Lite internt sossesnack: Min före detta kollega den genomsympatiske Jimmy Larsson-Hagberg har skrivit ett uppmärksammat inlägg på sin blogg där hans huvudpoäng är att det inte finns någon "vänster" inom socialdemokratin (och inte någon "höger", heller). Och eftersom detta är ett kärt gammalt trätoämne kan jag inte avhålla mig från att avge en liten kommentar i ämnet. För vid ett första påseende kan ju tesen tyckas en smula märklig. Alla som följer partiet (eller är medlemmar) kan ju notera att det finns en åsiktsmässig bredd inom socialdemokratin. Vi är inte alla partilojala papegojor som tycker samma sak om allt. Personligen tycker jag att detta är bra. Jag tror att en rörelse mår bra av en intern diskussion och jag tror att en intern diskussion också förutsätter att man får tycka olika (och även gör det).
Och om det finns olika åsikter så borde dessa också åtminstone i vissa fall gå att placera på en vänster-högerskala. Nu vet jag att det finns de där ute som tycker att vänster-höger har spelat ut sin roll när man ska förstå modern politik, men jag håller inte med av skäl som är lite för långrandiga för att utveckla här (för den kanske bästa djupanalysen av den frågan, se
Norberto Bobbios utmärkta essä "
vänster och höger").
Och om det finns politiska åsiktskillnader inom ett parti och om politiska åsikter (åtminstone oftast) nu går att placera på en vänster-högerskala - tja, då borde väl den logiska slutsatsen av detta också vara att vi kan diskutera även hur olika personer positionerar sig inom partiet i termer av "mer vänster" eller "mer höger"? Och då borde det väl också gå att prata om en partivänster och en partihöger? Eller?
Nja, det tycker inte Jimmy Larsson-Hagberg. Om jag läser honom rätt så har han ett antal argument för detta.
Det första är att samma människor kan vara vänster i vissa och höger i andra frågor. Och det innebär ju - tänker jag - att man visserligen skulle kunna prata om partivänster respektive -högerpositioner i enskilda frågor, men inte om en "partivänster" i bestämd form singularis. Och det är ju ett både sympatisk och tänkvärt resonemang. Problemet i Jimmys inlägg är då tyvärr att han inte är riktigt konsekvent i sin argumentation, som jag ska visa senare. Men så här långt kan vi faktiskt hålla med varandra.
Jimmys andra argument (som jag fattar det) är att det i att definiera sig själv som "vänster" också ligger underförstått att man definierar sig själv som "bättre", mer "riktig" socialdemokrat (än alla andra). ""Jag har ... inte, så vitt jag minns, träffat någon socialdemokrat som kallar sig själv högersosse" skriver Jimmy.
Till att börja med kan jag här konstatera att jag och Jimmy har olika erfarenheter. Jag har träffat socialdemokrater som kallat sig själva både "höger"- och (kanske vanligare) "mittensossar", och jag har träffat en hel del som gärna understryker att de inte tillhör "partivänstern". Jag kan till och med vid något tillfälle dra mig till minnes att ha hört någon resonera i termer av att "partivänstern" faktiskt är mindre riktiga socialdemokrater än andra, och inte tvärtom.
Men oavsett detta: visst. Det är tråkigt med folk som inte kan respektera att det finns och får finnas olika åsikter inom ett parti. Problemet med Jimmys text blir då att han så ensidigt lägger skulden för detta på personer som framför en viss typ av kritik mot partiet (nämligen från vänster). Även om det naturligtvis inte är avsikten finns ju alltid risken att just den typen av resonemang cementerar och förstärker spänningar mellan partimedlemmar, istället för tvärtom. "Jaha, du tycker att vi borde höja a-kassan ännu mer, då innebär det alltså att du tycker att jag är en sämre sosse än du".
Och detta blir faktiskt extremt tydligt (och nu kommer jag fram till vad som egentligen är min huvudsakliga kritik mot Jimmys text) när man ser till vad som är utgångspunkten för hans resonemang - nämligen den
debattartikel av
Carl Tham som publicerades på DN-debatt häromdagen.
