Ni har säkert läst om det. Två femtonåriga tjejer, sexuellt attackerade på tunnelbanan. Bara några stationer från där jag bor. Den 25-åriga misstänkta förövaren haffades vid Vällingby tunnelbanestation, och förnekar vad jag kan förstå det brott. Hävdade att han sov. Vad som är sanning kommer tunnelbanans övervakningskameror visa. Om nu inte tjejernas skador redan säger oss det mesta.
Läser på löpsedeln på väg hem från kvällens sista möte att gärningsmannen var nygift. Väl hemkommen försöker jag få veta mer om den saken, men hittar ingenting på nätet. Känner att jag måste skriva av mig.
En gång när jag var i yngre tonåren blev vi – jag och några kompisar - överfallna på gatan. Helt oprovocerat, inne i stan. Vi lyckades fly undan utan att någon fick någon värre blessyr än ett slag på jackan. När adrenalinet lagt sig blev det hela nästan till ett äventyr. Senare fick jag höra ett rykte om att samma gäng som misslyckats med att spöa upp oss tidigare hade gett sig på en ung flicka, och sparkat henne så illa att hennes livmoder fått permanenta skador.
Och jag har aldrig riktigt kunnat släppa det där. Skräcken som finns latent därute, vad vi människor kan göra med varandra. Nu blev två femtonåriga tjejer överfallna på tunnelbanan. Våldtagna, åtminstone en av dem. Förövaren förmodligen en 25-årig man. Kanske nygift, precis som jag.
Försöker tänka på tunneltågsföraren. Läste någonstans att har gjort ett ”rådigt” ingripande. Och det är antagligen det enda vi andra kan göra när det ofattbara händer. Vårt bästa. Försöka visa att människans förmåga till ondska någonstans ändå kan uppvägas av hennes minst lika stora förmåga till godhet.
Tittar ut över Hässelby strand. I mörkret lyser snön nästan vit, nästan ren. För några kvällar sedan överfölls två unga tjejer inte långt härifrån. Det är så lätt att stänga sig inne, försöka tänka att det hemska bara är något vi läst. Att det inte finns på riktigt, inte rör oss.
Men det hemska finns. Och man kommer inte alltid undan. För mig har politiken blivit ett sätt att försöka göra, någonting. Andra har hittat andra vägar. Men detta lilla enkla att kunna röra sig trygg i sin egen stad framstår som någonting så oerhört angeläget, så mycket värt att kämpa för.
En skitsak, i det stora hela, men jag lovar åtminstone mig själv att hålla kvar den känslan. Vi ska inte behöva vara rädda. I slutändan är det vad allt kokar ner till.
14 kommentarer:
vad föreslår du för lösning?
hm, lösningar och lösningar...himla svårt det här. en fråga vi kan ställa oss är om det hemska skulle hänt om vi hade fler poliser utsationerade i tunnelbanan a la New York. för en tid sen skrev jag om NY-modellen, läs gärna här.
vi sossar slår ofta bort argumenten för en sådan modell men statistiken visar att vi, iallafall i vissa avseenden, måste börja fundera i nya banor.
/Alejandro
Alejandro,
Vilka banor har sossarna funderat i hittills?
Det handlar såklart om flera saker, dels sådant som staten/det offentliga kan göra, dels sådant som åligger oss alla i egenskap av medborgare (i det här fallet är det såvitt jag kan förstå det fortfarande oklart om de drabbade var ensamma i vagnen eller inte.)Tyvärr finns det inte en "lösning" som en gång för alla skapar trygghet (om vi inte vill se en total polisstat och inte ens då kan man garantera alla trygghet jämt.)
Men att mer personal i tunnelbanan är trygghetsskapande, det tror jag absolut. Och det pågår också ett aktivt trygghetsarbete från SL (det fick jag tillfälle att själv diskutera med ansvarigt landstingsråd under gårdagen).
Men det kan göras mer. Och för att något ska hända måste folk orka engaera sig. Det var det jag ville framhålla.
