejnegard säger något annat än banaliteter (dessutom nästan bara vänsterbanaliteter).
Man skulle faktiskt kunna hävda att den frenesi med vilka somliga (med tydlig politisk hemvist) vill försvara SvT och SR, samt båda vilka deras argument är, och vilka saker de ständigt blundar för, bekräftar bilden av att den (mer nyanserade) kritiken mot public service äger sin giltighet.
PS Kul att du är tillbaks på sidan. Jag var faktiskt bekymrad och befarade att du råkat ut för något tråkigt DS
Dessutom: Anonym i 1:a inlägget är ett bra exempel på effekten av undermålig public service. Just USA-rapporteringen är ett av dom bättre exemplen på precis raka motsatsen till kunnigt och balanserat journalistiskt arbete, samt ett där de egna politiska preferenserna tillåts lysa igenom så tydligt att de inte ens längre anses behöva förnekas.
Skicka en kommentar