"För om man är mer "vänster" är man mer sosse, det vet ju alla. De som gärna identifierar sig som ”vänstersossar” är för övrigt ofta samma individer som gärna pekar på andra sossar och ropar ”HÖGER!” om de hör något politiskt som de inte gillar. Carl Tham är en sådan, vilket han så sent som häromdagen gav uttryck för i en debattartikel" skriver Jimmy nämligen i vad som måste anses vara ett ganska brutalt angrepp på den förre utbildningsministern.
Jag ska nu inte försvara Carl Thams artikel. Men jag har verkligen läst den gång på gång för att försöka förstå vad det är Jimmy menar. Tham kritiserar socialdemokratin utifrån vad jag (och Jimmy, vad jag kan förstå) menar är ett vänsterperspektiv. Visst. Men resten då?
Var pekar Carl Tham finger mot enskilda och säger att någon annan är en sämre sosse? Var skriver han ens att han är en "vänstersosse" till skillnad från några andra (förtappade) "högersossar"? Nej, det finns inget sådant i hela artikeln. Inte en rad. Däremot en hård kritik mot (den europeiska) socialdemokratins politiska praktik under de senaste tio-tjugo åren.
Jag tillhör de som tycker att vi måste kunna ha en - även offentlig - intern socialdemokratisk politisk diskussion om politiska och ideologiska frågor. Utifrån det perspektivet har jag väldigt svårt att se vad som är problemet med Carl Thams artikel. Vill man däremot i sak polemisera med Thams uppfattningar, så är det en helt annan sak. Det kan man naturligtvis göra. Men Jimmys anklagelseakt är ju faktiskt en helt annan än den sakpolitiska eller ens ideologiska. Han hävdar i praktiken att Carl Tham är självgod och pekar finger åt andra. Och beviset för detta är att han kritiserar partiet från vänster!
Därför: jag delar fullt ut vad jag tror är Jimmy Larsson-Hagbergs syfte, nämligen att dra en lans för ett öppet och dynamiskt socialdemokratiskt parti som enas i sina grundläggande värderingar men där det inom de ramarna finns en mångfald av perspektiv och en levande intern debatt. Men jag känner mig väldigt osäker på att den typ av argumentation Jimmy ger uttryck för verkligen leder ditåt.
Finns det inte tvärtom en risk att Jimmy istället för att döda föreställningen om att det finns en höger och en vänster inom partiet istället förstärker densamma? Bara det att "vänstern" definieras som självgoda självförhärligande typer som egentligen inte har några direkta åsikter (mer än att de är bättre än en massa andra), istället för utifrån sakpolitiska och/eller ideologiska ställningstaganden?
Jag tror det. I en tid då vi behöver både hantera stora och viktiga framtidsfrågor på ett omsorgsfullt (inte minst mot varandra) sätt och mobilisera mot en borgerlighet som på intet vis kan anses uträknad är det lite synd. Tycker jag.
Och för att slutligen svara på min egna rubrik: ja, det är skillnad på Jonas Morian och SSU Skåne. Vilket inte gör någon av parterna till en definitionsmässigt "bättre" eller "sämre" sosse. Eller att den karikerade bild av vad de tycker i olika frågor som någon kanske har skulle behöva vara det minsta sann (och jag har haft med bägge att göra, så jag vet vad jag talar om på den punkten).
Fler skriver för övrigt om detta. Tex
Jonas Morian,
Johan Ingerö,
Fredrik Jansson och
Erik Laakso. För att nämna några. Ett ps i det sammanhanget är att det även pågår en parallell debatt om Jonas Morians senaste anställning som jag inte ämnar kommentera då jag har väldigt svårt att ens förstå ett resonemang om att enskilda partimedlemmar med ideella förtroendeuppdrag och en privat blogg på något sätt skulle vara förhindrande från att jobba för ett visst företag.
Läs även andra bloggares åsikter om
politik,
socialdemokrati,
jonas morian,
höger,
vänster,
ideologi,
jimmy larsson-hagberg och annat
intressat