Slog mig när jag läser om mitt inlägg att jag glömde nämna något av det allra viktigaste; nämligen att bekämpa missbruk av droger och alkohol. Vet inte om gärningsmannen i fallet ovan var drogpåvkerad, men av vad som framgår i artikeln verkar det åtminstone så. Och det är nog ingen hemlighet att merparten av det oprovocerade våldet i Stockholm begås av människor på fyllan.
Vad gäller våldtäkter så är visserligen trygghetsskapande åtgärder viktiga. Det är en demokratifråga att känna sig trygg i det offentliga rummet.
Men den bittra verkligheten säger också att risken att bli våldtagen av en främling i en tunnelbanevagn är mindre än att bli det av (den manliga) vännen/släktingen/kärleken som väntar hemma eller möter dig för att följa dig hem från samma tunnelbana.
Den väldtäkten är precis lika oprovocerad. Men den är inte (till skillnad från det jag tror du avser med opovocerat våld) en händelse som sker i besinningslöshet, drog/alkohol påverkan och impulsivt. Snarare är den kontrollerad och planerad. Så att inte grannarna ska höra, så att inte blåmärken, bitmärken och klösmärken ska synas.
Tänker inte göra ngn poäng av inlägget i sig eller säga att ngn åtgärd av det du säger är dålig. Men jag ville bara vara säker på att du inte hade en blind fläck i vad som är "oprovocerat våld". Och därmed vad som är lösningen.
Detta är ju inget nytt problem, så jag undrar vad sossarna har gjort hittills?
Linnea först - jag trodde att det fanns ett direkt samband mellan misshandel i hemmet och alkohol (miss)bruk? Jag vill åtminstone minnas att det blev värre i Finland efter att alkoholskatterna sänktes, och jag vet också att det är ett tungt argument bland annat nyketerhetsrörelsen använder. Men du får gärna upplysa mig om det inte stämmer.
Men, nu var det inte det (förvisso angelägna) ämnet mitt inlägg handlade om, utan tryggheten i det offentliga rummet. Vilket ju, som Linnea antyder, förmodligen egentligen är ett mycket "tryggare" rum än det egna hemmets om man går till statistiken, åtminstone vad gäller kvinnor. Jag tycker dock inte att detta ska vara ett argument för att ta mindre allvarligt på detta problem (då handlar vi lätt i en ond spiral av relativiseringar, och vad är egentligen hustrumisshandel jämfört med världssvälten, och vad är världssvälten jämfört med, ja ni förstår). Sedan är det kanske så att detta (trots mitt exempel) inte är just en kvinnofråga, eftersom de som drabbas mest av den typen av våld är (unga) män. Men jag tror samtidigt att många kvinnor är rädda (ja, eller jag vet att det är så), så på det sättet är en ökad trygghet (både upplevd och faktiskt) i hög grad en fråga som berör alla samhällets medborgare.
Och sedan LC. Jag tror att den socialdemokratiska politiken under senare år går att beskriva som att ha gått rätt mycket från att fokusera på otryggheten/kriminalitetens orsaker (dvs fattigdom, missbruk, etc, etc) till att handla om mer av brottsbekämpning (fler poliser, fler övervakningskameror etc). I någon sorts mellanskikt befinner sig åtgårder som fysisk upprustning av olika miljöer, förbättrad belysning etc.
Men jag tycker det finns anledning att vara självkritisk. Vi har haft lite väl lätt att se kopplingen ökad trygghet=fler poliser=mer auktoritärt samhälle=högerpolitik. Det är lite synd.
Personligen tycker jag nämligen att ökad trygghet på gator och torg är, eller borde vara, en vänsterfråga. Och att lösningen inte alltid och absolut inte bara, men ibland, handlar om fler poliser.
Ett bra exempel på saker som går åt rätt håll som den senaste partikongressen fattade beslut om var till exempel att polisen i högre grad måste prioritera "vardagsbrott", dvs vara synliga i vanligt folks liv. Det tycker jag är bra. Men det finns mycket kvar att göra, och helt framme kommer vi nog aldrig att vara.
Du är alltför blygsam i din självkritik. I själva verket har ju sossarna experimenterat sönder polisväsendet, samt flummat runt med svårt kriminella i tron att de skall reformeras. Fortfarande råder en naiv syn på brottslighet, vilken bl.a manifesterar sig i att inte kunna hålla reda på orsak-verkanssambanden. Du tycks ju t.ex ha fått för dig att vanligt hyggligt folk blir misshandlare om de får några glas vin i sig. Man kan inte förstå verkligheten genom att titta på statistik genom PK-glasögon.
Rättsstaten är knappast någon vänsterfråga, eftersom vänstern vägrar förstå hur brottslighet fungerar.
" Du tycks ju t.ex ha fått för dig att vanligt hyggligt folk blir misshandlare om de får några glas vin i sig."
Nä. Men jag säger att det finns ett samband mellan alkohol (miss)bruk och våldsbrott. Förnekar du detta? Det är i sådana fall intressant, och helt i strid med all beprövad vetenskap, erfarenhet och - faktiskt - vanligt sunt förnuft.
"Rättsstaten är knappast någon vänsterfråga, eftersom vänstern vägrar förstå hur brottslighet fungerar."
Då kan väl du förklara. Hur fungerar de egentligen, de kriminella? Den absoluta sanningen är det nog många som är spända på att få avslöjad för sig...
"Men jag säger att det finns ett samband mellan alkohol (miss)bruk och våldsbrott."
Jaha? Vänligen förklara då i vilken riktning sambandet går! Om du inte förstår frågan så tänk väldigt noga! (Ledtråd: Orsak vs. verkan)
"Hur fungerar de egentligen, de kriminella?"
Det är ganska väl utrett, om man vill veta. En sak är säker, de fungerar inte så som vänsterflummare tror, vill eller hoppas. Varken du eller jag kommer att bli någon Clark Olofsson eller Svartenbrandt. Problemet ni på vänstersidan har är att ni vägrar se verkligheten och istället stirrar er blinda på felaktiga teorier som beskriver världen så som ni vill att den skall vara.
Hur länge skall det dröja innan ni vaknar upp och ser hur det faktiskt är istället?
LC, nu är du mer än lovligt förvirrad i din argumentation. Du menar alltså att folk som aspackade slåss i korgköer har supit sig fulla för att de tänker sig att begå våldsbrott (jag menar ju att det är tvärtom, de slåss för att de är fulla, men detta bestrider du!)
Sedan ger du ett strålade exempel på goddag yxskaft svar när på min fråga om varför folk blir kriminella. Dels låter du bli att svara på frågan (eftersom det är - sic- "väl utrett"), dels beskyller du mig för att vara vänsterflummare och stirra mig blind på "felaktiga teorier" (alltså inte de "väl utredda" teorier - oklart vilka - du själv lutar dig på). Men vilka teorier detta är, och ännu mindre varför de är fel, lyckats du inte skriva en konkret stavelse om.
För att travestera dig själv. Är det inte läge att vakna upp och börja debattera seriöst istället?
Jag är inte "mer än lovligt förvirrad". Det är du som inte ens begriper frågeställningen. Tror du folk blir kriminella och hustrumisshandlare för att dom tar sig några glas vin, eller tror du att vissa kriminella eller hustrumisshandlande super sig fulla innan de tar till våld?
I sossarnas värld skall man införa diverse åtgärder som egentligen bara påverkar hyggligt folk, för att man ser ett "samband". Det är så urbota korkat och dessutom storebrorsattityd.
Hårda straff för kriminella är det som fungerar. Det är avskräckande för de som ännu inte har hamnat på fel väg, och det håller drägg borta från gatorna.
Vad gäller disposition att bli kriminell så är väl bevisen överväldigande? Skall jag verkligen behöva förklara detta för dig i detalj?
Inför Jessica´s Law även i Sverige, som man har gjort i de flesta amerikanska stater.
Tjugofem års fängelse MINIMUM för våldtäkt på barn.
Skicka en kommentar